Bokrecension:
Den tvivlande Makar
av Andrej Platonov
översättare: Kajsa Öberg Lindsten
Ersatz förlag, 2025.
Kultur|Per Leander
Den ryske författaren Andrej Platonov slog igenom på 1920-talet med sina unikt satiriska skildringar av det nya sovjetsamhället, vilket med tiden gav honom problem med censuren, trots att han i grunden sympatiserade med de kommunistiska idéerna och var medlem i partiet. Hans karaktärer är ofta naiva och enkla människor som gör sitt bästa för att försöka förstå sin samtid och anpassa sig till de nya idealen. Platonovs främsta verk Grundgropen från 1930, som aldrig publicerades under hans livstid, skildrar förutspående hur det sovjetiska samhällsbygget aldrig blir mer än just en grundgrop som grävs djupare och djupare istället för att växa uppåt som det var tänkt.
Andrej Platonov var själv till yrket ingenjör och arbetade med moderniseringen av jordbruket och elektrifieringen av landsbygden, samtidigt som han skrev sina romaner och noveller för skrivbordslådan. Platonov återupptäcktes i Ryssland under glasnost och hans viktigaste böcker har kommit på svenska under 2000-talet i översättning av Kajsa Öberg Lindsten. Senast är novell- och essäsamlingen Den tvivlande Makar, med kortare berättelser från just 1920-talet, varav några kunde publiceras då medan andra blev förbjudna. Den röda tråden genom berättelserna är den framväxande stalinistiska byråkratin, som Platonov avslöjar med samma lågmälda satiriska stil som man känner igen från de andra böckerna.
Berättelserna är av varierande kvalitet och titelnovellen är den bästa. Den handlar om provinsbonden Makar, som efter en konflikt med en lokal partiboss beger sig till huvudstaden Moskva för att träffa proletariatet. Vägen kantas av en hel del missförstånd och överallt ser den trots allt hoppfulle Makar problem i samhället som han vill justera genom att erbjuda sina tjänster till sovjetmakten. För den som redan gillar Platonov finns i Den tvivlande Makar flera små guldkorn att vaska fram. Den som ännu inte har läst några av hans böcker bör börja med någon av romanerna Grundgropen eller Tjevengur (Don Quijote i revolutionen).