Jag har läst flera av Ingrid Hedströms hyllade deckare med behållning. Men med Vännen från Berlin tar hon ett rejält kliv framåt. Den behåller hennes förmåga att hålla kvar läsaren, samtidigt som den historiska räckvidden, personskildringarna och de existentiella frågorna ger romanen ett djup som överträffar hennes deckare, skriver Gay Glans i en recension.
Kulturen | Gay Glans
Försök hitta den tid det krävs för att läsa den här boken. För egen del tog det närmare 20 effektiva lästimmar. Men det är den värd flera gånger om – Ingrid Hedströms bok Vännen från Berlin.Utan att gå närmare in på intrigen får du som läsare följa Kerstin (Ingrids alter ego?) hennes man och hennes vän från Berlin, på en resa genom historien. Från femtiotalet fram till vår tid. Ingrid Hedström lyckas med konststycket att låta sina huvudpersoner befinna sig mitt i flera av historiens omvälvningar. Från det händelserika 1968, i Tjeckoslovakien och Paris, till den portugisiska revolutionen i mitten av 1970-talet till Berlinmurens fall, kriget i Rwanda och forna Jugoslavien.Och hon gör det utan att ta i så hon spricker. Kerstin tillbringade dessutom flera år som intern i ett av DDR:s fruktade fängelser. En skildring som tillhör ett av bokens starkaste avsnitt.
Vännen från Berlin handlar inte bara om de stora händelserna, utan också om djup kärlek och vänskap, om konflikten mellan privatlivet och ambitionen att påverka och uppleva den värld man lever i.Ingrid Hedström berättar med en stilistisk konsekvens som står i bjärt kontrast till exempelvis Björn Ranelids författarskap, där metaforerna staplas på varandra. Det är inte Ingrids stil. Vännen från Berlin är befriad från språkliga utsmyckningar. Hedström skriver enkelt och rakt. Men ändå effektivt och medryckande. Berättelsen drivs fram av människorna, innehållet och de historiska skeendena. Att Ingrid Hedström har en bakgrund i vänstern anar man också.
I ljuset av utvecklingen under åren efter Berlinmurens fall får en fråga i boken tyngd. Kerstin som hyllar murens fall, ställer frågan: ”Det verkar som om invånarna i DDR kastade av sig ett slags träldom bara för att bli mosade av den västtyska kapitalismens ångvält?” Kerstins outtalade slutsats efter att ha läst om hennes upplevelser i DDR och rivningen av muren – Diktaturens fall var ett efterlängtat framsteg, men rovkapitalismen som tog över ett stort misstag.
Som av en händelse läste jag om kravallerna i Paris 1968, när ungdomar agerade tillsammans med franska fackföreningar, samtidigt som årets kravaller i Paris var som intensivast. Det gav mycket nerv åt läsningen.
Jag har läst flera av Ingrid Hedströms hyllade deckare med behållning. Men med Vännen från Berlin tar hon ett rejält kliv framåt. Den behåller hennes förmåga att hålla kvar läsaren, samtidigt som den historiska räckvidden, personskildringarna och de existentiella frågorna ger romanen ett djup som överträffar hennes deckare.Bara i ett par avsnitt fick jag känslan av att hon med fördel kunde ha kortat vissa avsnitt. Men det är en petitess i sammanhanget.I Vännen från Berlin finns samma förmåga att hålla kvar läsaren i berättelsen som i hennes deckare. Den historiska räckvidden, personskildringarna och de existentiella frågorna ger romanen ett djup som gör den till något extra.När jag till slut la ifrån mig den omfångsrika boken, efter många timmars läsning, saknade jag den omedelbart.