Regeringen har presenterat en ny satsning på infrastrukturen, dvs. på underhåll och utveckling av bla. svenska vägar och järnvägar de närmaste 12 åren. Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsson (KD) kallar satsningen ”historisk”, men det kommer ta minst 25 år att jobba ikapp det eftersatta underhållet av järnvägarna.
Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén, beskriver regeringens järnvägspolitik som ”kortsiktig” och ”visionslös”.
Inrikes|Erik Edlund
Den nya nationella planen för transportinfrastrukturen ersätter den tidigare, som hade gällt sedan 2022. Den revideras av regeringen vart fjärde år.
1171 miljarder kronor ska satsas under perioden 2026-2037. Det är en ökning med 200 miljarder kronor jämfört med föregående period. Trafikverket har utarbetat en plan för hur pengarna ska fördelas. Högst upp på prioriteringslistan står bulleråtgärder på Söderåsbanan i Skåne, en ny isbrytare, och en ny trafikplats på E4 norr om Stockholm. Två av de planerade satsningar som skrotas är dubbelspår på sträckan Räppa-Växjö, utbyggnad av E22 Gladhammar-Verkebäck.
Men med de nya pengarna räknar Trafikverket med att det ändå kommer ta minst 25 år att jobba ikapp det eftersatta underhållet av järnvägarna.
— Nu tar vi hand om det eftersatta underhållet, säger Trafikverkets generaldirektör Roberto Maiorana på en gemensam pressträff med infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsson (KD)
Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén är inte övertygad. Han säger att regeringens ”låga ambitionsnivå” för järnvägen är ”ett hårt slag” mot både alla tågresenärer och företag som är beroende av punktliga godstransporter.
— Svenska folket vill åka tåg och svenska företag vill transportera gods på järnvägen. Då är det politikens ansvar att se till att tågen går i hela landet – och att de går i tid.
Helldén beskriver regeringens järnvägspolitik som ”kortsiktig” och ”visionslös”.
Regeringens satsning innehöll till exempel varken en utbyggnad av Ostkustbanan eller åtgärder mot flaskhalsar som Maria–Helsingborg.
— Man talar om samhällsekonomisk nytta, men bakom påståendet döljer sig modeller där bilisters tid värderas högre än tågresenärers. Det är inte samhällsekonomisk nytta, det är systemfel, säger Daniel Helldén.
Den svenska järnvägstrafiken var förra året drabbad av fler förseningar än på minst ett decennium, och 40 procent av alla persontåg blev försenade. Värst var det i Norrbotten där mer än hälften kom försent. Punktligheten är tom. sämre än i krigets Ukraina.