Tiotusentals frivilliga från hela världen reste till Spanien för att stoppa fascismen. I den nya boken ”De kom från hela världen” tecknas en rik, dramatisk och ofta skakande bild av de Internationella brigadernas historia – deras kamp, deras motsättningar och deras öden.
Alex Fuentes har läst.
Kulturen|Alex Fuentes
Det spanska inbördeskriget (1936–1939) har ofta beskrivits som en generalrepetition inför andra världskriget. Men det var också något mer: en konflikt där klasskamp, internationell solidaritet och stormaktspolitik flätades samman på ett sätt som saknar motstycke i modern historia.
I De kom från hela världen, utgiven av Atremi och Bokförläggarna Röda Rummet, skildrar Jan Å Johansson och Richard Jändel de tusentals frivilliga som reste till Spanien för att försvara republiken mot Francisco Francos fascistiska uppror. Resultatet är ett omfattande och detaljrikt arbete som ger nytt liv åt en av arbetarrörelsens mest betydelsefulla internationella mobiliseringar.
När den spanska republiken utropades 1931, efter att kung Alfonso XIII tvingats i exil, öppnades en period av sociala reformer. Men motsättningarna i det spanska samhället var enorma. En liten jordägande elit kontrollerade stora delar av landets rikedomar, medan majoriteten levde i fattigdom. För marxister var utvecklingen ett tydligt exempel på en skärpt klasskamp.
När reformpolitiken mötte hårt motstånd från monarkin, katolska kyrkan och högern gick delar av militären till angrepp. Sommaren 1936 genomförde general Franco en militärkupp. När kuppen inte omedelbart segrade övergick konflikten i ett fullskaligt inbördeskrig.
Trots att 27 europeiska länder formellt anslöt sig till den så kallade icke-interventionspolitiken bröts den i praktiken omedelbart. Nazityskland och fascistiska Italien intervenerade öppet på Francos sida. Den tyska Kondorlegionens bombning av Guernica 1937 har blivit en symbol för krigets brutalitet.
Mot denna bakgrund växte en internationell solidaritetsrörelse fram utan historiskt motstycke. Tiotusentals frivilliga – i stor utsträckning arbetare – tog sig till Spanien för att slåss mot fascismen. De organiserades i de Internationella brigaderna.
Bokens styrka ligger i dess konkreta skildringar. Författarna har kartlagt deltagare från ett stort antal länder och sociala miljöer: skandinaver, tyskar, fransmän, amerikaner, latinamerikaner, östeuropéer, judar från olika delar av världen – och många fler. De visar hur människor, ofta utan militär erfarenhet, reste över gränser och riskerade sina liv i en kamp de uppfattade som avgörande för mänsklighetens framtid.
Särskilt intressant är bokens belysning av brigadernas sociala sammansättning och politiska drivkrafter. Internationalism, antifascism och klassolidaritet var centrala motiv – men också en vilja att aktivt ingripa i historien.
Men boken väjer inte för de mörkare sidorna. Författarna visar hur stalinismens inflytande kom att prägla utvecklingen inom republikens läger. Sovjetunionens stöd var villkorat, och den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD spelade en aktiv roll i att slå ned oppositionella strömningar.
Antistalinister inom de Internationella brigaderna utsattes för förföljelser, fängslanden och avrättningar. Författarna nämner uppskattningar om omkring tusen avrättade. Genom en rad individuella öden – som den lettiske revolutionären Jânis Bêrzins och den tjeckoslovakiske kommunisten Artur London – konkretiseras denna repression.
Dessa inslag ger en mer komplex och motsägelsefull bild av brigaderna än den traditionella hjälteskildringen. Kampen mot fascismen var verklig och heroisk – men den fördes inte utan interna konflikter.
Ett av bokens mest intressanta bidrag är dess fokus på de frivilligas mångfald. Mellan en tiondel och en fjärdedel av brigadernas medlemmar uppskattas ha varit judar, ofta drivna av en kombination av antifascism och erfarenheter av antisemitism.
Kvinnors deltagande lyfts också fram, liksom afroamerikanska frivilliga i den så kallade Lincolnbataljonen – den första amerikanska militära enhet som integrerade svarta och vita soldater på jämlik grund. Genom dessa exempel framträder brigaderna som en unik historisk mötesplats för olika erfarenheter av förtryck och motstånd.
De Internationella brigaderna kämpade under svåra förhållanden mot en militärt överlägsen fiende. Samtidigt försvårades republikens situation av icke-interventionspolitiken, som i praktiken innebar att man hindrades från att köpa vapen – medan Franco fick omfattande stöd utifrån.
Författarna drar slutsatsen att hjältemod inte räcker mot materiell överlägsenhet, och att en enad front är avgörande. De varnar också för att förlita sig på de så kallade demokratiska stormakterna.
De kom från hela världen är en kunskapsrik och engagerande bok. Den ger inte bara en bild av de Internationella brigadernas historia, utan väcker också frågor om strategi, ledarskap och internationalism.
Den kanske viktigaste lärdomen är att de internationella brigadernas enorma uppoffringar inte kunde kompensera för de politiska svagheterna i den republikanska sidan. Avsaknaden av ett självständigt och revolutionärt socialistiskt ledarskap – både i Spanien och internationellt – bidrog till att kampen förblev splittrad.
Det gör boken högaktuell. Den påminner oss om att kampen mot fascism och förtryck kräver mer än mod och solidaritet. Den kräver också politisk klarhet och organisation.
Bilden: ”De kom från hela världen” är en kunskapsrik och engagerande bok. Den ger inte bara en bild av de Internationella brigadernas historia, utan väcker också frågor om strategi, ledarskap och internationalism. Den ger också en mer komplex och motsägelsefull bild av brigaderna än den traditionella hjälteskildringen.