Det är viktigt att säga det tydligt: vi är inte anhängare av Hamas, och vi fördömer mordet på civila – det har Internationalen gjort. Men vi kan samtidigt inte blunda för att Hamas idag är en viktig aktör i motståndet mot Israels brutala och omänskliga ockupationsmakt.
Den 7 oktober började inte den 7 oktober.
Opinion|Alex Fuentes
Den desperata och huvudlösa utbrytningen ur Gaza var resultatet av nära 80 års förtryck och förtvivlan. Den kom bara alltför lägligt för Netanyahus och den israeliska extremhögern, de skulle inte missa tillfället att göra vad de drömt om så länge: att tömma det utomhusfängelse där två miljoner människor hållits bakom murar, övervakningssystem och vakttorn, isolerade från omvärlden och fullständigt utlämnade till en fientlig och överlägsen ockupationsmakt.
Målet har varit att slå sönder allt som ändå möjliggjort liv i Gaza och genom väpnad terror skapa en ny flyktingvåg – större än den 1948 – och att rensa Gaza helt från palestinier för att bana väg för en ny våg av kolonisering med hjälp av högerextrema bosättargrupper. De har under de senaste två åren bedrivit en systematisk kampanj av etnisk rensning, krigsbrott och folkmord, backade och finansierade av USA, som är Sveriges närmsta allierade på många nivåer. Det är inte något som började den 7 oktober.
I skuggan av Gaza-kriget har terrorn och förstörelsen eskalerat också på Västbanken, där den israeliska krigsmakten gång på gång agerar arm i arm med bosättarnas beväpnade grupper. Hus sprängs. Bönder skjuts. Byar utsätts för kollektiv bestraffning, allt i nära samarbete med ockupationsmakten. Detta är inte ett avbrott i historien, det är dess fortsättning. Allt började 1948, när stormakterna, med Storbritannien i spetsen, gav grönt ljus för bildandet av staten Israel utan hänsyn till de palestinska invånarna. Då tog ockupationshelvetet sin början – och det fortsätter än idag – oavsett om man lyckas förhandla fram någon vapenvila.
Det enda verkliga sättet att åstadkomma fred är att avsluta ockupation, apartheid och förtryck och att säkerställa mänskliga rättigheter för alla som bor i hela Palestina, oavsett födelseort, religion eller etnicitet. Folkmord kan aldrig rättfärdigas. Att de förtryckta har rätt att göra motstånd är en självklarhet i en situation där elementär rättvisa och frihet nekats i generation efter generation.
Alla hittillsvarande förhandlingar har gagnat den israeliska ockupationsmakten och lett till att bosättarna kunnat expandera vidare. Israel har förvandlats från en repressiv stat till en terrorstat och dess nuvarande premiärminister, Benjamin Netanyahu, är i praktiken bannlyst av stora delar av världen för sina brott mot mänskliga rättigheter. Att i stort sett alla människorättsorganisationer och FN-experter slår fast att Israel bär ansvar för folkmord säger allt. En konkret händelse som pekar på statens karaktär är hur israeliska extremister attackerade och kidnappade aktivister från Global Sumud Flotilla på väg mot Gaza med förnödenheter, misshandlade dem och berövade dem deras frihet. Det visar hur långt man är beredd att gå, även mot fredliga aktivister.
Fortfarande, i skrivande stund, sitter flera av flottiljens elsjälar, som Tiago Ávila, i fängelse. Att svenskarna släpptes till slut har knappast med Ulf Kristerssons insatser att göra – dessa åtgärder har lyst med sin frånvaro – utan med den enorma internationella solidaritetsrörelsen med Palestina. Den svenska regeringens passivitet inför folkmordet, dess vägran att agera i enlighet med demokratiska principer och dess tystnad i internationella fora är en skam. Vi hyser stor respekt och solidaritet med flottiljens aktivister; Greta Thunberg, Lorena Delgado, Marita Rodríguez och alla internationalister som riskerat allt för att bryta blockaden och vars insatser visar att motstånd och internationell solidaritet fortfarande kan göra skillnad.