Desinformationen frodas medan Los Angeles brinner

Ingen lär ha missat de omfattande bränder som har rasat i Los Angeles under den senaste veckan. Hela stadsdelar har brunnit ner, och uppemot 200 000 personer har tvingats lämna sina hem. Att bränderna drabbar några av världens rikaste och mest kändistäta kvarter har inte direkt minskat den uppmärksamhet som bränderna fått runt hela världen.

Kommentar|Göran Eklöf

Södra Kalifornien drabbas regelbundet av bränder, men de brukar varken inträffa den här tiden på året eller bli så intensiva som i veckan. Brändernas våldsamma utveckling nu möjliggörs av två samverkande faktorer som båda kan ha förstärkts av de pågående klimatförändringarna: starka och varma vindar, och en för årstiden extrem torka i staden.

Santa Ana-vindar är de torra och kraftiga frånlandsvindar som varje höst sveper ner över södra Kaliforniens kustområden från Mojaveöknen i öster. När vindarna pressas ner genom trånga pass i den mellanliggande bergskedjan Sierra Madre så ökar både vindstyrkan och temperaturen, samtidigt som luftfuktigheten minskar. Dessa vindar skapar goda förutsättningar för återkommande bränder i skog och mark. Men i år har vindarna varit betydligt starkare än vanligt, med orkanbyar på upp emot 40 sekundmeter. Vid sådana vindstyrkor står brandförsvaret näst intill maktlöst mot större bränder.

Lägg till det att områdena kring Los Angeles har upplevt en extremt torr senhöst och vinter. Enligt Los Angeles Times har det sedan den första oktober bara fallit ynka 4 millimeter regn i staden, och den snustorra växtligheten och marken är rikligt och lättantändligt bränsle för bränderna. Under samma period brukar det i genomsnitt komma närmare 120 mm i Los Angeles, men i år har höga havstemperaturer i trolig kombination med förändrade jetströmmar högt upp i atmosfären blockerat nederbörden och styrt om den till norra Kalifornien där det i gengäld har varit ovanligt blött.

Att dessa två fenomen sammanfaller just nu kan vara en tillfällighet. Men klimatförändringarna bidrar till att förstärka extremerna och göra dem mer sannolika. Därför kommer den explosiva kombo som orsakat dagens okontrollerbara bränder att bli allt vanligare i takt med att klimatkrisen fördjupas.

Från MAGA-högern famlas det vilt efter syndabockar och argument som kan avleda uppmärksamheten från katastrofens verkliga orsaker. Donald Trump anklagar Kaliforniens demokratiska guvernör Newsome – som han i vanlig ordning givit öknamnet Newscum – för att prioritera vatten till en utrotningshotad fiskart istället för till brandbekämpning. Men det projekt han syftar till genomförs i ett helt annat vattensystem, mer än 50 mil från bränderna. Andra skyller katastrofen på ”inkvotering” och ”mångfald” inom Los Angeles brandförsvar, med hänvisning till att brandchefen är en lesbisk kvinna. Argument som dessa sprids lika lätt som bränderna i sociala medier, inklusive av X-ägaren Musk själv och av SD-företrädare i riksdagen.

Samtidigt avleds resurser från den kollektiva brandbekämpningen genom att rika personer och deras försäkringsbolag rekryterar brandmän för att skydda just deras tjusiga hem och byggnader. Fastighetsmagnaten Keith Wasserman skrev i ett inlägg på X att han var beredd att betala ”vad som helst” för en privat brandstyrka. Och den svenske poddaren Sigge Eklund berättar att han sett mexikaner som fått betalt för att stå på taken och vattna för att skydda hus i områden som evakueras. ” Så jävla oetiskt och ondsint,” säger han till Aftonbladet.

Som land bär USA självt en oproportionerlig skuld till de klimatförändringar som ligger bakom inte bara de aktuella bränderna, utan även de många värmeböljor, översvämningar och stormar som drabbade landet under 2024. Även om USAs utsläpp av växthusgaser har minskat under de senaste 15 åren så är det fortfarande det land i världen som har bidragit i särklass mest till klimatförändringarna genom sina historiska utsläpp.

Och landets klimatstrategi är minst sagt motsägelsefull. Parallellt med klimatsatsningarna under Bidens Inflation Reduction Act så är USA idag världens största producent av både olja och fossilgas, världens fjärde största producent av kol, och den största exportören av flytande fossilgas. Utvinningen av olja och gas har ökat kraftigt också under president Bidens år vid makten, och väntas enligt prognoser från 2023 – alltså innan Trump omvaldes som president – att fortsätta öka ända fram till år 2050.

Inget av detta ses som något problem av den tillträdande presidenten, som tvärtom vill öka investeringarna i fossilindustrin. ”Drill, baby, drill!”

Den amerikanska klimatrörelsen lär därför få inrikta sig på att återigen mobilisera mot konkreta projekt, som man gjorde under de amerikanska urfolkens omfattande protester mot utbyggnaden av oljeledningen Dakota Access Pipeline 2016-2017 och i den mångåriga kampen som till slut stoppade bygget av Keystone XL för transport av olja från oljesandsfält i Kanada till raffinaderier i Texas.

Därtill måste pressen öka på delstater, kommuner och företag att agera självständigt från den federala politiken för att både minska utsläppen av växthusgaser och minimera skadeverkningarna av de klimatrelaterade katastrofer som oundvikligen kommer att fortsätta drabba landet.