”Snart är det val 2026. Det kommer att bli vårt livs viktigaste val, ett historiskt val som vi helt enkelt måste vinna. Vi måste bli av med den här regeringen. Får den sitta kvar i fyra år till kommer vi inte att känna igen vårt land. I valet 2022 skilde det bara 46 296 röster mellan blocken, det är fullt möjligt vinna dem. Men det måste börja ske nu.”
Inrikes | Håkan Blomqvist
”Valet 2026 kommer att bli vårt livs viktigaste val, ett historiskt val som vi helt enkelt måste vinna. Vi måste bli av med den här regeringen. Får den sitta kvar i fyra år till kommer vi inte att känna igen vårt land. I valet 2022 skilde det bara 46 296 röster mellan blocken, det är fullt möjligt vinna dem. Men det måste börja ske nu”, manade Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar när partiets största distrikt höll årskonferens den förra helgen och fortsatte:
”Vi har många fiender och kommer att bli utsatta så då måste vi hjälpas åt och försvara varandra, i sociala medier och överallt, höja valdeltagandet och ta tag i människors oro och behov av trygghet. Bankerna och Elbolagen skor sig. Maten har blivit 30 procent dyrare sedan Ebba Busch viftade med sin falukorv, vi deltar i nästa veckas bojkottkampanj mot matjättarna. Det här är vår tids klasskamp och vi måste tjata om våra budskap. Politik är att vilja och att tjata! När vi byter regering 2026 blir det slut på den nyliberala eran.”
Nooshi Dadgostar ingöt stridbar energi när partiets största distrikt Storstockholm möttes den forna helgen. Drygt hundrafemtio ombud från fyrtiofem parti- och branschföreningar med bortåt niotusen medlemmar i Stockholms stad och län hade församlats i ABF-huset tillsammans med styrelseledamöter, funktionärer och gäster som fyllde den stora Z-salen till bredden. Inblåsta av Vänsterns röda blåsorkester, rungande Internationalen och knutna nävar samt efter en tyst minut för de mördade i Örebro rullade konferensen igång med sedvanliga årsmötesförhandlingar – i en osedvanligt ruggig tid. Något som också uttrycktes i de många rapporterna och besluten om den kommande verksamheten och kring mängder av de frågor som högern tornar upp.
Sofia Godau, från Vårdförbundets styrelse hälsade och varnade mot bakgrund av sin egen släkts slitsamma kvinnohistoria i Tyskland för konservativa vindar. Att vårdjobb ”är politiskt” illustrerade hon med de nedskärningar som leder till att ”69 procent av våra medlemmar blir inringda på sin fritid”. Det har handlat om 3 miljoner övertidstimmar som motsvarar 1 800 heltidstjänster. Kravet på minskad övertid driver förbundet i den pågående avtalsrörelsen och påminner om den tidigare övertidsblockaden. ”Vi gick hem när arbetsdagen var slut och vården i Stockholm krackelerade på 45 minuter.”
Hennes hälsning möttes inte bara av de församlades stormande bifall utan underströks av Vänsterpartiets oppositionsråd i Stockholmsregionen Jonas Lindberg i rapporten över kampen om sjukvården. Med flera exempel på hur regionstyret med V som blåslampa börjat vrida vården ur privatiseringsepokens händer manade Lindberg: ”Vinstutdelningen i vården behöver få ett stopp. Vi behöver tryck utifrån för att kunna förändra i parlamenten.”
Bland de drygt hundrafemtio inläggen från talarstolen under de två dagarna, borträknat alla rapporter samt pläderingar inför olika val, återfanns alltifrån synpunkter på redigeringar av verksamhetsplaneringen till djupare utbyten om bland annat gängkriminalitet, transfrågan, kollektivtrafik och de militära rustningarna.
Ett par motioner samt även styrelsens förslag kring gängbrottslighet avvisades av ombuden efter intensiv diskussion om att inte ”skylla på psykiatrin”, inte upprepa högerns språkbruk och inte förenkla ett ytterst komplext område. Så det blev ingenting och diskussionen lär fortsätta. Behovet av att distriktet organiserar särskild medlemsutbildning i transfrågan underströks av många, både för att den ”fascistiska vågen” riktar in sig på transrättigheter också som ett sätt att öppna för andra angrepp och på grund av ”växande motstånd mot transpersoner även i vårt eget parti”. Så utbildningar blir det. Nolltaxa i kollektivtrafiken, efterlyst av förra årskonferensen 2023, hade noga utretts men inte funnits möjlig på kort sikt genom skattehöjningar. Det skulle handla om astronomiska tal i icke-progressiva kommunalskattehöjningar som främst skulle drabba låginkomsttagare. Här måste staten gå in.
Särskilt intensiv blev debatten om Nato och militära rustningar. En motion från den stora partiföreningen i Hammarby-Skarpnäck hade undertecknats av ett fyrtiotal medlemmar i olika föreningar och fem styrelseledamöter, inklusive undertecknad. hade reserverat sig mot att skjuta frågan till partikongressen 2026. Motionen åberopade kongressbeslut om att partiet ska göra en självständig analys av militära hot, motsätta sig Natos planeringsmål om två procent av BNP för det militära försvaret samt dra tillbaka stödet för att ”ställa en svensk militär styrka till Natos förfogande”. I den täta diskussionen med många inlägg argumenterade motionens motståndare mot att en distriktsårskonferens ”recenserade” partistyrelsen samt att åsikterna borde framföras på andra sätt i andra forum. Men hänvisningar till partiprogrammets skrivningar om motstånd mot militarisering och rustningar bemöttes också i sak. Jonas Lindberg från partistyrelsen menade partiprogrammet varken talade om golv eller tak för försvarsanslag och att Vänsterpartiet aldrig varit pacifistiskt samt att konferensen inte skulle ”läxa upp” partiledningen. Dess ställningstaganden handlade om ”totalförsvaret”, alltså även det civila och infrastruktur. Men ombud visade att de olika enstaka procentsatserna av BNP blev till tvåsiffriga tal i stadsbudgeten, betydligt högre än till klimatposten exempelvis. ”Var slutar detta vansinne!” Ett ombud underströk: ”Det behövs en röst för fred och nedrustning som är viktigare än någonsin.” Och konferensen gick på motionärernas förslag med klara röstsiffrorna 81 mot 65 och bara ett par nedlagda. Budskapet till partiledningen kunde inte misstolkas.
Att den internationella solidariteten är central för stockholmsdistriktet framgick inte bara av diskussionen som ofta väckte antiimperialistiska perspektiv. Solidaritet med det palestinska folket manifesterades både i sång, uttalanden och många ombuds välkomnande av den veckoliga Palestinademonstrationen på Sveavägen utanför ABF-huset.
Det kurdiska Rojavas sverigerepresentant Shiyar Ali gästade konferensen och underströk vikten av att ”den nye härskaren i Damaskus” respekterar det kurdiska folket som offrat tolvtusen människoliv i kampen mot IS. Inför det kurdiska nyåret Newroz den 18 till 22 mars hoppades han tillsammans med de församlade: ”Nästa år firar vi Newroz i ett fritt Kurdistan!”
Och inför nästa års svenska riksdagsval här hemma kommer mycket att ställas på sin spets även här hemma. Dilki Jayasooriya, ordförande i Ung Vänster Storstockholm, beskrev läget som att kapitalismen och könsmaktsordningen är som ”dödsmaskiner” och att den unga vänstern befinner sig ”mitt i stormen”. Nu behövs alla så innerligt väl: ”från ungdomen till graven!”
