”Svedjenävor – Kvinnorna som tände gnistan till de svenska hungerupproren”, det är titeln på en dokumentärfilm av Anki Hammerin som just nu turnerar landet runt. Genom dokumentära bilder och kortfilmer, dagböcker och intervjuer med ättlingar, historiker och författare teknas en levande bild av hungerrörelsen 1917 där tiotusentals kvinnor förändrade Sverges historia.
Kultur |Håkan Blomqvist
”Ur Hälsinglands mörka skogar stiger något oväntat fram. Likt svedjenävor som bara blommar när marken har bränts, växer en ny styrka – kvinnor som vägrar låta sina barn gå hungriga.” Så presenteras filmen som tillkommit med stöd från University of Hertfordshire i Storbritannien och dess Everyday Lives in War Centre. Det är ett forskningscentrum som knyter samman lokalforskning om första världskrigets liv och följder för människornas vardag i skuggan av mobilisering, prövningar, förluster och läkning. Anki, eller Anna Hammerin presenteras som oberoende forskare med fokus på kvinnors hungerprotester i Sverige.
Med bakgrund i Söderhamn kom hon i kontakt med historien om den svenska hungerrörelsen 1917 och dess inledning när kvinnor från sågverkssamhällena runt staden den 11 april 1917 tågade in till stadshuset. Kraven var bröd istället för rusdrycker, sänkta mjölkpriser och förändade ransoneringar så att inte barnfamiljer missgynnades. Demonstrationen var som att dra tappen ur tunnan.
Sverige stod utanför första världskriget men drabbades ändå svårt av stopp för livsmedelsimport medan exporten till Tyskland rakade i höjden och så kallade ”gulaschbaroner” gjorde stora krigsprofiter. Från januari 1917 infördes brödransonering följd av ransoneringar på alltfler matvaror. Efter den ryska Februarirevolutionen som störtade tsardömet ökade den sociala oron även i Sverige. När brödransonerna sänkets i april exploderade protesterna. Söderhamn följdes av stad efter stad med kända exempel som arbetarupproret i Västervik, potatiskravallerna i Stockholm, brödupproret i Göteborg och hundratals andra hungeraktioner. Under de två veckorna fram till första maj deltog bortåt en kvarts miljoner människor av en befolkning på fem och en halv miljoner i demonstrationer, inventeringar, tvångsköp, hungermarscher och, ibland, plundringar.
Historien är inte unik för Sverige. Forskningscentret kring Everyday Lives in War har publicerat en skriftserie om vardagsliv under världskriget där även hungeruppror i olika länder speglas. I likhet med det svenska exemplet spelar ofta kvinnor den inledande och drivande rollen i potatis-, smör- och mjölkprotester som svepte över Europa i slutskedet av världskriget.
Anki Hammerins film gör flera sådana utblickar men fokuserar på kvinnorna i Söderhamn, vilka var de och hur vågade de? Hon har letat upp ättlingar till deltagarna och följt upprorsvågen till Stockholm och på andra håll i en personlig resa – där hon också stött på ”Potatisrevolutionen” på Södermalm, vilket inledde ett spännande samarbete mellan oss båda.
Med hjälp av gamla filmklipp och dagböcker levandegörs en historia som ytterst handlar om att våga när allt tycks hopplöst. Och som bidrog till det demokratiska genombrottet i världskrigets slutskede. Ett budskap inte minst angeläget i vår egen tid.
Filmen visas bland annat i Stockholm kl 18 på ABF-huset den 7 oktober och Solidaritetshuset den 8 oktober tillsammans med samtal mellan Anki Hammerin och Håkan Blomqvist.