Den belgiska regeringens nedskärningspolitik möter hårt motstånd från landets arbetande. Det senaste året har de fackliga organisationerna genomfört tretton nationella protester av olika slag och dessutom ett stort antal regionala och lokala.
Utrikes| Lars Henriksson
I förra veckan stannade stora delar av det belgiska samhället upp sedan de fackliga federationerna utlyst tre dagar av gemensamma strejker. Det var en kulmen på ett år av protester mot den högerinriktade så kallade Arizonaregeringen. (De olika regeringspartiernas färger är gult, rött blått och orange vilka återfinns i USA-delstaten Arizonas flagga.) Sedan den tillträdde i februari i år har den, liksom så många andra regeringar, haft åtstramning på programmet. Dessa har mötts av kraftiga protester med strejker och demonstrationer nästan varje månad, senast en väldig demonstration den 14 oktober då 140 000 människor tågade genom Bryssel. Protesterna har gällt regeringens försök att avskaffa förtidspensionerna, höja pensionsåldern till 67 år oavsett vilket yrke man har arbetat i, försämrade arbetstidslagar och ökad makt åt arbetsgivarna att införa mer ”flexibla” villkor. Regeringen försöker även avskaffa den så kallade “indexregleringen” som gör att lönerna enligt olika avtal automatiskt justeras upp när priserna höjs. Trots att de är uppdelade både ideologiskt och nationellt är de belgiska fackföreningarna relativt starka. Organisationsgraden ligger på 50 procent, mer än dubbla EU-snittet, 23 procent och det är relativt vanligt att facken mobiliserar medlemmarna politiskt, både i strejker och demonstrationer. Och nu alltså en rullande generalstrejk.
Många människor och livlig stämning vid porten till Volvo Cars fabrik i Gent.
Förra måndagen stängde järnvägsarbetarna ner stora delar av landets transporter, på tisdagen strejkade de anställda på skolor och sjukhus (utom akutmottagningar) och på onsdagen slöt de privatanställda upp och stoppade stora delar av den belgiska ekonomin.
De många protesterna har tvingat regeringen att backa på ett antal punkter. Nedskärningarna i pensionssystemet har åtminstone tillfälligt skjutits på framtiden och de försämrade reglerna när det gäller arbetstidslagen har mildrats en aning och flera av förslagen har ännu inte röstats igenom i parlamentet. Varje sådan framgång gör att viljan att göra motstånd mot högerpolitiken växer.
Och det är inte bara i Belgien som angreppen möts med fackligt motstånd. I Portugal har den borgerliga koalitionsregeringen lagt fram ett stort antal allvarliga försämringar, bland annat i strejkrätten, där de fått stöd från både liberaler och ytterhögern. Som svar på detta har de portugisiska fackföreningarna nu utlyst en generalstrejk till den 11 december.
Ingressbilden från demonstration mot högerregeringen i februari 2025