Sveriges icke-valda statschef Carl Gustaf Bernadotte fyller 80 år i dag. Den 30 april 1946 firades hans födelse stort med salut, kyrkliga ceremonier och offentliga hyllningar. Han var nämligen genom födseln utvald för att en dag bli svensk statschef – och detta enbart baserat på vilka hans föräldrar var och hans kön. När Carl Gustaf Bernadotte nu firas och hyllas aktualiseras återigen frågan om monarkins plats i vår demokrati. Finns det några argument för att behålla kungahuset?
Opinion|Niclas Malmberg, ordförande Republikanska föreningen
Monarkister lyfter ofta fram kungens arbetsinsatser och personliga egenskaper, liksom hans roll som representant för Sverige. Mot sådana argument finns en principiell invändning, nämligen att monarkin inte bygger på meriter utan på arv. Att vara statschef på grund av födsel står i direkt kontrast till idealet om meritokrati, där individens prestationer ska avgöra position och inflytande.
Monarkin är en kvarleva från ett samhälle där börd avgjorde människors möjligheter. Det är ett system som demokratiskt sinnade människor måste bekämpa. Dagens samhälle är visserligen långt ifrån helt rättvist, men monarkin representerar en institutionaliserad ojämlikhet.
Monarkins försvarare brukar även påstå att kungafamiljen är ”vanlig” – plikttrogen, familjekär och engagerad. Detta är ett motsägelsefullt argument. Om monarken är som alla andra, varför ska just denna person inneha en unik och ärftlig position? Vad händer om statschefen inte uppfyller dessa ideal? Hela systemet saknar mekanismer för ansvarsutkrävande.
Monarkister landar därför ofta i kungahusets symboliska och kulturella värde. Kungligheterna erbjuder tradition, kontinuitet och en känsla av historisk förankring. De fungerar som en form av nationell teater, där ceremonier och ritualer skapar mening och gemenskap. Kräver dessa värden verkligen ett arvkungadöme? Kultur, tradition och symbolik kan existera oberoende av ett system som bygger på nedärvd makt.
Till syvende och sist handlar statsskicksfrågan om vad ett demokratiskt och modernt samhälle bör vila på. Om idealet är att positioner ska tillsättas efter förmåga och ansvar, framstår monarkin som ett undantag som är svårt att motivera. Traditioner och ceremonier kan bevaras, men statschefen skulle kunna vara just en statschef – vald och ansvarig inför medborgarna, snarare än född till uppgiften. Det är dags att avskaffa monarkin och införa republik.
Niclas Malmberg, ordförande Republikanska föreningen