På torsdag börjar Socialdemokraternas partikongress. 4 000 motioner och ett nytt partiprogram ska behandlas.
I vilken riktning kommer besluten att gå? Kjell Östberg bevakar kongressen för Internationalen och inleder med några funderingar över hur ställningskriget egentligen ser ut mellan s-vänstern och s-högern.
Fokus|Kjell Östberg
Partiet gör en vänstersväng är ett budskap som många vill föra ut. Men samtidigt finns en oro för att den kommer i skymundan av den kraftiga högergiren i migrations- och kriminalpolitiken.Det är temat för en artikel i Dagens Etc av Enna Gerin. Gerin är biträdande verksamhetschef på
Katalys, och en av Reformisternas skarpaste och mest välformulerade företrädare
Artikeln fångar finns vänstersossarnas dilemma. Samtidigt finns det anledning att skärskåda
argumenten lite närmare. Hur mycket vänstersväng handlar det om, egentligen?
Gerin gör en lista.
När det kommer till den ekonomiska politiken och välfärden har partivänstern all anledning att
gnugga händerna, skriver hon. Genom den föreslagna totalförsvarsfonden rundas äntligen det
finanspolitiska ramverket. Efter 30 år förslås att karensavdraget i sjukförsäkringen ska avskaffas. Det finns en mer kritisk attityd till privatiseringarnas konsekvenser och vinsterna i skolan ska bort.
Förslaget om ”arbetarpension” ska ge dem som arbetat med tunga jobb i 40 år möjlighet att gå i
pension tidigare utan att det påverkar pensionens storlek. Gerin uttrycker också sin glädje över
diskussionen om kortare arbetstid och de många hundra motioner som kräver 30- eller 35-
timmarsvecka.
Jag vill inte lägga sordin på förväntningarna, men lite orolig skulle jag vara om detta är allt.
Visst kan arbetstidsförkortningen bli en av de frågor där partiledningen kan möta hårt motstånd, men i realiteten har den redan satt ner foten. Kravet på 6-timmarsdagen ströks vid senaste
partikongressen. I det nya finns bara den till intet förpliktande formuleringen att ”samhällets
produktionsökningar omsätts i både ökad levnadsstandard och kortare arbetstid.”.
Vi är överens med LO om att frågan ska lösas förhandlingsvägen är budskapet. Någon lagstiftning vill man inte höra talas om Resultatet av en sådan linje vet vi. Inga betydelsefulla
arbetstidsförkortningar har genomförts de senaste hundra åren utan riksdagsbeslut.
En arbetarpension låter sympatiskt, men blir också en ursäkt för att skjuta upp en mer omfattande
reform av det ihåliga pensionssystemet. Förslaget missgynnar dessutom kvinnor. Och det utesluter
med stor precision invandrad arbetskraft – en blinkning kanske till de arbetare som röstar på SD och som Socialdemokraterna så gärna vill vinna tillbaka?
Det stämmer att partledningen för första gången accepterar att överskrida det finanspolitiska
ramverket. Men varför? Lånen på flera hundra miljarder kommer till allra största delen att
användas för att uppfylla NATOs krav på en gigantisk militär upprustning. Är det verkligen
något att gnugga händerna för?
I själva verket bör man se även totalförsvarsfonden som ett led i den kraftiga högervridning
som Gerin oroar sig för. Det förra partiprogrammet slog fast att ”Den militära alliansfriheten
är ett viktigt säkerhetspolitiskt verktyg. Den ger oss handlingsfrihet att driva en självständig
politik i krislägen och den ger oss starkare möjligheter att vara pådrivande i det globala
nedrustningsarbetet”
I förslaget till nytt program heter det tvärt om att NATO-medlemskapet ”ökar säkerheten och
höjer tröskeln för konflikt i vårt närområde”. Och de motioner som vill att partiet ska stå kvar vid sitt traditionella motstånd mot kärnvapen avspisas med klarspråk i partistyrelsens
yttrande:
”Som medlem i Nato ställer sig Sverige bakom Natos hela politik inklusive försvar som
bygger på en kombination av militära förmågor där kärnvapenavskräckning för att bevara fred
ingår som en del. Kärnvapenkapaciteten betraktas primärt som ett politiskt vapen och står i
högre grad än konventionella förmågor under politisk kontroll även i tider av kris och krig.”
När det gäller migrationspolitiken ersätts det nuvarande programmets ”Sverige ska erbjuda en
trygg fristad åt människor som tvingas fly från förföljelse och våld. Vi vill ha en generös och
reglerad invandring” kort och gott med att migrationspolitiken skall vara stram. Det är
begrepp som är främmande för socialdemokratins idétradition och står i strid med partiets
grundhållning om solidaritet, menar kritikerna i Tro och solidaritet.
På sistone har vi kunnat höra en växande kritik mot partiets allt hårdare kriminalpolitik, där
socialdemokraterna numera tävlar med Tidölaget att vara tuffast. Men kritikerna lär inte
kunna hoppas på något större gehör. Den som kommit att symbolisera de hårda tagen,
batonggeneralen själv, Teresa Carvalho befordras till en av fem ledamöter i partiets yttersta
ledning, det verkställande utskottet. Finare kan det inte bli.
Så den socialdemokratiska vänstern har nog anledning att oroa sig både över vänstersvängens
hållbarhet och kraften i högervridningen.