Skandalen kring förskolekoncernen Hagvidson rullar vidare. Man blev känd för att snåla in på den Bregott barnen skulle ha på smörgåsarna. Men det har inte stannat vid det. På smörgåsen får det inte vara mer än en halv ostskiva.
Kommentar|Patrik Olofsson
Man har infört andra begränsningar som att man bara får ge en banan per bord – 4-6 barn – och personalen måste skära upp bananen i delar. Man har infört en gräns på max 4 köttbullar per barn, när det serveras, och köttgrytor ska spädas ut så det mera liknar köttsoppa.
Även andra nyttigheter som grönsaker har det också sparats in på.
Det här framstår ju som absurt i ett rikt välfärdsland som Sverige. Ransonering av mat har ju klang av krissituationer som första- och andra världskriget,
Det här är inte heller ett enstaka företeelse. Hagvidson är en stort koncern med 16 bolag som driver totalt 21 förskolor. De tre ägarna till koncernen har, samtidigt som de sparat in på barnens mat under 2020-talet hittills plockat ut 64,5 miljoner i aktieutdelningar. Dessutom har de även gett sig själva styrelsearvoden och löner på runt 10 miljoner.
Invändning mot kritiken som riktas mot bolagen i välfärdssektorn är att det är privata bolag och de tjänar sina egna pengar och de gör vad de vill med vinsten. Problemet är att de tjänar inte sina egna pengar. Så gott som varje krona på intäktssidan är skattepengar. Kommunen beskattar medborgarna, samlar in dem i kommunen och sedan ger man bolagen en andel av de pengarna i proportion till hur många barn de har inskrivna.
Kommunen betalar de privata förskolorna lika mycket per barn som de kommunala förskolorna. Så: om man inte behöver snåla på maten i kommunala förskolor ska man inte behöva göra det i privata heller. De tillförs lika mycket skattemedel.
Såvida det nu inte finns andra prioriteringar, andra syften med att driva en privat förskola. Och här har vi hela problematiken med aktiebolag i välfärdssektorn.
Gång på gång, efter varje skandal, gråter de borgerliga politikerna krokodiltårar. Nu senast har Liberalernas partiledare Simona Mohamsson varit ute och kallat situationen på Hagvidson för ”Oacceptabel” och Sverigedemokraternas skolpolitiska talesperson Patrick Reslow tycker att det ”sticker i ögonen”.
Hur kan man bli överraskad? Ett privat aktiebolag syftar till att tillvarata aktieägarnas ekonomiska intressen. Ett privat aktiebolag är inte till för kommunen, inte till för föräldrarna eller barnen. Syftet med ett aktiebolag är att maximera vinsten. Och att maximera vinsten innebär alltid att andra intressen hamnar längre ned, eller inte adresseras alls.
Det är pinsamt att folk i den politiska högern inte vet hur ett aktiebolag fungerar.
Det är ingen slump att till matransoneringarna finns det också bekymmer med att pedagoger uppger att de står över sin egen lunch eller delar med sig av sin mat till barnen för att räcka till, samt att de också rapporterar om låga löner, personalbrist och otillräckliga resurser för barn med särskilda behov.
”Sätter man en varg att vakta får – får man inga lamm.”
Det är märkligt att man blir så överraskad. Man kan inte förvänta sig ett positivt resultat när uppgiften och aktören är oförenliga. Aktiebolag hör helt enkelt inte hemma inom välfärdssektorn.
Den stora poängen med uppbyggnaden av den offentliga sektorn ligger just i att den har bedrivit verksamheter som inte haft vinstmaximering som mål. Målet med vården är att det ges efter behov – inte efter köpkraft – i regel (även om man försöker göra marknad av det med). Målet med skolan är att höja livskvalitén, skapa upplysta och välorienterade samhällsmedlemmar, men visst; också yrkesförberedande. Ambitioner som ligger långt ifrån marknadsekonomins krassa kalkyler.
Målsättningen för förskolan är enligt Skollagen:
- Främja alla barns utveckling och lärande.
- Erbjuda en trygg omsorg och skapa goda förutsättningar för barns personliga utveckling.
- Lägga grunden för ett livslångt lärande.
Det kan ju inte lagfästas, men förskolan handlar också om att få kompisar, ha kul och utveckla sin kreativitet. Barndomen är kort och något man aldrig får igen. Som vuxen kan man göra många omtag, men barn är man bara en gång.
Det tragiska med Hagvidsons agerande är att det samtidigt är många barn i Sverige som lever i hemförhållanden där det råder stor otrygghet när det gäller maten. Många barn är beroende av de måltider de får i förskolan eller skolan. Rädda Barnen uppskattar att ca 230 000 barn lever med en osäker matsituation hemma. Frälsningsarmén uppskattar det till 185 000 och säger att det är högt tryck under loven.
Just nu fungerar måltiderna i förskolorna som samhällets sista utpost mot att barn ska fara allt för illa och ta skada. I bästa fall kan barnen signalera till pedagogerna att äta sig mätt, som man ska få göra på förskolan, får de inte göra hemma. Och att familjen då förhoppningsvis får stöd.
Barn som får gå hungriga hemma och sen gå hungriga på förskolan lär sig att gå hungrig är det normala. I värsta fall kan barnen tro att det är deras eget fel att de känner sig hungriga.