Turkiets kommunalval den 31 mars 2024 blev tvärtemot alla prognoser en verklig politisk jordbävning där det block som är knutet till landets president, Recep Tayyip Erdogan, led sitt första nederlag sedan 2002. Erdogans seger i valet 2023, trots oppositionens alla förhoppningar, hade varit en källa till demoralisering och ett minskat intresse för politik.
UTRIKES | Uraz Aydin
Medan alla val sedan 2002 har varit ett slags folkomröstning om regimens ”överlevnad” och deltagande i rösträkningen har uppfattats som en medborgerlig plikt för att stävja alla försök till fusk, tycktes detta val präglas av bristen på intresse.
Med ett lägre valdeltagande än i föregående val vann det största oppositionspartiet – mittenpartiet CHP – en oväntad seger genom att få 37,8 procent av rösterna mot 35,5 procent för Erdogans parti, AKP. CHP fick därmed nästan 4 miljoner fler röster än i parlamentsvalet 2023. CHP vann dock inte bara dessa val när det gäller den totala procentandelen, utan lyckades också vinna borgmästarvalen i verkliga AKP-fästen, både på stads- och distriktsnivå.
Oppositionen behöll även Istanbul och Ankara, som var de centrala områden som stod på spel i dessa val.
Ekrem Imamoglu fick 51,14% i Istanbul, mer än tio procentenheter mer än sin AKP-motståndare Murat Kurum, medan hans parti vann 26 av Istanbuls 39 distrikt, 12 fler än i de föregående kommunalvalen. Ankaras avgående borgmästare Mansur Yavas (en avhoppare från extremhögern) fick med 60,5 procent nästan 30 procentenheter mer än regimens kandidat. Men i den allmänna opinionen framstår Imamoglu som en politisk ledare som kan samla krafter bortom CHP:s traditionella bas (cirka 25 procent) och han pekas redan ut som en potentiell kandidat till nästa presidentval.
AKP och dess allierade på yttersta högerkanten, MHP – Nationalistiska aktionspartiet, förlorade sammanlagt mer än 6 miljoner röster. Bland faktorerna bakom AKP:s nederlag måste vi framför allt räkna inflationen och ökningen av levnadskostnaderna, som har blivit outhärdliga för en stor majoritet av befolkningen. Men korruption och vänskapskorruption inom AKP är också en viktig källa till partiets förlust av legitimitet. Med en hypercentralisering av den politiska makten till Erdogan har partiet också förlorat band till sin väljarbas. Dessa resultat innebär dock inte att Erdogan inte längre är den obestridde ledaren för hälften av befolkningen. Det bör noteras att dynamiken i lokala val fortfarande skiljer sig ganska mycket från parlamentsval och i synnerhet presidentval.
Även om det faktum att vissa AKP-väljare inte gick till valurnorna för att straffa sitt parti är en viktig faktor i detta bakslag, är det obestridligt att det islamistiska, homofoba och vaccinmotverkande Yeniden Refah Partisi (YRP – Nya välståndspartiet) också har dragit stor nytta av missnöjet med Erdogans parti och hans regering. Genom att gå från 4 procent i parlamentsvalet 2023 till 6 procent (och vinna dussintals kommuner inklusive en storstad, Urfa), hävdar YRP sig som protestpol inom högern, medan de andra konservativa och islamistiska alternativen nästan har reducerats till ingenting. Fatih Erbakan (son till grundaren av den islamiska politiska strömningen i Turkiet), ledare för YRP, vägrade att ingå i det politiska block som byggts upp kring Erdogan, vilket var fallet i parlamentsvalet, och ledde en konsekvent opposition i ekonomiska frågor (särskilt situationen för pensionärer, som verkar vara en av de viktigaste faktorerna bakom AKP:s nederlag) och finansiella avtal med Israel.
När det gäller den kurdiska rörelsen tappade DEM (Folkets jämlikhets- och demokratiparti) 3 procentenheter jämfört med parlamentsvalet 2023 och hamnade på 5,7 %. Det skulle dock vara fel att betrakta detta resultat som en försvagning av partiet. I västra delen av landet ställde DEM upp med egna kandidater, men drev knappt någon kampanj och stödde mest CHP:s kandidater för att besegra Erdogans islamistisk-nationalistiska block. I den kurdiska zonen vann DEM återigen majoriteten av städerna trots att dess borgmästare systematiskt avsattes och fängslades, anklagade för kopplingar till ”terrorism”. Den här gången försökte regimen först få tiotusentals soldater, poliser och andra ”transporterade” väljare att rösta i kurdiska städer för att påverka resultatet. Dessutom genomfördes en ”juridisk kupp” när valkommissionen vägrade att låta den avgående borgmästaren i Van, Abdullah Zeydan, tillträda genom att ifrågasätta hans valbarhet (trots att detta hade bekräftats före valet) och gav mandatet till AKP:s kandidat som hade fått nästan 30 procentenheter mindre än Zeydan. Men efter massmobiliseringar och sammandrabbningar i flera städer bekräftade det högsta valrådet slutligen hans mandat. Detta är en andra stor seger, där regimen för första gången på många år har backat inför en proteströrelse. Detta vittnar också om en förändring av maktbalansen på moralisk och politisk nivå.
Denna reträtt mot CHP gynnade dock inte den radikala vänstern, i synnerhet inte TIP – Turkiets arbetarparti – som fick 1,7 procent av rösterna i parlamentsvalet, varav en stor del kom från CHP:s väljare. Med tanke på att partiet bara ställde upp kandidater i 14 städer (förutom Istanbul, Ankara och Izmir) lyckades TIP bara få en fjärdedel av sina röster från 2023 (och två kommuner inklusive Samandağ, det arabisk-alevitiska distriktet i Hatay, som drabbades av jordbävningen).
I vilket fall som helst innebär denna seger för oppositionen en betydande spricka i Erdogans reaktionära regims hegemoni. Den revolutionära vänstern måste ta vara på detta tillfälle, mobilisera det blommande hoppet hos miljontals arbetare, återuppbygga sig själv i sociala rörelser och klasskamp för att erövra inte bara demokrati utan också social rättvisa.
Uraz Aydin är redaktör för Fjärde internationalens turkiska tidskrift Yeniyol och en av många akademiker som avskedats för att ha undertecknat en petition till förmån för fred med det kurdiska folket, i samband med det undantagstillstånd som infördes efter kuppförsöket 2016.
Han är även med i centralkommittén för TIP, Turkiska Arbetarpartiet, ett vänsterparti som är representerat i parlamentet.