En högerextremistisk våg har nyss fått sitt kanske tydligaste uttryck i Donald Trump, som återtagit världens mäktigaste politiska ämbete, hand i hand med kapitalet i form av techmiljardären Elon Musk.
Vi ser också en kraftigt ökad ojämlikhet, skenande klimatkatastrof, militär rustningsspiral, krig i Ukraina och folkmord i Palestina. Och krympt välfärd och sänkt skatt för rika här hemma i Sverige.
Var i detta är vänstern?
Internationalen ringde två av de nya kaxiga utbrytarna ur Vänsterpartiet, och bad dem ge sin färdplan för vänsterns väg ut ur högermörkret.
Idag: Jeannette Escanilla, Solidaritet.
Intervju|Åsa Mattsson
Hej Jeannette, en första kommentar om läget?
— Utvecklingen är inte oväntad. De parlamentariska församlingarna tappar i makt och inflytande. Privata bolag, ofta multinationella, har fått allt mer makt. Imperialismen har gynnats av att den ”vänster” som borde vara stark är splittrad och i mångt och mycket anpassats till de nyliberala vindar som blåst under de senaste trettio-fyrtio åren. När så de stora bolagen, genom indoktrinering, ofta genom media, påverkar människors tänkande blir denna utveckling möjlig. Men som alltid skapas det samtidigt en motkraft som de förtryckta måste använda för att bygga motstånd. Det är dock inte lätt att samla alla progressiva krafter. Det är mödosamt och tar tid. Men det måste göras.
Om du fick peka ut den främsta orsaken till högervågen, vad skulle det vara? (en lam vänster, en mer svårgripbar höger med högteknologi som förändrat maktbalansen arbete-kapital?Annat?)
— Den främsta orsaken är nog den ”mobilisering” vi sett från högerkonservativa krafter. Egentligen sedan 1980-talet. Reagan och Thatcher var väl de främsta företrädarna för det. 1970-talets radikalitet hotade ju de besuttna kapitalisterna, något de naturligtvis insåg. I Sverige vill jag nog påstå att kampanjen ”Satsa på dig själv” och 4:e oktoberrörelsen i mitten av 1980-talet var startpunkten för den utveckling vi ser idag. Kopplat till det finns alla politiska och ekonomiska reformer som genomfördes under 1990-talet med start under Carl Bildts mandat 1991-1994 när man släpper in kapitalisterna i den gemensamma sektorn genom friskolereform och New Public Management bl.a. Denna trend har fortsatt och intensifierats genom åren när även socialdemokraterna har valt samma väg.
Hur skulle vänstern behöva svara? Internationellt? I Sverige?
— Som alltid är det mobilisering, enhetsfronter, organisering, motstånd och kunskapsspridning som gäller. Arbetarrörelsen och vänstern behöver hitta tillbaka till gemensamma frågor och intressen att samlas kring. Idag saknas kunskap om strukturen i det kapitalistiska systemet hos många av de som utnyttjas av kapitalisterna. Fallen Trump i USA och Tidöregeringen i Sverige är tydliga exempel på hur man med hjälp av populistiska manövrar lyckats manipulera människor och splittra arbetarklassen. Vänstern måste vara rakryggad och stå för social rättvisa och stå emot krigshetsen, samt vara det trovärdiga alternativet för fred, nedrustning och internationell solidaritet.
Varför har ni bildat ett nytt vänsterparti – Solidaritet?
— Den främsta orsaken är behovet att bygga upp en aktivistisk vänster som både sprider hopp och kunskap. För att vi är socialister och kommer att fortsätta kampen för ett socialistiskt samhälle där demokrati, jämlikhet och frihet för alla möjliggör samklang med naturen omkring oss. Vi lämnar bakom oss ett vänsterparti som tagit stora kliv åt höger, och är en stor besvikelse för många. Vänsterpartiet som utvecklat ett ”taktiskt” tänkande som överskuggar ideologin och gör många medlemmar vilsna. Många lockas nog också av att vi förenar och jobbar med idén om en enad vänster som arbetar på att ta makten på längre sikt men som redan idag ser på den utomparlamentariska kampen genom aktivism och sociala rörelser som viktiga element för att bygga upp en stark vänsterkraft med förankring i rörelserna.
Vad har ni för tidsplan? Hur valde ni namnet?
— Tidsplanen ändras ofta av utvecklingen, men planen är att ha en kongress under våren 2025. Vi jobbar också för att samla människor och bilda lokala organisationer, såväl som grupper som engagerar sig i olika politiska områden. Samarbeta och bilda koalitioner fram till nästa val. Namnet kom till genom en medlemsomröstning helt enkelt, där flera förslag lyftes fram, Solidaritet är av stor betydelse idag och ett konkret budskap som visar på behovet av att vi behöver hjälpa varandra, både i Sverige och internationellt.
Vilken är er målgrupp?
— Målgruppen är alla de som definierar sig som socialister: Vi tror att vi bör få mer gehör hos de som vi skulle kunna definiera som arbetarklass, oavsett kön, ålder eller etnicitet, men vi tror också att speciellt många unga, som framför allt engagerar sig i internationella solidaritetsrörelser, är en viktig grupp. De visar redan nu engagemang och ofta god kunskap om sammanhangen. En annan viktig grupp är förortsbor, som känner sig övergivna av den arbetarklassfientliga politik som speciellt straffat deras bostadsområden. Men ett syfte är också att genom olika samarbeten samla andra vänsterorganisationer, som har samma ”färdriktning” som vi. Alltså ett brett folkligt motstånd mot det kapitalistiska samhället.
Varför valde du personligen att ställa upp som talesperson ?
— Jag är hedrad för förtroendet som talesperson för Solidaritet, men vi är ett parti med flera talespersoner och ett kollektivt arbete.
Det finns inget givet i att ta ett sådant här uppdrag. Men jag förstår också att vi behöver, initialt i varje fall, personer längst fram som är kända för fler än bara de närmaste och har en verklighetsförankring. Jag har mångårig erfarenhet av solidaritetsarbete, bl.a. genom Refugees Welcome och Ship to Gaza Sverige och hoppas kunna föra över en del kunskap och erfarenhet till nästa generation Solidaritetsaktivister.
Vilka andra organisationer och rörelser vill ni samarbeta med?
— Vi är öppna för att samarbeta med alla organisationer på vänsterkanten som har samma inriktning som oss. Det skriver vi också i vårt program. Att enas med många i gemensamma frågor, även om man är oense i andra, ger kraft i kampen för den specifika frågan. Sammantaget blir då motståndet starkare. Att som V t.ex. vägra delta i vissa manifestationer för att andra organisationer (t ex KP) deltar försvagar bara rörelsen. Vilka eventuella samarbeten vi inleder i parlamentariska val avgörs längre fram, men vi är öppna för samarbeten med andra för att skapa en stark enad vänster och motkraft mot det kapitalistiska samhälle vi alla vet måste bort.
Vad kommer att vara den största utmaningen för att ena vänstern? Behövs folkbildning, skolning i marxism, vad?
— Skolning är alltid central. Men i början gäller det att samla många i aktivism och bygga en positiv rörelse. Att stödja alla initiativ till befrielse och kamp för rättvisa. Idag är det många som engagerar sig för Palestina t.ex. Där finns mycket inspiration och energi att hämta och också mycket kunskap om internationella frågor. Genom att uppmuntra samarbeten kan vi nog också locka många som vill mer att också gå med i Solidaritet.
Nu kommer också mycket diskussioner om att vänstern förökar sig genom delning, finns det risker med att bilda nya små vänsterpartier nu? Vilka fördelar finns det?
— Det är klassiskt att vi skylls för att bara dela oss. En sanning med modifikation. Det är sant att det är problematiskt med splittringen i vänstern. Men det är ju inte fel på engagemanget utan att många blir ”dogmatiska” och kräver någon slags ”renhet” i det ideologiska och organisatoriska. Vi menar att just samarbete mellan många progressiva människor och rörelser kan bygga en förståelse och enighet om de viktigaste frågorna. Att ena vänstern kring frågan om att ta bort vinster i välfärden och förbjuda privata vinstdrivande företag i välfärden är nog en ganska enkel sak, medan omformandet av samhällets privata sektor till ett mer gemensamt ägande kan vara lite mer tidskrävande.
Är du hoppfull? Vad ger dig isåfall anledning till det?
— Hoppet är nog det man aldrig förlorar. Inte minst genom det engagemang vi ser i den växande solidaritetsrörelsen, främst i Palestinafrågan. Men kunskapen om att det kapitalistiska och imperialistiska samhället utvecklas mot sin egen undergång ger också hopp. Det är tufft och mörkt just nu, men med mobilisering av det folkliga motståndet så kan vi ändra på den utveckling vi ser. Det är också ett viktigt syfte nu när vi bildat Solidaritet. Att inkludera många i kampen, inte exkludera.
www.solidariteten.se