Den 3 februari publicerade Internationalen ett uppmärksammat vittnesmål av den palestinske författaren och mångårige fången Kamil Abu Haniesh. Han frigavs efter en fångutväxling mellan den palestinska motståndsrörelsen och Israel, där tusentals palestinska fångar släpptes – många av dem förvisade till andra länder. Efter publiceringen hörde läsare av sig och ville veta mer. Internationalen har därför gjort en uppföljande intervju med Kamil Abu Haniesh om tiden i fängelse, livet i exil och situationen för de fångar som fortfarande sitter kvar.
Intervju|Alex Fuentes
Internationalen: I Internationalen berättade du om de palestinska fångarnas situation i israeliska fängelser. Ni utsattes för misshandel och tortyr – sådant kan knäcka vem som helst. Hur lyckades ni bevara er styrka? Vad gör att man överlever ett sådant inferno?
Kamil Abu: Vi kämpar för vår sak. Tron på det palestinska folkets rättigheter är det som lindrar år av lidande, förtryck och smärta. Under de senaste två åren har vi, trots svår tortyr, förnedring och brutalitet, hållits uppe av övertygelsen om att vi en dag ska befrias och till slut segra över fienden. Det är detta som gjort prövningarna lättare att bära. Samtidigt har människan en inneboende kraft. Man upptäcker den först när man ställs inför en extrem utmaning – som fängelset. Annars hade vi inte kunnat uthärda alla dessa år. För mig som författare är detta också en viktig erfarenhet. Den ger en djupare förståelse för de krafter som finns i den mänskliga själen och för människans förmåga att stå emot även under de mörkaste omständigheter.
Internationalen: Efter fångutväxlingen frigavs tusentals fångar – många av er förvisades till andra länder. Ni har fått era resehandlingar konfiskerade och befinner er nu i Egypten. Vad innebär det i praktiken? Hur ser er situation ut?
Kamil Abu: Ja, vi frigavs genom fångutväxlingen mellan motståndsrörelsen och den israeliska staten. De flesta av oss kommer från Västbanken – från dess städer, byar och flyktingläger. Hundratals unga frigivna fångar har förvisats utomlands. De flesta befinner sig nu i Egypten. Situationen är svår eftersom få länder vill ta emot oss. Turkiet har tagit emot några tiotal, liksom Malaysia. Egypten har klargjort att man inte önskar att någon ska stanna permanent, vilket gör att vi befinner oss i ett slags vänteläge. Vi bor på hotell. Vi kan röra oss, men med vissa begränsningar. Det egyptiska folket visar oss mycket solidaritet. Vi kan ta emot våra familjer, gifta oss och arbeta, och försöka fortsätta våra liv så normalt som möjligt. Vi har fått så kallade ”gula dokument”, palestinska resehandlingar som gör att vi kan röra oss inom Egypten. Begränsningarna finns där, men de hindrar oss inte helt från att leva.
Internationalen: Vad behöver ni i den situation ni befinner er i nu? Hur kan internationella organisationer och solidaritetsrörelser hjälpa er?
Kamil Abu: Våra problem är små jämfört med dem som fortfarande sitter i fängelse. Därför uppmanar vi internationella organisationer och våra vänner runt om i världen att fortsätta solidaritetsarbetet för de palestinska fångarna i ockupationens fängelser. När det gäller oss behöver vi att vår situation hålls levande i medierna. Vi är fria – men inte helt fria. Begränsningarna finns kvar. Ändå är detta tusen gånger bättre än fängelset. I denna fas måste fokus ligga på dem som fortfarande utsätts för förtryck och övergrepp.
Internationalen: Vad vet du om situationen för de fångar som fortfarande sitter fängslade?
Kamil Abu: De misshandlas, svälts och utsätts för förnedrande behandling. De slås och behandlas på ett sätt som syftar till att bryta ner dem – att långsamt låta dem dö genom svält, sjukdomar, brist på medicinsk vård och försummelse.
Det finns sjuka fångar, barn, kvinnor och äldre – även gamla män – som sitter fängslade. Den internationella solidaritetsrörelsen måste fortsätta arbeta för deras skull. Israel respekterar inte fångarnas mänskliga rättigheter. Fängelsemyndigheterna genomför dagliga övergrepp: misshandel, svält, förnedring och berövande av grundläggande behov som toalett, ljus, elektricitet, rastgård och medicinsk behandling. Vi som frigivits kräver värdighet och ett mänskligt liv. Vi vill leva som andra människor – ha ett hem, gifta oss, arbeta, studera och resa fritt. Det är vår rätt.
Internationalen: Kan internationella organisationer utöva större påtryckningar?
Kamil Abu: Internationella Rödakorskommittén skulle kunna spela en viktig roll genom att besöka fängelserna och granska fångarnas villkor. Men sedan den 7 oktober 2023 har Röda Korset inte haft tillträde, och mycket lite är känt om fångarnas situation. Vi menar att Röda Korset har varit passivt och att tydligare kritik borde riktas mot de israeliska myndigheterna. Även andra organisationer – Förenta nationerna, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Läkare utan gränser och organisationer som arbetar med barns och kvinnors rättigheter – har ett stort ansvar att dokumentera och uppmärksamma dessa övergrepp. Det internationella samfundet måste fortsätta att sätta press på Israel för att få ett slut på kränkningarna av fångarnas rättigheter.
Den tidigare artikeln om Kamil Abu Haniesh:
Kamil Abu Haniesh – ledargestalt bland de palestinska fångarna – Internationalen