Sanningen är att varken USA eller den israeliska kolonialregimen bryr sej ett vitten om det iranska folket. Dom är ute för att eliminera en regim som de inte har full kontroll över och som trots regimens konservativa inrikespolitik utåt ger stöd åt organisationer som USA och Israel bekämpar.
Precis som mullorna stal revolutionen 1979 från vänstern vill nu USA och Israel att pahlavidynastin ska omintetgöra arbetarnas och kvinnornas strävanden och sno makten, skriver Peter Widén.
Kommentar|Peter Widén
Israels president Netanyahu har nu fått sin länge närda dröm, krig mot Iran, uppfylld. Det israeliska ledarskapet har krig som favoriserad metod för att lösa alla konflikter. Man genomför i nuläget krigsoperationer i Libanon, Syrien, Jemen och i det ockuperade Palestina.
Koloniseringen och den etniska rensningen av Palestina som man inledde för över 77 år sedan är ju själva grunden för motsättningen mellan den israeliska regimen och folken i mellanöstern.
Folken i de omgivande länderna har hela tiden sett den av väst uppbackade koloniseringen av Palestina som ett angrepp inte bara på deras palestinska systrar och bröder utan också på dem själva. Västvärldens ointresse för tragiken i Palestina och den israeliska nationalistiska arrogansen har skapat en djup solidaritet med det palestinska folket och en lika djup insikt om att imperialismen och den israeliska settlerkolonialismen (settler =nybyggare) är motståndarna till dem alla.
Detta folkliga motstånd har tvingat regimerna i de omgivande staterna till att med jämna mellanrum protestera mot förtrycket av palestinierna. I namn av arabisk enhet. Vi skriver ”tvingat” därför att de härskande klasserna i dessa länder har också djupa band med USA-imperialismen och en, ibland dold ibland öppen, strävan till uppgörelser med ockupations- och kolonialmakten Israel.
USA:s president Trump har ju nyligen genomfört besök i regionen för att ännu hårdare knyta speciellt Gulfstaterna (Saudi-arabien, Kuwaiet, Bahrein, Qatar, Oman och Förenade Arabemiraten) närmare sej och för att få dem in i en samarbetspolitik med Israel.
Det finns skillnader mellan Gulfstaterna, men man kan säga att det finns gemensamma drag. De är alla hierarkiska klassamhällen, de saknar verkliga demokratiska rättigheter, de är djupt patriarkaliska och de är i de flesta fall beroende av gästarbetare för utförande av manuellt arbete. Gästarbetare som inte är medborgare och som därför saknar alla rättigheter. Och de är oljeproducenter, deras oljeinkomster är grunden för deras rikedom och makt, även internationellt.
En stat som länge stått i motsättning till Gulfstaterna är Iran. Irans befolkning är inte arabisk utan till större delen Persisktalande, Det finns en arabisk minoritet liksom kurder och andra folk. Det som skiljer Iran från de flesta arabländer är också att den dominerande religionen är Shia-islam inte Sunni-islam som i de flesta arabländerna. Irak är dock ett arabland med shia-majoritet och Libanon har också en stor shiabefolkning.
Den iranska regimen är klerikal (präststyrd) och en patriarkalisk, hierarkisk diktatur. Men så har det inte alltid varit. I början på 1950-talet valdes den socialliberale Mohammad Mosaddeq till premiärminister. Mosaddeq tog fasta på ett parlamentsbeslut att nationalisera oljetillgångar som kontrollerats av brittiska bolag. Den brittiska spionorganisationen MI6, US-amerikanska CIA och reaktionära iranska kapitalägare och mullor (präster) lyckades då organisera en statskupp och överförde makten till kungen; Sha Mohammed Reza Pahlevi. Så garanterades imperialisternas makt över oljan och Shahens makt som diktator.
Under Shahens tid vid makten byggde flera vänsterorganisationer upp en underjordisk opposition trots regimens hårda förtryck. Shahens diktatur störtades 1979. Till en början såg det ut som om olika vänsterorganisationer skulle kunna få ett starkt inflytande men de utmanövrerades av det shiamuslimska prästerskapet under ayatolla Khomeini. Med massarresteringar och massavrättningar krossades vänstern.
Det djupt konservativa prästerskapet hade förvisso hatat Shahens regim som de upplevde som omoralisk och västerländsk. De vände sej också mot Shahens initiativ att betona Irans förmuslimska historia, det gamla perserväldet. De hatade också USA eftersom USA hela tiden hade varit garanten för Shahens regim. Och de hatade Israel som en inkräktare och kolonial ockupant. Resultatet blev en antiimperialistisk och antisionistisk retorik. Men bakom denna radikala fasad fanns ingen progressiv politik. Tvärtom, den iranska prästregimen förtryckte allt vad socialism heter och införde en könsapartheid. Slöjtvånget blev en symbol för deras, köpmännens, borgerlighetens och de välbeställdas diktatur, med prästerskapet som övervakare. På gatorna härskade moralpolisen.
Samtidigt var regimen genom sin retorik och stöd till olika shia-islamistiska grupper oacceptabel för USA och Israel. I tal framhöll sej den iranska regimen som palestiniernas försvarare. I verkligheten använde de palestinafrågan som en radikal fasad.
Med jämna mellanrum blossade massdemonstrationer upp i Iran. Demonstrationer som slogs ner med stor brutalitet. Iran är också tillsammans med USA, Kina och Singapore ett land med stark position i statistiken över vilket land som genomför flest avrättningar. Politiska fångar såväl som narkotikamissbrukare möter döden i galgen.
USA och Israel använder den iranska regimens brutalitet som förevändning och täckmantel. Sanningen är att varken USA eller den israeliska kolonialregimen bryr sej ett vitten om det iranska folket. Dom är ute för att eliminera en regim som de inte har full kontroll över och som trots regimens konservativa inrikespolitik utåt ger stöd åt organisationer som USA och Israel bekämpar. Iran är dessutom ett stort land med hög utbildningsnivå och avancerad teknik. Ett land som imperialismen vill se under sin kontroll.
Dom säger sej nu vara för ”ett regimbyte”. Istället för mullorna vill dom se den gamle Shahens son vid makten. Precis som USA och Storbritannien (Eisenhower och Churchill) 1953 tillsatte den äldre shahen för att förhindra en vänsterutveckling vill nu Israel och USA förhindra att folkets kamp leder till en socialistisk process. Precis som mullorna stal revolutionen 1979 från vänstern vill nu USA och Israel att pahlavidynastin ska omintetgöra arbetarnas och kvinnornas strävanden och sno makten.
Har Shahens son något stöd? Ja, i borgarklassen, även i exilen. Alla som flydde från mullornas diktatur var inte socialister. De rojalistiska Sha-anhängarna är också representerade i diasporan (de landsflyktiga). Det är dom som nu försöker göra sej breda och också får stöd från svenska makthavare som miljöministern Romina Pourmokhtari.
Tanken att USA och Israel för detta krig för att de bryr sej om det iranska folket är absurd. Det handlar om total geopolitisk kontroll. Det handlar om en imperialism och kolonialism som tappat alla hämningar. Det handlar om normalisering av kriget som en accepterad metod att driva politik på.
Varje demokratisk socialist har längtat efter att se den iranska borgerliga prästregimen falla. Men USA:s och Israels krig handlar om deras egen makt och kontroll.
Låt oss jämföra med stalinregimen i gamla sovjet. På trettiotalet genomfördes utrensningar och massavrättningar. Nästan hela den gamla ledningen från oktoberrevolutionen raderades ut. Demokratiska socialister var motståndare till den stalinistiska regimen och ville se den ersatt. Men när Hitler 1941 anföll Sovjetunionen gjorde han det inte för att demokratisera Sovjet utan för att förslava hela den ryska befolkningen. Ingen vettig människa kunde applådera nazisternas anfall trots stalinregimens brott. De som idag applåderar USA och Israels anfallskrig begår samma fel som de som en gång såg positivt på Hitlers angrepp på Sovjetunionen.
Trumpregimen och Israel förkastar all internationell lagstiftning och leder oss in i en värld av folkmord och krig. Vår generation har en uppgift av historiskt avgörande karaktär. Imperialismen och krigshetsarna måste stoppas. Och fundamentalistiska förtryckarregimer som den vi sett i Iran måste störtas. Inte för att ge plats åt andra reaktionära projekt som monarkistiska diktaturer. Dom måste ersättas med de arbetande människornas breda demokratiska styre.