Kampen mot kärnvapen – viktigare än någonsin!

▶ Skärpt militaristisk propaganda

▶ Sverige mot kärnvapenförbud

▶ Sossar och borgare i ohelig allians

Ledare|Vecka 12

Den militaristiska propagandan väller ur tidningar och radio/TV. Kriget ska normaliseras – och det blir alltmer bisarrt. Om någon för tio år sedan sagt att vi på allvar kommer att diskutera svenskt deltagande i upprustningen och utvecklingen av kärnvapen skulle nog de flesta skakat på huvudet, men nu är det ett faktum.

Låt oss titta lite på hur vi hamnat här. När atombomberna över Hiroshima och Nagasaki detonerat i augusti 1945 och ödelagt dessa städer, omedelbart dödat över 200 000 människor och orsakat strålningsskador som skulle skörda liv i decennier förstod man att villkoren för mänsklighetens och naturens framtid hotades på ett kvalitativt nytt sätt. När Sovjet några år senare också lyckades detonera atombomber inleddes kalla krigets terrorbalans.

Människor världen över förstod vad som stod på spel och en rörelse mot kärnvapen såg dagens ljus. I Sverige hade militärer och politiker långtgående planer på en svensk atombomb men dessa stoppades av ett motstånd där inte minst socialdemokratiska kvinnor var tongivande. Sverige kom under Tage Erlanders och Olof Palmes ledning att inom FN bli en aktiv röst för kärnvapennedrustning, olika initiativ för kärnvapenfria zoner presenterades och Palmekommissionen arbetade för avspänning mellan öst och väst. Samtidigt utökades antalet nationer med kärnvapen; USA, Sovjet, Frankrike, Storbritannien och Kina fick sällskap av Israel, Indien, Pakistan och Nordkorea.

Kampen för kärnvapennedrustning accentuerades när den internationella organisationen ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons) 2017 tilldelades Nobels fredspris. Samma år hade 122 länder, i FN den 7 juli, enats om något så unikt som ett internationellt förbud mot kärnvapen. TPNW (Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons) antogs 2017 och trädde i kraft 2021. Över70 stater hade i januari 2024 ratificerat avtalet. Sverige röstade för TPNW 2017 men valde senare att inte ratificera. Orsaken var det alltmer intima samarbetet med USA och Nato. Efter Sveriges inträde i Nato och DCA-avtal – ett avtal som ger USA rätt att uppföra och bemanna 17 militära baser inom vårt land – är en svensk uppslutning bakom kärnvapenförbudet en omöjlighet. Nu diskuteras istället öppet ett svenskt kärnvapensamarbete med Frankrike, efter att president Macron utfärdat en ny doktrin. Det handlar således inte enbart om att Frankrike strävar att utöka sin egen arsenal av kärnvapen, utan även om att bombflyg med dessa tingestar är tänkta att placeras ut på allierade länders territorier. Regeringen Kristersson har snabbt tackat ja till att samtala kring det.

Sverige har aldrig tidigare varit så nära att kunna dras in i ett kärnvapenkrig. Vi ser nu i dagarna hur Donald Trump kräver att Nato-medlemmar deltar i patrulleringen av Hormuzsundet. I praktiken att de dras in i det av Israel och USA ensidigt startade kriget. Vilka krav kommer USA att ställa i framtiden? Ingen vet. Om USA:s aggressiva internationella politik leder till konfrontationer med Kina, Nordkorea eller Ryssland kommer Trump kunna kräva att Natos artikel 5 aktiveras, paragrafen som gör det obligatoriskt för alla medlemmar i Nato att komma till undsättning.

Krafter inom de borgerliga partierna hade länge lobbat för anslutning till Nato. Men den socialdemokratiska ledningen, speciellt försvarsminister Peter Hultqvist, hade, även om den inte förordade direkt Nato-medlemskap, verkat för ett allt intimare samarbete med Nato och USA. Det var Hultqvist som gick i spetsen för det av Sverige 2016 ingångna militära samarbetsavtalet med USA. Det är ett avtal som bland annat betonar att länderna ska öva tillsammans för att kunna genomföra gemensamma internationella militära operationer.

När så Ukrainakriget var ett faktum svängde den socialdemokratiska ledningen och slöt även upp bakom en svensk Nato-anslutning. Vi i Sverige skulle få större trygghet och USA/ Nato framställdes som fredens och frihetens försvarare. Idag kan vi alla se att Sverige anslöt sej till en allians ledd av vår tids mest aggressiva imperialistmakt.

De borgerliga partierna och socialdemokratin drog gemensamt in Sverige i såväl Nato som DCA-avtalet och i riksdagen är alla partier överens om ”nödvändigheten” av den rådande gigantiska svenska militära upprustningen. Mörka moln lägrar sig över vår tid där en ljusglimt trots allt är att Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen sedan 2022 mer än tredubblat sitt medlemsantal till idag runt 20 000. Som alltid är organisering och motstånd enda vägen framåt!