Donald Trump är besatt av fornstora dar och i sedvanlig kolonial liksom imperialistisk anda, som en följd av kapitalismens internationella accelererande kris, vill han nu utöka USA:s territoriella dominans. Megalomanen hotar med att återta Panamakanalen i södra Centralamerika.
Kommentar|Alex Fuentes
Panama ”lurar oss i Panamakanalen”, påstår Trump och motiverar kravet på att återta kanalen med att de tullar amerikanska fartyg betalar är ”hutlösa” och ”orättvisa”. ”Denna fullständiga bluff mot vårt land kommer att upphöra omedelbart”, förklarar Trump som också anklagar Kina för att blanda sig i den interoceaniska rutten och har till och med uppgett att kinesiska soldater illegalt trafikerar kanalen. Spänningen med den nordamerikanska imperialismen, Panamas främsta handelspartner och huvudanvändaren av kanalen, försätter det lilla centralamerikanska landet i underläge.
Det var direkt efter att Trump godkändes av kongressen den 7 januari som han förklarade att Kanada borde vara en del av USA (som den 51:a delstaten), inte uteslöt användning av militärt våld för att ta kontroll över Panamakanalen eller Grönland (som har varit en del av Danmark i över 600 år) och förklarade att Mexikanska golfen borde kallas ”Gulf of America”. Trumps bombastiska hot har skapat stor indignation i Panama eftersom det inte finns något som förenar folket i Panama så mycket som försvaret av kanalen. Enligt tidningen La Estrella de Panamá är ”avvisandet av Trumps hot angående kanalen enhälligt” i hela landet. Panamas tidigare presidenten Martín Torrijos har deklarerat: ”Kanalen är vår, den är symbolen för identitet och suveränitet, att ha fått tillbaka den (1999) samlar fortfarande de största uttrycken för solidaritet från folket i Latinamerika. Torrijos-Carter-fördragen 1999 satte stopp för en era av underkastelse och inledde en period av självständighet och värdighet, varje försök att rulla tillbaka eller kränka vår suveränitet kommer att fördömas av alla panamanier”. Den nuvarande presidenten José Raúl Mulino har förklarat att ”kanalen är panamansk och tillhör panamanierna” och att han inte tänker prata med Trump om denna fråga.
Även Grupo de Puebla, ett politiskt och akademiskt forum bestående av representanter för den latinamerikanska och sydeuropeiska politiska vänstern som grundades 2019 i den mexikanska staden Puebla, förkastar Trumps hot mot Panama. Trump tycks inte vilja förstå att Panamas självbestämmanderätt inte är förhandlingsbart och vägrar lyssna på Panamas president Mulino när denne säger ”att kanalens varje kvadratmeter och angränsande områden hör till Panama och kommer fortsätta höra till Panama”. Innan USA:s tidigare president Ronald Reagan installerades vid regeringsmakten 1981 hotade han också med att USA skulle strunta i fördragen om att Panama skulle tillerkännas suveränitet över kanalen tvärs igenom landet. Väl vid makten fann han sig i fördragens innebörd. Men Trump är inte Reagan.
FAKTARUTA
Panamakanalen förbinder Atlanten med Stilla havet genom Panamanäset. Panamanäset i Centralamerika avskiljer Karibiska havet från Stilla havet och förenar Nord- och Sydamerika. Att landbryggan existerar har med en djup förändring i jordens inre att göra. För tjugo miljoner år sedan fanns förstås ingen Panamakanal. Över vad som idag är landet Panama flödade vattnet fritt mellan Atlanten och Stilla havet. Den var den långsamma kollisionen av kontinentalplattorna, Stillahavsplattan och Karibiska plattan, som till slut gav upphov till bildandet av vulkaner och med tiden även till öar. Havsbottnen höjdes och för cirka tre miljoner år sedan hade slutligen ett kompakt näs bildats mellan Nord- och Sydamerika som idag är den smala landremsa som kallas Panamanäset. Med den spanska kolonisationen på 1500-talet utrotades ursprungsbefolkningen och kolonin kom senare att bli en del av Colombia för att med USAs stöd bli självständigt 1903 med amerikansk kontroll över den blivande kanalzonen.
Kolonialmakterna Spanien (1500-talet) och Frankrike (1800-talet) övervägde en vattenväg genom Panamanäset för att främja världshandeln. Efter misslyckanden tog USA över och Panamakanalen började byggas 1904 och togs i bruk tio år senare under amerikansk kontroll, en enklav där den amerikanska flaggan vajade med egna militärbaser, polis och rättssystem.
Panamas underkastelse tog formellt slut den 31 december 1999 då Jimmy Carter efter fördrag från 1970-talet lämnade tillbaka kanalen till Panama. Sedan dess har Panama investerat och byggt om kanalen vilket gjort den till en oumbärlig länk i världens sjöfartssystem, som underlättar snabb och effektiv transport av varor mellan världens största hav. Den interoceaniska vattenvägen, genom vilken 5 procent av världens sjöfartshandel passerar, bidrar med 6 procent av Panamas BNP och 20 procent av skatteintäkterna. Uppemot 14 000 fartyg passerar genom kanalen årligen. USA, med 74 procent av lasten och Kina med 21 procent, är de största användarna av kanalen.
73 procent av alla containrar som passerar genom kanalen är på väg till eller från hamnar i USA. Panamakanalen är en av de viktigaste knutpunkterna i den globala frakttrafiken och av strategisk vikt för USA. Den globala uppvärmningen och vattenbrist har dock minskat kanalens kapacitet från omkring 40 fartyg om dagen till omkring 20.