Det brasilianska parlamentet har godkänt det som kallas ”förödelselagen” – ett lag som hotar att bli den mest destruktiva anti-miljölagstiftningen i landets historia. Drygt 3 000 områden, däribland en tredjedel av alla erkända urfolksområden, riskerar att förlora det skydd som invånare har rätt till. Det är alltså fritt fram för skogsskövling, gruvdrift, megajordbruk och infrastrukturella projekt i några av världens mest biodiversifierade ekosystem. Detta är inte bara ett problem i Brasilien, det är ett globalt nödläge. Det är ännu ett tydligt exempel på hur det kapitalistiska systemet – i sin jakt på ständig tillväxt och profit – utgör ett direkt hot mot planetens överlevnad.
Kommentar|Alex Fuentes
Vad som sker är ingen naturlag eller en ”naturlig utveckling”, utan ett aktivt projekt drivet av mäktiga ekonomiska intressen. Den brasilianska jordbruks-, gruv- och skogsindustrin har under lång tid tryckt på för att försvaga miljölagstiftningen och öppna upp Amazonas för exploatering i industriell skala. Nu har stora jordbruksägare fått sin vilja igenom – med politisk medvind från högerns kongressmajoritet.
Det är viktigt att förstå, det handlar om insikt. Det här är inte ett misslyckande i reglering eller ett olyckligt undantag. Det är kapitalismens logik som spelar ut sig exakt som den är designad – att förvandla naturresurser till vinst, oavsett mänskliga eller ekologiska konsekvenser. Det som med politisk retorik kallas ”utveckling” är i själva verket rovdrift, kolonialism och ekocid dvs storskalig och omfattande förstörelse eller skada på miljön, vilket medför skador på ekosystem, livsmiljöer och biologisk mångfald.
President Lula da Silva har en sista chans att stoppa denna katastrof. Genom att lägga in sitt veto mot lagen kan han bromsa processen och återställa något av det förtroende han tidigare byggde upp som klimatförsvarare. Men Lula pressas från alla håll – av en aggressiv jordbrukslobby, av ekonomiska intressen som ser regnskogen som ett hinder för profit, och av ett parlament som domineras av mark- och företagsintressen. Utan ett massivt folkligt tryck, både från det brasilianska folket och den internationella miljörörelsen, kan han mycket väl vika sig. Vad står på spel?
Konsekvenserna av lagen är svindlande:
- Minst 18 miljoner hektar skog kan bli direkt utsatta – dubbelt så stort som Portugal – bara från redan godkända projekt.
- Urfolk som i generationer försvarat och levt i harmoni med skogen riskerar att förlora sin jord, sin kultur, sin existens.
- Brasiliens egna klimatmål blir meningslösa – och världens största koldioxidsänka kan snart bli en källa till utsläpp.
Miljöministern själv har kallat lagen för ett ”dödsstöt” mot landets klimatambitioner.
För oss som kämpar för klimatet är det dags att dra den avgörande slutsatsen: Vi kan inte rädda planeten inom ramen för ett system som bygger på oändlig exploatering. Det räcker inte med att plantera träd, konsumera grönt eller sätta solceller på taken eller sortera miljömässigt. Det krävs en uppgörelse med kapitalismen som sådan – och en solidaritet med de rörelser som redan försvarar marken, vattnet och livet, ofta med sina egna kroppar som sköldar. Urfolkens kamp i Amazonas är vår kamp. Och Lula måste känna av att världen tittar – inte för att rädda hans politiska karriär, utan för att rädda framtiden. Klimatkampen måste bli antikapitalistisk, internationalistisk och radikal. Amazonas och vår egen framtid hänger på det.