Sommaren lider mot sitt slut, så också Bodil Carlssons sommarserie Korsläsning.
I den sista delen har Bodil läst Dave Goulsons Tyst jord: utan insekter ingen framtid , Handbok i klimatjournalistik av Lisa Röstlund och Alexandra Urisman, mer ur Halvjordssocialism av Drew Pendergrass och Troy Vetterse.
Och så lite Marx förstås, även om artikelförfattaren efterlyser fler korta lättlästa böcker.
Kunskap är död om den inte sprids, skriver hon.
Kulturen|Bodil Carlsson
USA:s folkmängd 1950 var futtiga 150 miljoner. Idag är den 343 miljoner, mer än dubbelt så många på bara 75 år. Landets BNP har vuxit under den tiden. Men själva andelen av BNP för federalt bruk – klimatövervakning, katastrofberedskap, infrastruktur, sjukvård, forskning och utbildning – har inte vuxit alls. Vart gick pengarna i stället? Till vapenindustrin, till de redan väldigt rika och nu till en alltmera militariserad polis som slänger ut de oönskade. Och varifrån kom pengarna? Som alltid: från det som försörjer oss alla så länge det finns kvar.
Moreover, all progress in capitalistic agriculture is a progress in the art, not only of robbing the labourer, but of robbing the soil; all progress in increasing the fertility of the soil for a given time, is a progress towards ruining the lasting sources of that fertility. /…/. Capitalist production, therefore, only develops the techniques and the degree of combination of the social process of production by simultaneously undermining the original sources of all wealth- the soil and the worker. (Marx, på någon annan av Kapitalets alla sidor, min fetning).
Industriellt jordbruk rånar inte bara jordbruksarbetaren, den rånar själva myllan. Varje framsteg i ökningen av fruktbarhet i jorden under en given tidsperiod är med dagens metoder framsteg mot förstörelsen av samma fruktbarhet på lång sikt. Så förstörs källan till allt vi har – jordens resurser och arbetarna. Marx hade rätt. Han kan knappast ha vetat om det, men i jordens fruktbarhet ryms oändligt många varelser och faktorer som vi fortfarande inte vet mycket om, när vi gör oss av med dem. Många arter kommer att dö ut innan vi har upptäckt dem och vi vet inget om effekterna. På bibliotekshyllorna runt om i världen trängs den skäggige gamle mannen med andra tjocka böcker, lästa av få. Visst, Marx hade rätt, men det vi behöver nu är kortare böcker och många läsare!
Dave Goulsons Silent Earth ( i svensk översättning Tyst jord: utan insekter ingen framtid ) är den av mina korsläsningar sista tiden som överraskar på var och varannan sida. Aldrig anade jag att det var så mycket jag inte visste! Goulson är professor i biologi vid universitetet i Sussex och insektsspecialist, men är inte ute efter att demonstrera hur beläst han är. Han skriver om insekter, men på ett sådant sätt att man lär sig massor om den sammanflätade väv av olika levande varelser som är biosfären, våra livs mylla, och om hoten mot den. Han är lättläst och förvånansvärt ofta, med tanke på ämnet, smårolig; man måste inte vara allvarstyngd akademiker för att hänga med. Boken är lysande. Köp den, vänsterfolk! Den innehåller det vi behöver lära oss för att ta upp kampen, för den gör vad nästa korsläsningsbok har som titel: Att låta världen få veta.
Med undertiteln Handbok i klimatjournalistik sammanfattar Lisa Röstlund och Alexandra Urisman Otto läget och vad journalister kan göra åt det. För att få folk upp på fötterna och in i en motrörelse behöver man både veta vad man skriver om och hur man ska skriva det. Man skall inte göra som jag har gjort i åtta delar text – citera, argumentera emot, komma dragande med Marx och vara långrandig. Det är dags att kliva ur den nischen. Kunskap är död om den inte sprids.
Låt mig sluta så här. Halvjordssocialism och Tyst jord har var sin framtidsvision. Den ena boken låter en person från det förflutna landa i framtiden år 2047 och upptäcka ett frihetligt jordbrukskooperativ med sovsalar, gemensam matlagning, kollektivt barnomhändertagande och en datoriserad sammanställning av produktionsfaktorernas alla variabler styrd av en internationell enhet. Det verkar förvånansvärt problemfritt.
I Goulsons bok sitter en natt 2080 en man på pass med sitt gevär i en tyst engelsk landsbygd. Han vaktar familjens födoförråd och hoppas att han ska slippa skjuta. Matrövarna och tiggarna som övergav städerna kommer fortfarande smygande, även om de har blivit färre. Allt har blivit färre. Kaninerna har skjutits av och ätits upp för längesen, ekorrarna och duvorna också. Matbristen och sjukdomarna har gjort sitt. Ingen vet hur många människor som fortfarande finns, för det finns inga kommunikationer längre. Elsystemen slutade fungera för många år sedan; den som vill ha dricksvatten gräver egen brunn.
Vilken av dessa två berättelser väljer vi att se som mest sannolik?
Vilken mobiliserar rörelse för förändring?
Här är böckerna Bodil Carlsson diskuterar:
Tyst jord | Volante – En klokare & roligare värld
Halvjordssocialism – verbal förlag
Arkivs Kapitaletutgivning – Arkiv förlag
( Internationalen kan också berätta att Bodil Carlsson kommer med en ny helgläsnings-serie under hösten, det ser vi fram emot!)
.