Den 21 mars väntas en internationell solidaritetskonvoj nå Havanna. Samtidigt trappar USA upp sin ekonomiska krigföring mot Kuba. “Kuba är inte ensamt.” Det är budskapet när den internationella flottiljen “Nuestra América” (Vårt Amerika) nu rör sig mot Kuba, via land, hav och luft, med humanitär hjälp till ett land som pressas allt hårdare av USA:s blockadpolitik.
Utrikes|Alex Fuentes
Bakom initiativet står en bred koalition av organisationer, däribland Codepink, en kvinnoledd gräsrotsorganisation och fredsaktivistgrupp baserad i USA, som motverkar krig och militarism, och Progressive International. Från hela världen ansluter sig aktivister, politiker, journalister och kulturarbetare. Bland deltagarna finns den irländska raptrion Kneecap och den amerikanske streamaren Hasan Piker. Konvojen omfattar mer än symbolik. Enligt organisatörerna transporteras över 20 ton livsmedel, mediciner, solenergiutrustning och andra förnödenheter. Hjälpen anländer genom en kombination av fartyg från Mexiko, charterflyg och hundratals resenärer som själva bär med sig mediciner i sina bagage.
Under de senaste månaderna har USA-blockaden skärpts ytterligare, särskilt genom åtgärder riktade mot landets energiförsörjning. Hot om sanktioner mot länder som levererar bränsle till Kuba har förvärrat situationen dramatiskt. Samtidigt fortsätter krigsretoriken. Från USA:s politiska ledning hörs uttalanden om att Kuba “står på tur” efter andra geopolitiska konflikter dvs Iran. Att återföra Kuba under USA:s inflytandesfär framstår som ett strategiskt mål.
Konsekvenserna för det kubanska folket är allvarliga. FN har uttryckt oro över den akuta bristen på bränsle och dess effekter på sjukvård, transporter och livsmedelsförsörjning. I dag råder brist inte bara på energi, utan även på grundläggande varor: mediciner, livsmedel och till och med sådant som tandkräm, tvål och barnmat.
Men det handlar inte bara om ekonomi, utan om politik och symbolik. Kuba utgör fortfarande ett historiskt exempel på ett land som brutit med imperialismen, exproprierat kapitalet och hävdat sin självständighet. Att knäcka detta exempel är centralt för USA:s ambition att återetablera dominans i Latinamerika. Flottiljen är inte bara en humanitär insats, den är ett direkt svar på den aggressiva politik som USA för mot Kuba. Det vackra och subversiva begreppet solidaritet utgör ett svar på imperialistiskt tryck. Mot denna bakgrund växer solidariteten världen över.
Arrangörerna bakom flottiljen uppger att ett av charterflygen ensamt kommer att transportera över cirka 4 miljoner kronor i bistånd, inklusive medicinsk utrustning, kirurgiska instrument och hygienartiklar. Dessutom levereras solpaneler och generatorer till ett värde motsvarande flera miljoner kronor för att lindra energikrisen.
Fackliga organisationer i Italien beskriver den nordamerikanska blockaden som “en feg krigföring – inte med bomber, utan med hunger och mörker”. I Spanien har över 500 kulturpersonligheter krävt ett slut på USA:s politik. I Brasilien organiseras insamlingar av livsmedel och jordbruksinsatser.
Flottiljen “Nuestra América” är den kanske mest konkreta manifestationen av denna globala solidaritet. Den kulminerar den 21 mars, då konvojen väntas samlas vid Malecón i Havanna för att överlämna hjälpen. Jeremy Corbyn, brittisk parlamentsledamot, sammanfattar perspektivet: “Människor över hela världen måste stå vid det kubanska folkets sida, motsätta sig denna bestraffande politik och kräva varje nations rätt att leva, utvecklas och bestämma sin egen framtid utan hot.”
Initiativet har fått stöd av en rad internationella profiler, däribland Greta Thunberg och den amerikanska kongressledamoten Rashida Tlaib. Thunberg beskriver blockaden som ett “brutalt kollektivt straff” och betonar att internationell solidaritet är den enda kraft som kan utmana imperialistisk makt. I ett meddelande sa Thunberg: Jag stödjer denna konvoj till Kuba (…) eftersom den internationella solidariteten är den enda kraft som är tillräckligt stark för att stå emot imperialistiska makthavare”. Med andra ord, en rörelse över gränser.
Flottiljen knyter också an till tidigare initiativ, som solidaritetsflottiljer till Gaza. Flera av organisatörerna har erfarenhet från dessa insatser. I en tid av fördjupad blockad och ökande hot visar flottiljen “Nuestra América” att Kuba inte står isolerat. Tvärtom växer en internationell rörelse som inte accepterar att ett helt folk straffas ekonomiskt och politiskt. Från Latinamerika till Europa, från aktivister till parlamentariker, från fackföreningar till kulturarbetare; en gemensam linje dras: Solidariteten med Kuba lever!