Under tisdagen firades både St Patricks dag och kollektivavtalets.
Arbetar- och tjänstemannafack har uppmärksammat kollektivavtalen runt om i landet med flygblad och en kampanj för arbetstidsförkortning. Och det finns all anledning.
Våra arbetsvillkor är under attack och det är av största vikt att försvara dem.
Krönika|Andreas Nyman
Den 17 mars firas Sankt Patricks dag till minne av Irlands skyddshelgon, som inte bara bidrog till att kristna ön utan också sägs ha befriat den från ormar.
Firandet har spritt sig över världen och även i Sverige är det många som går ut för en kväll med irländsk folkmusik och grönfärgad öl.
I Sverige firar många fackligt aktiva också kollektivavtalets dag samma datum. Den som vill kombinera högtiderna kan ha stor hjälp av Hotell- och restaurangfackets lista “Schysta villkor”, där det framgår vilka krogar och restauranger som har kollektivavtal.
Tryggt, tänker man. Ordning och reda.
Men om Sankt Patrick enligt sägnen drev ormarna ut ur Irland, så verkar några ha tagit sig in i de svenska kollektivavtalen i stället.
För lite drygt fem år sedan kunde vi läsa i både Etc och Arbetaren om hur en indisk restaurangkedja i Sverige hade personal på slavkontrakt. Anställda som fick jobba 7-dagarsvecka, 12 timmar om dagen, för så lite som 30 kronor i timmen. De anställda bodde i en skrubb i restaurangens lokaler. Det märkliga var att restaurangen hade kollektivavtal. Det ännu märkligare att den fanns med på listan över restauranger med schysta villkor.
Det blir allt vanligare att oseriösa krögare tecknar avtal utan medlemmar, eller att byggfirmor myglar med id06-intyg. Avtal som inte efterlevs men som ger en falsk kvalitetsstämpel.
2019 drevs en försämring av strejkrätten igenom. Parterna tvingades enas om en utökad fredsplikt, annars skulle lagstiftningen bli ännu värre. En situation som av många beskrevs som att förhandla med kniven mot strupen.
Lite fritt citerat förklarade man att strejkrätten skulle stärkas genom att inskränkas.
Kritiker varnade för risken för avtalsshopping, det vill säga att en arbetsgivare väljer ett kollektivavtal med sämre villkor och lägre kostnader genom att teckna avtal med ett mindre etablerat fackförbund. Överenskommelsen slöts och därmed blev viljan att teckna kollektivavtal det enda giltiga skälet för att gå ut i strejk.
Sedan dess har vi sett flera större vilda strejker, som på Pågatågen i Skåne och på pendeln i Stockholm. Den mest uppmärksammade strejken för kollektivavtal är den ännu pågående strejken på Tesla, som idag är inne på sin 125:e vecka.
Under tisdagen har både arbetar- och tjänstemannafack uppmärksammat kollektivavtalen runt om i landet med flygblad och en kampanj för arbetstidsförkortning.
Nyligen har vi kunnat läsa om ett företag som tecknat avtal med det SD-kopplade facket Samförstånd. Många beskriver situationen som just avtalsshopping. Precis det som kritikerna varnade för, avtal som används för att kringgå snarare än garantera villkor.
Våra arbetsvillkor är under attack och det är av största vikt att försvara dem.
En numera spridd tradition på Sankt Patricks dag föddes bland irländska emigranter i Nordamerika på 1700-talet. Den säger att man får nypa den som inte bär något grönt. Enligt folktron gör den gröna färgen en osynlig för små irländska väsen som kallas leprechauner.
Själv jobbade jag på spårvägen under dagen och tvingades bära uniform enligt avtal, så det kändes tryggast att ta raka vägen hem.
Väl hemma kan jag hälla upp en folköl med några droppar grön karamellfärg och lyssna igenom samlingen “The Wheels of the World Irish-American Folk Music 1920s–1930s”.
Och må leprechaunerna ge sig på alla oseriösa arbetsgivare som vill urholka våra arbetsvillkor istället.