Magdalena Anderssons Hollywood-dröm om rättvisa

I socialdemokraternas senaste försök att bjuda över Tidöregeringen när det gäller tuff kriminalpolitik lanserades nyss ett lagförslag med inspiration från USA. Bland annat vill de införa så kallade kronvittnen, brottslingar som ska få strafflindring genom att vittna mot andra.
På frågan om sådant verkligen är rättssäkert förklarade Magdalena Andersson tvärsäkert att det inte var några problem. Systemet används nämligen i USA. Och det är ju är en rättsstat.

Kommentar|Lars Henriksson

Hollywoods rättegångsfilmer var länge en stabil genre. Från femtiotalets 12 edsvurna män och Åklagarens vittne till filmatiseringarna av Johns Grishams böcker har rättssalarna i USA varit en effektiv arena för psykologiska draman. Under ledning av allvarliga domare drabbar rättrådiga advokater samman i envig med hänsynslösa åklagare och till synes järnhårda beviskedjor trasas sönder av oväntade vittnesmål och knivskarpa juridiska resonemang inför en vacklande jury. Objection, Your Honor! Oftast segrar rättvisan och cementerar bilden av ett rättssystemet som fungerar även när mycket annat svajar i USA.

Frågan är om socialdemokraterna verkligen vet hur USA:s rättssystem fungerar? Att en större andel sitter i fängelse i USA än i något annat jämförbart land och att svarta och latinamerikaner är kraftigt överrepresenterade borde i sig vara en varningssignal. Men det som verkligt allvarliga är just vad som händer i rättssalarna. Eller rättare sagt vad som inte händer där. Hollywoods dramatiska bild av hur sanningen blottläggs och rättvisa skipas är nämligen långtifrån sann.

Av de som döms till fängelse i USA är det bara en bråkdel som alls fått en rättegång. Det låter kanske otroligt men beror på att över 90 procent av alla alla domar är resultat av så kallad “plea bargain”, där de åtalade erkänner sig skyldig i utbyte mot lägre straff än det åklagaren krävt. Ett bekvämt och kostnadseffektivt system för staten vars åklagare slipper ödsla tid i rättssalar och med komplicerade utredningar. Med ett ett högt utgångsbud i åtalet – ibland till och med dödsstraff – är det få som vågar chansa på rättegång. I synnerhet om du inte har råd att hyra ett stall av stjärnadvokater som har god hand med domaren och kan krumbukta sönder åtalet. Följden är ett rättssystem där de rika ofta kan trassla sig undan rättvisan medan de fattiga fyller fängelserna utan praktisk möjlighet att få sin skuld prövad på ett opartiskt sätt.

Alldeles säkert går det att hämta mängder med idéer från USA:s rättssystem om det bara gäller att fylla en valkampanj publikfriande lag och ordning-löften. Men det är inget att ta efter om vi vill ha ett rättssystem som syftar till att alla ska vara lika inför lagen.