I lördags, den 31 januari 2026, genomförde israeliska styrkor en serie flyganfall mot olika områden i Gazaremsan, efter att ha meddelat att de svarade på ett påstått ”brott mot eldupphöret” och hävdat att beväpnade stridande hade kommit ut ur en tunnel i Rafah. Bombardemanget resulterade i att mer än 30 palestinier, inklusive kvinnor och barn, dödades, i områden som Gaza City och Khan Younis.
Då var Malak Abu Hamda inte bara journalist som arbetade för den svenska tidningen Internationalen – hon var en människa som sprang mellan liv och död.
Fokus|Malak Abuhamda
Mallak var med sina vänner, promenerade genom Gazas gator, letade efter en enkel, vacker plats där de kunde sitta tillsammans, dela lite mat och kaffe och stjäla en kort stund av normalt liv.
Sedan ekade den första explosionen. Missilen föll – men detonerade inte.
Rädslan tog över. Malak och hennes vänner började springa genom gatorna, försökte skapa avstånd mellan sig själva och faran. Några ögonblick senare slog den andra explosionen till – en förödande explosion som förstörde stora delar av tornet.
Himlen var tung av damm och moln, fylld av ljudet från stridsflygplan — ett ljud som Gazas folk lär sig lika instinktivt som barn lär sig sina egna namn.
När Malak kom hem berättade hon för sin familj om dagens detaljer:
”Den första missilen föll. Marken skakade, luften darrade, och mitt hjärta frös i bröstet — men det exploderade inte. Sekunder gick som en evighet. Jag såg mig omkring och såg mina vänners ögon vidöppna, deras andning bruten sig. Jag frågade dem: Överlevde vi?” svarade Samira tyst. Sedan sa hon:
”Döden var mycket nära oss. Vi överlevde fysiskt, men vi dog psykiskt. Jag mindes döden av min unga dotter, Muna Joudeh, som dödades i Al-Baqa-kafeterian. Muna var bara 20 år gammal. Vad hade hon gjort för att förtjäna att hennes oskuld mördades?”
Samira bröt ihop i gråt. Det fanns ingen tid att fira överlevnad – Gaza erbjuder inga säkerhetsgarantier.
Malak fortsatte sin berättelse:
”Den andra missilen kom utan förvarning. En massiv explosion slet genom staden — lågor steg upp, glas krossades och ett ljud översteg vad människor tål. I det ögonblicket tänkte jag inte på min mobilkamera, inte nyhetsinslaget, inte ens min familj och min enda son, Adam. Jag tänkte bara på att springa — springa snabbt för att skydda mig från splitter från en missil som bar mer än ett ton sprängämnen.”
Hon sprang genom gatan med sina vänner Samira och Manal.
”Vi sprang utan att veta vart — precis bort från döden. Mina kollegor stod bakom mig, bredvid mig, eller kanske utspridda — jag kunde inte längre se klart. Gatan var mörk, damm fyllde våra lungor och våra hjärtan bultade våldsamt. Varje steg var en bön. Varje andetag var hopp.”
”Jag sprang medan jag hörde folk skrika, ambulanser närma sig och dånet från stridsflygplan som aldrig lämnade himlen. Inom mig fanns bara en tanke: Vi lever denna berättelse – inte bara skriver den.”
Efter en bit stannade hon. Hon lutade ryggen mot en vägg. Hennes händer skakade. Tårar föll — hon kunde inte avgöra om de var av rädsla eller chock. Hon tittade på sina kollegor och vänner. De levde fortfarande.
Det i sig var en prestation — igår klockan 13:00.
Malak Abu Hamda var ingen superhjälte. Hon var en journalist med ett vanligt hjärta som levde i en extraordinär verklighet. I det ögonblicket förstod hon — som varje journalist i Gaza förstår — att sanningen här skrivs genom flykt, rädsla och tillfällig överlevnad.
Följande dag, när nyheten skrevs, fanns det en osynlig linje mellan orden som löd:
”Det här är vad vi har upplevt – inte vad vi bara hört om.”
Medicinska källor rapporterade om dödsfall i bostadsområden, flyktingläger och polisbyggnaden Sheikh Radwan i Gaza City, inklusive poliser och hela familjer. Bland offren fanns kvinnor och barn som dödades i attacker mot hem och familjer under natten.
Dessa attacker ägde rum trots en skör eldupphör som överenskommits sedan oktober 2025, vilket ledde till palestinska anklagelser om att Israel bröt mot vapenvilan, medan Israel hävdar att man svarade på brott från motståndsfraktioner.
Den nattliga bombardemangen fördjupar ytterligare den humanitära krisen i Gaza, som i åratal har lidit av omfattande förstörelse och allvarliga brister på grundläggande tjänster som sjukhus, vatten och elektricitet. Nattliga attacker lämnar civila – särskilt kvinnor, barn och äldre – ännu mer sårbara.
Malak Abuhamda