En mångårig rättstvist avgjordes nyligen i Hamburgs förvaltningsrätt.
Det handlade om den marxistiska aftonskolan – Marxistische Abendschule Hamburg (Masch) – som det tyska författningsskyddet klassificerade som ”vänsterextremt”, vilket kan få långtgående konsekvenser för organisationen och dess medlemmar.
Kommentar|Patrik Olofsson
I första läget handlade det om att Masch förlorade sin status som ideell förening och den skattebefrielse som finns i Tyskland. Men i förlängningen riskerar man att nekas hyra offentliga lokaler eller få offentliga föreningsbidrag. Medlemmar riskerar att övervakas, registreras och bli portade från offentliga anställningar och särskilt alla anställningar som kräver säkerhetsprövning.
I farans riktning finns att organisationen till slut förbjuds helt och hållet. Det tillhör inte vanligheterna, men det var det som hände Tyska kommunistpartiet (KPD) 1956 i Västtyskland. KPD var bara en spillra av sitt forna jag efter andra världskriget. Runt 150-200 000 av de mest framträdande medlemmarna hade mördats av Nazisterna i Dachau, Buchenwald och andra läger.
I öst blev KPD en marionett åt den ryska ockupationen. I väst fick KPD knappt 6% av rösterna i förbundsdagsvalet 1949, vilket ska jämföras med 17% 1932 – några månader innan Nazisterna tog över. Men även ett litet kommunistparti ansågs utgöra ett existentiellt hot mot den Västtyska staten. I argumenten till förbudet fanns lite svepande anklagelser om att KPD ville ”avskaffa kapitalismen” och att de inte hade ”seriösa ambitioner att delta i det parlamentariska arbetet på lång sikt”.
Även andra vänstergrupper – även om de formellt inte förbjöds – sattes under hård press av den Västtyska staten efter 1956. Tyvärr kan man nog konstatera att Västtyska statens stryptag på partibildningar till vänster om socialdemokraterna gjorde att en del av radikaliseringen på 1960-talet leddes bort från traditionellt partiarbete och sorgligt nog styrdes in på väpnad kamp och terrorism.
Även det nuvarande vänsterpartiet Die Linke har varit föremål för diskussioner om förbud. Första vändan var 2007-2010, direkt efter dess bildande. Argumentet var att delar av Die Linke utgjordes av PDS – en reformerad avkomma från det östtyska statsbärande partiet SED. Men diskussionerna ledde inte ända fram till ett förbud, även om ledande högerpolitiker förespråkade det, utan stannade vid att författningsskyddet övervakade delar av partiet. Det var grupperingar inom Die Linke som t ex:
- Kommunistische Plattform
- Antikapitalistische Linke
2014 prövades återigen Die Linkes legalitet och den här gången i författningsdomstolen. Man konstaterade att partiet som sådant var legalt och att ”det är inte automatiskt konstitutionellt otillåtet för partimedlemmar att uttrycka antikapitalistiska idéer, så länge det inte kombineras med uppenbar intention att avskaffa demokratiska strukturer”.
Efter 2014 har debatten om partiförbud för Die Linke runnit ut i sanden och fokus skiftat till högerextremismen och AfD.
Hur gick det då för våra vänner i den Marxistiska aftonskolan? Det omedelbara hotet att stämplas som ”vänsterextremt” och riskera de påföljder som det för med sig, lyckades man avvärja. Domstolen konstaterade att själva läsandet av Marx i sig inte är olagligt:
- Att Marx teorier i sig inte är olagliga, eftersom det är en fråga om idéer och litteraturstudier.
- Att MASCH:s aktiviteter är utbildande och diskuterande, inte en del av någon militant eller revolutionär kamp.
- Att organisationens medlemmar saknar en “aktiv-kämpferische Haltung” som skulle kunna hota staten.
En “aktiv-kämpferische Haltung” – ”aktiv och kämpande/stridbar attityd” – betyder kortfattat en önskan att omsätta Marx teorier i praktisk handling. Så här blir det ju lite komiskt; att aftonskolans räddning var deras omförmåga (eller ointresse) att omsätta teori i praktiken. Det här är nog en räddningsplanka för många vänstergrupper om de skulle hamna i samma situation.
Det var i mångt och mycket en pyrrhusseger, eftersom domstolen också slog fast att: ”Kärandens verksamhet, som är centrerad kring Karl Marx teorier, står i princip i motsättning till den liberala demokratiska grundordningen.” Och inte bara det, hela den ”sociala teori som Marx grundade […] borde inte anses vara förenlig med […] principerna för den liberala demokratiska grundordningen på väsentliga punkter”. Det här stämplar ju Marx idéer som sådana som illegitima.
Det här visar att yttrande-, åsikts- och föreningsfrihet har sina gränser i en liberal demokrati. I Sverige har vi inte i modern tid haft samma diskussion om partiförbud, utan man får gå tillbaka till förbudsdebatten kring SKP under andra världskriget.
I samband med den speciella upphetsning som uppstod hos den svenska borgerligheten i samband med Kommunismens svarta bok i slutet på 1990-talet så basunerade DN:s ledarsida ut att ”Gulag och löntagarfonder är samma andas barn” och att strejker borde klassas som ”ekonomisk terrorism”. Fast det lugnade sedermera ner sig. Men det avslöjar att målet med den här typen av diskussioner är att träffa den breda arbetarrörelsen.
Formellt kanske det är en obskyr vänstergrupp som hamnar i skottgluggen. Men målet är att idémässigt stympa hela arbetarrörelsen.
Den politiska högern kan aldrig krossa vänstern. Men staten kan.