Miljontals människor i alla USA:s 50 delstater deltog i 1 600 demonstrationer i stora och små städer för att protestera mot president Donald Trump och hans hantlangare miljardären Elon Musk den 5 april. Dan LaBotz rapporterar från helgens stora demonstrationer mot Trumpismen.
Utrikes | Dan Labotz
Hands Off-demonstrationerna, de största anti-Trump-protesterna hittills, krävde att Trump skulle hålla sina händer borta från demokrati, mänskliga rättigheter, reproduktiva rättigheter, social trygghet, Medicaid, offentliga skolor invandrare och HBTQ-personer.
I New York City, där jag anslöt mig i duggregnet, deltog cirka 50 000 personer i en livlig marsch med många kreativa hemmagjorda skyltar och banderoller. Jag såg skyltar med texten: ”Hands off Our Planet”, ’Disappearing People for Speech = fascism’ och ’Hands off Our Planet’. ”Bort med tassarna från våra kroppar, vår demokrati, vår frihet, vår konstitution.” Utspridda i demonstrationen fanns några skyltar till stöd för Ukraina, även om färre tog upp det palestinska folkmordet.
I den republikanskt dominerade delstaten Ohio hjälpte Common Cause, en grupp som arbetar för fria och rättvisa val, till att organisera protesten. Mia Lewis från Common Cause Ohio sa:
— För många människor kommer detta att vara den första protesten de har deltagit i. De kommer inte ut för att riva ner något, men för att stå upp för konstitutionen, för rättsstatsprincipen lag och för vår demokrati. Nog är nog!
I Colorado, en delstat som kontrolleras av demokraterna, samlades 8 000 personer vid State Capitol i Denver.
— Vi förväntade oss ett bra deltagande, men men det här är bättre än vi trodde , sa Morgan Miransky, en volontärorganisatör. Vi ser fram emot att fler människor ska ansluta sig till oss, och vi hoppas kunna bygga detta till en större landsomfattande motståndsrörelse.
Demonstrationerna anordnades av en rad olika organisationer, inklusive demokratiska partigrupper som Indivisible, arbetargrupper som Federal Unionists Network, samt miljö-, religiösa, människorätts- och medborgarrättsgrupper. I New York misslyckades dock de största fackföreningarna, som servicefacket SEIU och de offentliganställdas AFSCME som organiserar många svarta att få med sig sina medlemmar. Ett undantag var facket för anställda vid City University of New York. Även nationellt misslyckades facken att mobilisera, även om en hel del av de federalt anställda som nyligen fått sparken deltog.
Protesterna i New York var till överväldigande del vita, med endast ett fåtal svarta deltagare i en stad där svarta utgör 20 procent och latinos och asiater 28 respektive 15 procent av befolkningen. En del latinamerikaner kan ha stannat hemma på grund av rädsla för att bli fängslade och deporterade, på grund av Trumps massiva deportationskampanj. Några svarta influerare på sociala medier uppmanade sina följare att stanna hemma eftersom de inte ansåg att marschen var deras angelägenhet. Det låga deltagandet av svarta människor var ett problem nästan överallt.
I vissa städer, särskilt Washington D.C., talade politiker från det demokratiska partiet i ett försök att vinna tillbaka stöd från partimedlemmar som har blivit djupt besvikna över partiets misslyckande med att slå tillbaka mot Trump.
Över hela landet, särskilt i delstatshuvudstäderna, försökte demokraterna locka till sig väljare, men många som blev besvikna på senator Kamala Harris kampanj eller på Demokraternas stöd för Israels folkmordskrig kommer att vara svåra att övertyga.
Dessa protester var ett viktigt steg framåt, men de stora fackföreningarna är fortfarande inte riktigt med i kampen och det finns varken gemensamt ledarskap eller samförstånd om huruvida demokraterna eller massprotesterna representerar framtiden. Vänstern har bara en liten närvaro och spelar hittills en liten roll.