▶ SCA tvingades avbryta avverkning
▶ En seger för organiserade krafter
▶Ytterst väsentligt att bygga allianser
Ledare|Vecka 44
Denna månad inledde SCA avverkning av gammal skog med hänglav på Maskaure samebys marker utanför Arjeplog. Avverkningen väckte genast protester. En anledning är att området är del av en viktig renbetesmark. I en intervju med SVT påpekar Leif Lundberg från Maskaure sameby att avverkning av träd som bär hänglav får svåra långsiktiga konsekvenser för renbetet. I ett pressmeddelande konstaterar Skogsupproret, en gräsrotsrörelse som växt fram ur samarbetet mellan Extinction Rebellion och samiska aktivister, att avverkningsanmälningarna är överklagade till Mark- och Miljödomstolen, att den gamla tallskogen hyser ett dussintal rödlistade arter och att Maskaure sameby sagt nej till avverkning i området.
SCA har i sin tur påstått att de har lagen helt på sin sida, att de har utfört en naturvärdesbedömning och fått okej från Skogsstyrelsen. När aktivister från Skogsupproret dök upp på avverkningsplatsen och kedjade fast sig i maskinerna tillkallades polis. I ett inlägg på plattformen X dundrade den kristdemokratiska landsbygdsministern Peter Kullgren om hur han är ”förbannat trött på professionella aktivister som förstör för hederliga skogsägare som rättmätigt brukar sin skog”.
I samma anda ville SCA framställa frågan som en konflikt mellan en enskild skogsägare och utifrån kommande aktivistproffs som vägrar att acceptera rådande lagstiftning. Men den 21 oktober meddelade Mark- och Miljödomstolen att ett tillfälligt avverkningsförbud införs. Domstolen hänvisade till en komplettering av en överklagan som skickats in av Sveriges Ornitologiska Förening Birdlife, vilken ”talar för att skogsområdet kan vara en viktig livsmiljö för tretåig hackspett”. Aktionen i sig fyllde dock en avgörande roll för att kasta ljus på den pågående avverkningen och hotet mot den skyddsvärda naturen.
Segern har ett egenvärde men den bör också uppmärksammas för att den kan ge lärdomar om vägar framåt för miljö- och klimatrörelsen. Som vi sett försökte SCA – med en strategi som är vanlig i sådana här sammanhang – att avfärda och misstänkliggöra aktivister som ”proffs”, kommande utifrån med vare sig förankring, förståelse eller engagemang för lokalsamhälle och ”vanligt folk”. Men Skogsupprorets aktivister agerade inte isolerat. Aktionen var ett uttryck för en pågående internationell process där radikalare delar av miljörörelsen bildar allianser med urfolksrörelser. Det gör det möjligt för aktivister att på en och samma gång vara del av en internationell rörelse och att lokalt förankra arbete för att skydda enskilda områden. Ett annat mönster är att radikalare delar av miljörörelsen direkt eller indirekt samarbetar med organisationer och föreningar som kanske inte är lika stridbara, men som har sakkunskaper och legitimitet som kan visa sig avgörande för utfall i konkreta beslut. Sådana breda allianser gör det svårare för motståndarna att få genomslag för sitt misstänkliggörande.
Men aktionen, eller kanske snarare reaktionerna mot den, borde också ses som en varning om att vi befinner oss i ett farligt läge. I en artikel från den 23 oktober visar Dagens ETC hur aktivisterna utsätts för hot och hat. När Aftonbladet publicerade en artikel på sin Facebooksida om aktivister som kedjat fast sig vid skogsmaskiner fylls den snabbt med uppmaningar såsom denna: ”Starta och kör bara! Sen om Greta och hennes vänner sitter fast eller kvar är det bara ett plus. Om hon inte lärt sig sin läxa efter sin resa till Gaza… då kommer hon aldrig att lära sig”.
Hatet och hoten måste förstås i relation till Tidöregeringens allt hetsigare försök att inte bara demonisera utan rentav också kriminalisera demonstrationer och protester. Det ställer krav på organisationer, nätverk och föreningar att bygga breda solidariska strukturer, enligt principen en attack mot en av oss är en attack mot oss alla.
En särskilt viktig nöt att knäcka är de motsättningar som finns mellan fackföreningsrörelsen och klimat- och urfolksrörelserna, eller mellan jobben och miljön. I ett avsnitt av den nya podcasten ”Salong Marx” intervjuas Ella Petrini, doktorand i sociologi, som forskar om kopplingar mellan arbetsvillkor och miljöpåverkan inom skogsbruket och just relationen mellan fackförbund och miljörörelsen. Hon ger oss ett antal historiska exempel på frågor där arbetare, urfolk och miljögrupper trots allt lyckats samlas mot stat och kapital kring ett gemensamt intresse av att slå vakt om och ta hand om den skog och mark som vi på olika sätt är beroende av. Den typen av allianser skulle inte bara göra det svårare för en allt mer auktoritär höger att utdefiniera och misstänkliggöra aktivister, utan också kunna lägga grunden för en strategi som förenar mål om att reparera den skada som kapitalistisk exploatering av naturen orsakar med förbättrade villkor och förutsättningar för de som arbetar i och med skogen.
Foto: Skogsupproret