▶ Ny larmrapport
▶ Svaret: sänkt bensinskatt
▶ Valfläsket stinker lång väg
Ledare|Vecka 13
I måndags kom den årliga klimatrapporten från Meteorologiska världsorganisationen, WMO. Samma dag gick Tidöregeringen ut med att de tänker sänka skatten på fossila drivmedel. Vad som såg ut som en tanke var snarare helt tanklöst, klimatet har aldrig bekymrat Tidögänget. Valfläsknivån är nästan genant. Precis som med matmomsen handlar det om en tillfällig sänkning, några månader före valet. Precis lagom för att Ebba och Jimmie ska kunna posera ”vid pump” – för att tala dagens politiska barnspråk – dagen när priserna eventuellt sänkts.
Men framför allt säger det mycket att Tidöpartiernas enda kommentar till WMO:s skräckrapport är sänkt bensinskatt. När regeringens eget klimatpolitiska råd några dagar tidigare överlämnade sin mycket kritiska rapport fanns inte ens någon minister på plats för att ta emot den. Tidöpartierna vill till varje pris slippa prata klimat inför höstens val; mot bakgrund av den skillnad i uppmärksamhet som ägnades WMO-rapporten jämfört med utspelet om bensinskatten är risken också stor att de blir bönhörda.
Klimatrapporter väcker numera inte mycket uppmärksamhet, något som på samma gång är både förståeligt och obegripligt. Förståeligt, eftersom budskapet redan är känt sedan länge: utsläppen ökar och med dem uppvärmningen och dess katastrofala, globala följder. Obegripligt av precis samma skäl, varje rapport talar faktiskt om en katastrof som redan pågår och stadigt förvärras.
Därför är det värt att understryka allvaret i WMO:s rapport. Några axplock: Växthusgaserna fortsätter expandera i atmosfären vilket lett till den högsta halten växthusgaser på 800 000 år (!). Åren 2015 till 2025 var de varmaste elva åren som någonsin uppmätts. Den årliga utbredningen av havsis i Arktis var på eller nära en rekordlåg nivå, utbredningen av havsis i Antarktis var den tredje lägsta som någonsin uppmätts och glaciärernas smältning fortsatte oförminskat. Extremvädren tilltar och drabbar miljoner människor. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres summerade rapporten med orden: ”Jorden pressas bortom sina gränser. Varenda klimatindikator lyser rött.” Och tillade: “I denna tid av krig visar klimatstressen också på en annan sanning: vårt beroende av fossila bränslen destabiliserar både klimatet och den globala säkerheten.”
Det är nu inte bara klimatvetenskapen regeringen nonchalerar, det kommer liksom på köpet när man kramar klimatförnekarna i SD. Tidögänget lyssnar inte ens på de samstämmiga analyserna av de ekonomiska effekterna av tidigare sänkta bensinskatter. Så skilda institutioner som Stockholm Environment Institute, Finanspolitiska rådet och Konjunkturinstitutet sågar dem samstämmigt. De har inte bara varit skadliga för klimatet utan dessutom ineffektiva för att skydda dem som drabbas av prishöjningarna.
Samma sak gäller den modell för elstöd som Tidöregeringen nu upprepar, ett stöd som baserar sig på tidigare förbrukning och alltså ger mest till dem som har de största, dyraste och tydligast energislukande villorna. Elstödet betalas ut oberoende av inkomst trots att det är de fattigaste hushållen som drabbas hårdast av stigande elpriser.
Betydligt bättre än att till varje pris hålla uppe oljebolagens försäljning och de rikas lyxkonsumtion skulle det vara med olika former av direkt stöd åt dem med lägst inkomst – stöd vilket också kan utformas som delar av en offensiv klimatpolitik. Riktade stöd till låginkomsttagare och hyresgäster – istället för energisubventioner – skulle dessutom uppmuntra till minskat slöseri bland de rika och samtidigt skydda dem med lägre inkomster.
Mot det fördummande pris vid pump-pratet behöver vänstern returnera med raka svar som inte håller sig inom högerns ramar. Inför valet 2022 gick Vänsterpartiet i fällan. I ett missriktat försök att vända sig till arbetarväljare röstade V tillsammans med högern igenom en sänkt fossilskatt och överlät klimatprofilen åt Miljöpartiet. Att inte gå i samma fälla i år är avgörande; att bara prata om priset på falukorv och bensin när världen står i brand är att spela högern i händerna. Vänstern behöver bryta med högerns dagordning och samtidigt svara på de stora gruppernas ekonomiska problem, den akuta klimatkrisen och de upptrappade krigshoten.
Den fossilkris som Trump och Netanyahu utlöst är ett utmärkt tillfälle för det. Mot högerns icke-lösningar kan vänstern ställa en kombination av satsningar på energibesparande kollektivtrafik och direkta stöd till låg- och medelinkomsttagare. Mot de farliga och resursslösande krigsrustningarna kan vi driva kravet om att bryta DCA-avtalet.
Sådana krav och tankebanor är nödvändiga för att på allvar utmana Tidögänget i höst. Men också för att bidra till den rörelse som är nödvändig om ett regeringsskifte inte bara ska bli ett namnbyte för samma politik.
Bilden: Ebba Busch personifierar ”pump-populismen” sedan hon var med i Nyhetsmorgon TV4 och sa ” Hur mycket mer ska det kosta att tanka? Du bor i storstan. Det gör inte jag. Jag bor på landsbygden. Jag har 3,5 km till närmsta lantbuss. Tack och lov får jag åka med Säpo. Det gör de flesta svenskar inte. Då behöver man kunna tanka bilen för att kunna köra bilen”