De ungas läs- och skrivfärdigheter har försämrats markant under 2000-talet. Allt fler går in i vuxenlivet med allvarliga brister i sin läs- och skrivförmåga. En ny form av analfabetism håller på att växa fram. Många kan läsa rent tekniskt, men saknar förmågan att tolka och analysera det lästa, vilket omöjliggör en kritisk granskning av texten. I Sverige har omkring 15–20 % av gymnasieeleverna allvarliga läs- och skrivsvårigheter. De som drabbas hårdast är arbetarklassen.
Krönika|Gay Glans
Problemet beror inte på bristande intelligens, och knappast heller – som Sverigedemokraterna kanske skulle påstå – på en ”ansvarslös” invandring. Det handlar snarare om de olika förutsättningar som ges beroende på klasstillhörighet. Lingvisten Noam Chomsky har betonat språkets roll som ett grundläggande verktyg för mänskligt tänkande och kunskapsutveckling. Utan språket har vi svårt att analysera verkligheten, eftersom vi tänker med språket. Karl Marx påpekade i Den tyska ideologin (1846, publicerad i sin helhet 1932) att människan blev människa genom språket, men också att den klass som härskar i samhället är språkligt och intellektuellt härskande.
”Politiskt språk är utformat för att få lögner att låta som sanningar, mord att framstå som respektabelt och att ge ren luft en skenbar tyngd”. George Orwells tes i Politics and the English language, (1946) är fortfarande högaktuell. I essän undersöker han hur borgerligheten förvränger språket för att rättfärdiga krig och förtryck.
Den tidiga arbetarrörelsen insåg vikten av bildning och kritiskt tänkande. Utöver facklig och politisk organisering började rörelsen ta initiativ till studiemöten redan under slutet av 1800 talet. Sveriges viktigaste bidrag till världslitteraturen kom från de arbetandes egna pennor. Författare som Jan Fridegård, Albert Viksten, Moa Martinson och Ivar Lo Johansson skrev om hur staten, godsägarna och kapitalägarna försökte få sitt klassherravälde att framstå som naturligt – som av Gud givet. Deras författarskap stärkte insikten om varför det var så viktigt att behärska språket för att kunna genomskåda och förändra samhället.
Karl Marx hyllade tryckpressen som ett ovärderligt verktyg för att sprida analyser och kritik av kapitalismen. I Kritik av Gothaprogrammet (1875) förklarade han varför läsförståelsen var viktig för att arbetarklassen skulle kunna skaffa sig en bildning oberoende av det George Orwell beskrev som borgerliga dimridåer.
Vi behöver inte gå så långt tillbaka i tiden som till Aristoteles (384-322 f.v.t.) för att hitta de härskandes argument för varför de arbetande inte behövde lära sig läsa och skriva. När arbetarklassen växte kraftigt i mitten av 1800-talet, var borgarklassen medveten om faran i en organiserad, läs- och skrivkunnig arbetarklass. Om de skulle lära sig läsa, var det för att läsa bibeln – inte Kommunistiska manifestet (1848).
Läs även:
Sjunkande läsförmåga bland svenska elever – Internationalen