Svenska elever blir allt sämre på att läsa. Det larmar facket Sveriges Lärare om.
Att kunna läsa är på många sätt en förutsättning för att kunna ta till sig information och delta i samhället.
Flera universitetslärare vittnar dessutom om att studenter på topputbildningar har svårt att läsa böcker.
Inrikes|Erik Edlund
Enligt den senaste PISA-mätningen saknar så många som 24 procent av landets 15-åringar funktionell läs- och skrivförmåga. Det är en minskning med elva procentenheter sedan år 2000.
Anna Olskog, ordförande för Sveriges Lärare säger i TV4:s Efter fem att hon inte är förvånad. Svenska lärare har påtalat det här problemet i flera år.
— Vi som undervisar i skola och förskola på daglig basis känner av det här i klassrummet.
Hon berättar att hon och andra lärare tidigt identifierar barn och elevers behov av särskilt stöd. Men insatserna uteblir, och lärarna lämnas ensamma i klassrummen. I vissa fall med behörig personal, och i andra fall obehörig.
— De här siffrorna är barnens verklighet. Det är kött och blod. Och för oss är det att vi inte räcker till.
Hon tillägger att Sveriges Lärare och tidigare lärarfack redan identifierat behoven och larmat om dem i åratal.
För att bättre kunna hjälpa alla elever, även elever med särskilda behov, behövs mer resurser och mer personal. Lärarfacket är kritiska mot regeringens budget som man menar innehåller allt för lite pengar till kommunerna.
— Regeringen är passiv och tillför inte ökade statsbidrag ens i närheten av vad som skulle behövas för att stabilisera situationen i kommunsektorn. Det får förödande effekter för eleverna, säger Anna Olskog i ett pressmeddelande.
I Sveriges Lärares rapport Nedskärningarna fortsätter – så säkrar vi en stabil finansiering av förskola och skola konstaterar rapportförfattarna att de ekonomiska förutsättningarna i skolan i de flesta kommuner är sämre i år än förra året. Besparingarna har lett till uppsägningar av både lärare och elevnära stödpersonal.
För att råda bot på det ansträngda läget i skolan har Sveriges Lärare flera konstruktiva förslag i rapporten.
För det första måste stat och kommuner börja se på skolan som en investering inför framtiden och inte som en kortsiktig budgetpost.
För det andra tycker Sveriges Lärare att staten måste ta ett betydligt större ansvar för skolans styrning, resursfördelning och finansiering. ”En början vore att sätta en miniminivå hur lite resurser en kommun får lägga”.
Andra förslag i rapporten är att man ska låta statsbudgeten gå med ett litet underskott om det är nödvändigt för att säkra välfärden, värdesäkring av de kommunala statsbidragen, att de generella statsbidragen ska öka mer vid en konjekturnedgång och mindre vid en konjekturuppgång. Sveriges Lärare föreslår också att staten ska avskaffa, eller åtminstone lätta på, det kommunala balanskravet.
Anna Olskog, Sveriges Lärares ordförande, skriver redan i rapportens förord att något måste göras för att komma tillrätta med problemen i skolan.
— I förlängningen har Sverige inte råd med något annat. Att spara på skola och utbildning är, sett ur ett framtidsperspektiv, det dyraste ett land kan göra.