Vi går för att hälsa på berget igen, hunden och jag, och den här dagen är de dånande raderna av paketleveranser och shoppingtempelbesökare borta; det är julafton, allt som ska köpas är köpt, det är långa luckor i bilströmmen på båda sidor och utan större risk för livet tar vi oss över filer och mittvajrar. Berget ligger och ler. Silvervitt och blåskuggigt lyser på ängarna; rostbrunt i lövskogsväggen; bara tre dagar efter darkday finns en droppe guld i ljuset.
Kultur|Bodil Carlsson
Jag säger till berget, att året som rann förbi tog med sig två människor. Hon sträcker ut en näve vind och strör lite tunt vitt från närmsta björkgren över mitt hår. Som om håret inte vore vitt och tunt tillräckligt, allaredan, så snart – vart tog åren vägen?
Hon svarar inte. År och enskilda har ingen betydelse för berg. Hon tiger och drar undan ett molnstråk. Ljuset är plötsligt starkt. Levande varelser fångar det i sina kroppar, ger det form, gör det synligt om än kortlivat. Det är vad vi är: solens ljus i föränderlig levande materia. Där är min fördel över berget: det är värt att vara kortlivad, om man får begripa det.
Vi går förbi det gamla huset; förråd åt brukshundsklubben nu, när ingen vill bo så påvert längre, men det står orubbligt upprätt i rött timmer och linoljefärgsfönsterramar efter alla år av oskötsel. Bäcken som rinner förbi porlar klar, vattnet har filtrerats genom sluttningarnas sand, så medan det bodde folk här föredrog de bäckens vatten framför brunnen. Rinnande vatten är bättre än stillastående. Hunden brukar dricka där, när hon har sprungit sig andfådd, men den här dagen väljer hon säsongsmenyn – hon äter sig otörstig på snö.
Vi fortsätter upp genom gamla beteshagar. Rådjursspår, men varken älg eller vildsvin på denna sidan vägen den här gången. Vi hittar en fläck där det ser ut som om pyttesmå ormbunksblad har sprungit omkring och gjort avtryck i det vita: ekorrfötter.
Inga maskiner hörs från sjukhuset. Det hörs långa stunder ingenting alls. Man kan tänka. Man kan se.
Like a spider on the water, the mind moves upon silence.
* citat av William Butler Yeats