I över 20 år har Shora Esmailian skrivit om Mellanöstern, hon har tidigare varit i Gaza och nu har hon kommit ut med sin senaste bok ”Gaza – Att spränga ett getto”.
—Jag ville sätta Hamas attack i en kontext. Så länge ett folk lever under förtryck och ockupation kommer de att göra motstånd, säger Shora Esmailian. Internationalens Alex Fuentes har träffat henne.
Intervju|Alex Fuentes
I drygt 76 år har palestinierna i Gaza varit utsatta för en
omänsklig behandling från Israels högervridna sionistiska ledarskap. Det som inträffade den 7 oktober var en reaktion mot ockupationsmakten på ett rent militärt plan trots att Israels militära kapacitet inte alls går att jämföras
med det palestinska motståndets militära apparat…Med största sannolikhet räknade man med ett ”svar” från Netanyahus regering, men att det skulle bli ett förebådat folkmord? Efter attacken iscensatte Israel ett bombardemang utan motstycke mot Gazabor och var och en ser vilket barbari som pågår.
I media har man hela tiden påstått att ”konflikten” eller ”kriget” började den 7 oktober 2023. FN:s generalsekreterare António Guterres har sagt att attacken inte skedde ”i ett vakuum”.
Internationalen var med när Shora Esmailian hade bokrelease i
Malmö och presenterade ”Gaza – Att spränga ett getto” Det var proppfullt i lokalen och applåderna ville aldrig ta slut. Vi intervjuade henne.
Du är antagligen den första som kommit ut med en bok om Gaza och du gör det mitt i det fasansfulla som
sker just nu. Alla vet att det pågår ett folkmord…Vad är anledningen eller syfte?
— Efter den 7 oktober 2023 kändes det som att alla – från höger till vänster – hade blivit historielösa. Plötsligt verkade historien om Palestina och Israel ha börjat den 7 oktober, så jag ville sätta Hamas attack i en kontext. Påminna om att vi måste se saker och ting genom en historisk lins.
Det var förhållandevis många som jublade när det blev känt att motståndsrörelsen ledd av Hamas gick till attack mot ockupationsmakten för drygt ett år sedan där många civila dödades. Idag är det nynazisterna som sitter i Israels regering och USA:s administration som jublar… Vad ska man säga?
— Jag vet inte om det är nynazister som sitter med i Israels regering, men det är definitivt den mest fascistiska högerregering som staten Israel har haft. Att göra allt man kan för att protestera mot det pågående folkmordet mot palestinierna är dels att visa solidaritet med den förtryckta och dels att behålla vår egen mänsklighet. Man kan demonstrera, diskutera med vänner, grannar och arbetskamrater. Men kan helt enkelt stå upp mot förtryckarstaten
Israel genom att organisera sig med andra, bojkotta israeliska produkter, demonstrera, försöka påverka politiker, lokalt såväl som nationellt, delta i protestaktioner mot vapenindustrin och vapenlobbyn och så vidare och så vidare och göra allt som visar att man inte tänker sitta och se på när ett folkmord livesänds.
Under drygt ett år har det sk internationella samfundet bevittnat Netanyahus överlagda folkmord. Det finns redan mer än 43 000 palestinska offer som mördats av den israeliska armén och den olagliga ockupationen har spridit sig till Libanon, vilket påminner oss om hur det blev i Gaza när de första bomberna föll över
befolkningen. Kunde hela denna orgie av mord ha undvikits?
— Självklart hade det kunnat undvikas. Det finns ett helt FN-system som byggdes upp efter andra världskriget för att sådant här ska undvikas. Men det har ju gång på gång visat sig att FN-systemet inte spelar någon roll – se Bosnien, Rwanda och nu Gaza – när imperialistmakterna har egna intressen som inte överrensstämmer med internationell lag.
Sådana som Netanyahu har nu likviderat Hamas och Hizbollahs politiska och militära ledningar vilka konstant demoniserats av Israel och USA. Den 17 oktober, efter mordet på Yahya Sinwar i Gaza, hänvisade Joe Biden till ”en dag senare” medan Netanyahu förklarade att mordet på Sinwar ”inte är slutet på kriget,
utan början på slutet”. Det palestinska motståndet föds förstås ur ockupationen och inte från dess ledare.
Vad innebär det för folket i Gaza?
— Det återstår att se, men hittills har inte mördandet av palestinska ledare och palestinska intellektuella haft en kvävande effekt på det palestinska motståndet – snarare tvärtom. Så länge ockupation, apartheid och folkmord pågår kommer det inte vara svårt att rekrytera palestinier till motståndet.
Idén om att en palestinsk militäroperation, som den 7 oktober, mot statens mäktiga militärapparat i Israel kunde ha lett till ett allmänt uppror från den palestinska befolkningen, men det har inte inträffat. I stället har ett nytt historiskt nederlag tillfogats det palestinska folket. Vad finns det för alternativ för det palestinska
folket?
— Det som hände 7 oktober ledde inte till en befrielse för det palestinska folket, men händelsen visade att det är möjligt att göra motstånd, även i denna tid av hård övervakning av människor, i synnerhet av palestinierna. Den visade också att Palestinierna vägrar tyna bort och dö långsamt. Så länge ett folk lever under förtryck och ockupation kommer de att göra motstånd. Det har vi sett genom historien och det ser vi även i Palestina i dag.
Foto: Lars Dareberg