I lördags blev bönder och solidaritetsaktivister överfallna av 50 israeliska bosättare mitt under olivskörden i byn Turusayya på Västbanken. En palestinsk kvinna och två internationella aktivister skadades vid attacken. Robin från Borlänge var en av dem. Internationalen har pratat med honom.
Intervju|Erik Edlund
Robin från palestinskledda International Solidarity Movement befann sig på platsen tillsammans med andra solidaritetsaktivister från flera olika länder för att med fredliga metoder visa sitt stöd.
— När vi kommer dit på morgonen är attacken redan igång vid olivlundarna öster om Turmusayya, säger Robin till Internationalen. Han berättar att de såg hur palestinierna flydde från olivlundarna och kom springande i riktning mot dem. På håll kunde de också se att det kommer bosättare springande efter dem med tillhyggen i händerna.
Robin och de andra aktivisterna kunde se att det fanns palestinier kvar i olivlundarna. De hade blivit överrumplade av bosättarnas attack och inte hunnit ta sig därifrån. De reagerade snabbt och började gå mot lundarna där attacken pågick.
— Som vi såg det var det viktigaste att se till att palestinierna kom i säkerhet så snabbt det bara går. Och om det var något vi skulle kunna göra så ville vi försöka göra det, säger han.
Robin såg hur en palestinsk kvinna ramlade omkull, och blev upphunnen av en bosättare som började slå henne med en kraftig påk medan hon låg försvarslös på marken.
— Han slår med en väldig kraft, ett väldigt hat.
Han försökte då avleda bosättarens uppmärksamhet från kvinnan. Det lyckades på det sättet att bosättarna gick till angrepp mot honom istället. Robin föll omkull på marken och fick motta sparkar och slag och stenar som kastades. Efter ett tag lyckades han ta sig upp och därifrån, och blev hjälpt av en kamrat till en bil som tog honom till ett sjukhus i närheten.
— Jag är säker, när jag ser videos på det här, att bosättarna går betydligt hårdare på den palestinska kvinnan än på mig, säger Robin. Han tycker att det våld som riktades mot honom var illa, men att det inte var någonting jämfört med den brutalitet som riktades mot kvinnan vid olivlundarna.
— Det är det värsta jag någonsin sett.
Några dagar senare kan han stödja helt och hållet på sitt ben, även om det är svullet och gör ont. Och han har tre stygn i huvudet kvar efter händelsen. Han säger att de inte gör ont längre, och att de blev tvättade dagen innan. Hans axel är däremot ett större problem, den är svullen och han har svårt att röra armen. Därför går han omkring med handen i en mitella.
— Armen är inte bruten helt och hållet, så det kommer bli bra, säger han.
Trots det fruktansvärda han fick vara med om där borta vid olivlundarna så är Robin ändå vid gott mod. Han känner att han trots allt mår väldigt bra psykiskt, tack vare det enorma stödet från omgivningen. Historien om hur han räddade kvinnan har spridit sig utanför den egna aktivistkretsen, och han berättar hur palestinier han aldrig träffat förut kommer fram till honom på gatan för att tacka honom och visa sin respekt.
— Folk har visat ett så oerhört stöd. Traumat som hände mig har inte haft en chans att sätta sig på ett mentalt jobbigt sätt för att folk har, utan avbrott, visat mig kärlek. Och jag älskar dem för det.
Robin berättar att den varma gemenskapen och kamrat-känslan som finns i Palestina är bland det finaste han vet. Den gemenskapen står i skarp kontrast till ockupationen och det apartheidsystem de lever under.
— De israeliska styrkorna har ännu inte lyckats bryta det palestinska samhället helt och hållet. Och det som finns kvar är vackert.
Han säger att de men som han fick vid attacken vid olivlundarna inte ens kan jämföras med de skador palestinierna drabbas av varje dag. Bosättarattacker mot palestinier har skett dagligen under hans tid på Västbanken.
Robin har tänkt mycket på kvinnan som skadades vid olivlundarna. Han säger att det inte finns några tvivel om att hon hade blivit dödad av bosättarna om de inte hade blivit avbrutna. De senaste nyheterna han fått om henne är att hon blivit inlagd med hjärnblödning på ett sjukhus i Ramallah.
— Den skadan fick hon enbart för att hon ville vara med ute vid olivlundarna som en normal palestinsk person. Jag hoppas att hon kommer bli helt återställd, och att jag får träffa henne igen någon dag.
Det är inte första gången Robin befinner sig på Västbanken för att med ickevåldsligt solidaritetsarbete stödja civilbefolkningen i det ockuperade palestinska området. Han har varit där två gånger tidigare
Han berättar att situationen som den är nu är är det värsta han någonsin sett. Under den korta tid han varit där har folk blivit dödade, hus blivit jämnade med marken och människor har blivit slagna och skjutna.
— Bosättarattacken som hände där jag var är idag vardag här. Palestinier jag pratat med säger alla att de är rädda. De har förlorat glädjen de kände tidigare, säger Robin och berättar att den årliga olivskörden på Västbanken tidigare var en familjehögtid då man spenderade hela dagarna under olivträden, sjöng sånger och åt tillsammans. Men att de dagarna är förbi, och att de numera är rädda och stressade och försöker skörda oliverna så snabbt det bara går.
— Det syns på dem. De står och håller utkik hela tiden ifall någon skulle komma. Jag har alltid beskrivit palestinier som ”fina men stressade”. De har samma stress som oss i väst. När det handlar om att deras familj ska ha det bra, om kärlek, om ekonomisk trygghet, trygghet i boende, att deras barn ska ha ett värdigt liv precis som i väst. Men ovanpå allt det här ligger det en illegal ockupation, och ett illegalt apartheidsystem som de lever under och som påverkar deras liv varenda dag.
Robin har ett budskap till alla som vill lyssna:
— Det jag skulle vilja säga är att ni i Sverige, och i väst, måste lyssna på dem. De försöker berätta om sin situation för er. De är experterna på hur ett apartheidsystem och folkmord är att leva under. Ni måste lyssna på dem. Ni är skyldiga dem det. Att ge dem den uppmärksamhet de ber om att få. Ni behöver inte vara på Västbanken för att lyssna på dem. Det finns palestinier i Sverige som mer än gärna berättar, om ni faktiskt ger dem tiden och utrymmet. Så lyssna på palestinierna. Snälla.
Fakta-ruta:
– Våldet från israeliska bosättare har ökat kraftigt under 2025
– 220 palestinier har skadats av bosättarvåld fram till maj månad, motsvarande 44 personer i månaden – den högsta nivån på minst 20 år.
– Enligt FN:s humanitära kontor OCHA handlar det om en tydlig eskalering av attacker mot civila palestinier. Ofta i närvaro av israeliska soldater som står helt passiva utan att ingripa.
Källa: UN/OCHA