Uppdrag granskning avslöjade nyligen att polisen spårat ett omfattande internationellt pedofilnätverk med förgreningar i Sverige. Män möts fysiskt och digitalt för att dela grova övergreppsmaterial på barn. Filmsekvenserna på ”stolta” pedofiler som skryter om att ha penetrerat ettåringar gav tittarna rysningar.
Det hårdnande klassamhället är en viktig förklaring till barns ökade sårbarhet, skriver Gay Glans, författare till boken ”Jag rörde henne inte” om hans tidigare arbete som familjebehandlare av unga sexualförbrytare och deras familjer.
Opinion| Gay Glans
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Vreden och kraven på hårdare tag var massiva. I Aftonbladet skrev rikspolischefen Petra Lundh att debatten blir skev när den domineras av integritet och transparens i stället för effektiv brottsbekämpning. Jimmie Åkesson väckte uppmärksamhet när han erbjöd sig att betala böterna åt Dumpens ansvariga utgivare, dömd för grovt förtal: inga kompromisser med pedofiler.
Ett enkelt och populistiskt svar på ett avskyvärt brott.
Men vad är vänsterns svar?
Hittills har det främst handlat om rättssäkerhet och ökade polisresurser – som hos vilka borgerliga företrädare som helst. Viktigt, men otillräckligt. Om diskussionen upphör där, ackompanjerade av indignerade artiklar om Dumpens verksamhet, riskerar bilden att befästas: en vänster som saknar trovärdiga svar på varför barn utsätts – och hur de ska skyddas.
Ett allt brutalare klassamhälle ökar barnens sårbarhet
Statens offentliga utredning SOU 2022:70, En uppväxt fri från våld, visar att barns livsvillkor påverkar risken att utsättas för våld. Att kopplingen mellan ojämlikhet och risken att utsättas för övergrepp är tydlig. Sexuella övergrepp förekommer i alla samhällsklasser. Men barn i ekonomiskt och socialt utsatta miljöer saknar i större utsträckning stabila nätverk med trygga vuxna, vilket gör dem sårbara.
De senaste decenniernas nyliberala politik har gjort klassamhället hårdare. Från att ha varit ett av världens mest jämlika länder har barnfattigdomen ökat kraftigt – och med det har barnens skyddsnät försvagats. Ett jämlikt samhälle, där människor har trygg ekonomi och stabila nätverk, utgör ett starkt skydd för barnen. Ojämlikhet skapar inte förövare – men den skapar miljöer där barn lämnas utan skydd.
Vad behöver vi göra?
· Stärk barnfamiljernas ekonomi
· Avskaffa skolans marknadsstyrning
· Satsa kraftigt på elevhälsa, skolpsykologer och socialt arbete.
· Ökad vuxennärvaro i miljöer där barn vistas.
· Gör fritidsverksamhet, kultur och föreningsliv avgiftsfritt.
· Obligatorisk utbildning för personal som arbetar med barn för att tidigt upptäcka och förhindra övergrepp.
· Anpassa lagstiftningen så att civilsamhällets initiativ kan tas tillvara inom rättssystemets ramar.
Enligt polisens utredare vid Stockholmspolisen, Jonas Göthner, är sexualförbrytare den grupp som oftast erkänner sina brott och som också visar störst vilja att få behandling. Detta pekar på behovet av systematiska insatser:
· Evidensbaserad behandling för impulskontroll.
· Medicinsk behandling.
· Strukturerade och förpliktigade stödprogram vid frigivning.
Personer som begår övergrepp mot barn ska straffas. Men om vi vill förstå hur barn kan skyddas räcker det inte med en debatt om hårdare straff. Vi måste också tala om de sociala villkor som ökar sårbarheten – om hur ojämlikhet och brist på trygga vuxna gör vissa barn mer utsatta för våld och övergrepp.
När Tidöpartierna, med Sverigedemokraterna i spetsen, gör detta till en viktig fråga i valrörelsen måste Vänstern svara med politik.