En mycket stor del av Tidöavtalet handlar om det som kallas ”stram invandringspolitik” – en omskrivning för att invandrare ska stoppas och att så kallade utlänningar i Sverige ska utvisas.
Karin Fridell Anter kommenterar i en serie artiklar vad detta betyder för dem som aldrig blir accepterade, för dem som har gjort allting rätt men ändå kastas ut och för alla dem som har att leva i ständig otrygghet. Det första artikeln handlar om dem som har begått någon sorts brott, och därför ska bli straffade på livstid.
Fokus|Karin Fridell Anter
Nu är det slutdaltat med personer som kommer till Sverige och begår brott här. Så säger migrationsminister Johan Forssell om den nya utredning som han presenterade förra veckan (14/5).
Läs en gång till! Slutdaltat. Det handlar inte om de grova brottslingarna, mördarna, våldtäktsmännen, förskingrarna. Utländska medborgare som begår sådana brott blir utvisade redan med dagens lagstiftning.
Nej, de som det inte längre ska daltas med är den som stulit en jacka, använt och delat med sig av narkotika eller i vredesmod utdelat några örfilar. Brott som för svenska medborgare kan leda till några månader i fängelse. Men den som saknar svenskt medborgarskap ska straffas på livstid. Hela hens liv ska brytas sönder. Hen tvingas lämna sitt jobb, flytta från sitt hem, ta avsked av familj och vänner och skickas till ett annat land. Utan rätt att komma tillbaka till Sverige på minst fem år, kanske aldrig. Det spelar ingen roll om personen har barn i Sverige – deras rätt till sin mamma eller pappa väger lätt mot ”Sveriges intresse av en reglerad invandring”. Om föräldern inte är svensk medborgare så blir barnkonventionen ett meningslöst papper.
Reglerna är lite mildare för EU-medborgare som har bott länge i Sverige, och för personer som har flyktingstatus eller är alternativt skyddsbehövande. En person som anses ha flyktingskäl ska fortfarande inte kunna utvisas till landet hen flytt ifrån. Men ett sådant undantag ger ingen garanti. Regeringen har givit Migrationsverket uppgiften att ompröva både flyktingstatus och uppehållstillstånd för tusentals som redan har fått asyl. Ingen ska kunna känna sig säker.
Och om det inte går att utvisa personen när fängelsestraffet är avtjänat? En del länder tar inte emot medborgare som tvångsutvisas, och i Afghanistan kan talibanerna vägra ta emot den som utvisats även om hen reser frivilligt. Lugn – det finns en lösning! Sådana personer placeras i förvar, en institution som liknar ett fängelse men är mycket värre, eftersom det varken finns rehabilitering eller annan meningsfull sysselsättning. Ordet förvar säger precis vad det är – en plats för förvaring av oönskade människor, inget annat. Asylsökande som fått nej kan hållas i förvar i högst ett år, om man misstänker att de tänker hålla sig undan. För den som är brottsdömd finns ingen gräns. Jag har kontakt med en afghansk man som har suttit i svenskt förvar i snart två och ett halvt år, efter att ha blivit dömd och sedan avtjänat sitt fängelsestraff som var betydligt kortare. En svensk som begått samma brott skulle varit fri för länge sedan, och fått hjälp av frivården att komma tillbaka in i samhället. Afghanen kan – helt enligt svensk lag – hållas kvar i förvaret hur länge som helst.
Åter till Johan Forssells ord om personer som kommer till Sverige och begår brott här. Det låter som om människor strömmade till Sverige för att leva som tjuvar och banditer. Men lagtexten avslöjar vad han egentligen är ute efter: De nya reglerna ska gälla människor som har bott i Sverige i nästan hela sitt liv, ända sedan de var barn. De ska nu kunna utvisas till ett land de kanske aldrig har sett, där de inte känner någon och inte kan språket. En gång invandrare alltid invandrare. Den som inte är född i Sverige av svenska föräldrar riskerar alltid att stötas ut ur den svenska gemenskapen. Inte ens medborgarskap innebär ett skydd, för även de ska nu börja omprövas.
Till detta kommer de luddiga kraven på ”god vandel” för att få stanna i Sverige. Alla invandrare ska leva i osäkerhet, rädda för att de eller deras närmaste ska utvisas. Ingen ska vara trygg. Alla ska foga sig efter orimliga krav och ingen ska våga protestera. På Johan Forssells nyspråk kallas det integration. Jag kallar det ren – eller snarare mycket smutsig – rasism.
Karin Fridell Anter. Foto: Jan Kvarnmark
På bilden ovan: Migrationsminister Johan Forssell