Det har aldrig hänt tidigare att jag har tackat en av Tidö-gängets hårdaste politiker, Elisabeth Svantesson. Jag kunde lika gärna ha raljerat över hennes formuleringskonst när hon presenterade höstbudgeten i oktober förra året: ”Det ska löna sig att tjäna 125 000 kronor i månaden.” Jag kunde dra till med det gamla skånska uttrycket ”hon e ju rent av bagvänd i huedet”, men nej – hon är definitivt inte närsynt som en groda, ett gammalt uttryck för en person som inte ser vad som döljer sig bakom hörnet.
Krönika|Gay Glans
Det hon uttryckte i oktober 2024 var ingen felsägning utan en tydlig beskrivning av hennes vision om borgerlig hegemoni, både ekonomiskt och ideologiskt. Hennes kommentar var en osminkad lojalitetsförklaring till sin egen klass, vilket inte ska likställas med dumhet – även om den var ett pedagogiskt haveri, till och med för borgerligheten.
Att det inte bara var en slarvig formulering förstod vi i måndags, när hon med ett brett leende tog emot utredarens förslag om sänkt skatt för riskkapitalisterna: Det måste ju löna sig att vara rik, att vara riskkapitalist. Och visst blir det så om hon nu får igenom utredningens förslag; landets rikaste personer kan få hundratals miljoner tillbaka på skatten. Och det de redan är experter på – att skatteplanera – ska bli ännu mer förmånligt.
Red Top (Lennart Gustaf Nyblom, 1915–1994), krönikör på Dagens Nyheter, föreslog en gång att borgerligheten skulle anta parollen: ”Det måste löna sig att vara rik.” Ett insiktsfullt förslag, även om det då inte vann borgerlighetens gillande. Det var helt enkelt ett klarspråk som kapitalisterna inte ansåg skulle gynna deras klassintressen.
Om populasen – som Elisabeth Svantesson förmodligen skulle kalla den stora ”grå arbetande massan” – verkligen köper hennes budskap, har jag svårt att föreställa mig. Inte när allt fler kämpar för att få mat på bordet, tak över huvudet och råd med ordinerad medicin. För tydligare än så kan regeringen knappast uttrycka sitt klassförakt – för det är precis vad det handlar om.
Så tack för tydligheten, Elisabeth! Nu vet många med mig vad som måste göras – regeringen måste bort, helst imorgon. Det inser jag är att hoppas på för mycket. Hur den ska fällas tar jag inte ställning till i den här krönikan. Det är just nu föremål för en spännande och viktig diskussion i Internationalen.