Nyligen rapporterade media att biståndsmyndigheten Sida strukit världens största islamska biståndsorganisation, Islamic Relief, från listan på dem som får svenskt stöd. Orsaken uppgavs vara kopplingar till extremism. En undersökning av nättidningen Global Bar Magazine visar att det snarare handlar om politisk styrning där regeringen drivit igenom ytterligare en del av Tidöavtalet och fortsatt sitt direkta ingripande i statsapparaten.
Inrikes | Lars Henriksson
I Tidöavtalet slog SD och regeringen fast att ”Fokusera biståndspolitiken för att utgöra ett verktyg för att motverka irreguljär migration, öka återvändandet och bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring.” Biståndet ska alltså bli en del av regeringens SD-styrda invandringspolitik vilket lett till att det internationella biståndet inte bara minskat utan styrts om till bland annat Migrationsverkets verksamhet.
Islamic Relief Worldwide har säte i Storbritannien och bedriver verksamhet i ett fyrtiotal länder. Den svenska grenen, Islamic Relief Sverige (IRS), har liksom många andra frivilligorganisationer, länge fått bidrag via Sida för sitt arbete med att hjälpa människor i nöd och vid katastrofer. Men inte nu längre. När beslutet kom sa biståndsminister Benjamin Dousa (M) att det var Sida själv och inte regeringen som fattat beslutet. Alltså ett myndighetsbeslut grundat på fakta och bestämmelser. Anledningen var enligt Dousa att de tillämpat ”en försiktighetsprincip om misstänkt finansiering av extremism” vilket enligt ministern betydde att ”Sida kan inte till hundra procent utesluta att pengar inte skulle kunna gå till den typen av verksamhet.”
Nu har nättidningen Global Bar Magazine gjort en ordentlig genomlysning av vad som låg bakom beslutet. Föga förvånande verkar det vara ännu ett fall där myndigheter mer styrts av regeringen och Tidöavtalet och mindre av fakta. När tidningen frågade Sida om styrelsen varit inblandad i beslutet fick de först ett bestämt ”Nej” av myndighetens presstjänst. Global Bar nöjde sig dock inte med detta utan gick till protokollen från Sidas styrelse och fann att frågan där diskuterats öppet. I ett protokoll från 29 september 2025 står att styrelsen kommit fram till att göra en strikt tolkning av en formulering som finns i regeringens regleringsbrev för myndigheten (”I osäkra fall ska försiktighetsprincipen tillämpas”) och avbryta stödet till IRS. Detta trots att de två höga Sidachefer som närvarade, Sofia Östmark från Globala avdelningen och Jakob Wernerman från Humanitära avdelningen, påpekade att en sådan strikt bedömning ”kan få stora konsekvenser också inom pågående samarbeten och utifrån en likabehandlingsprincip av styrningen.”
Efter valet var regeringen snabb med att anpassa Sida:s ledning efter Tidöavtalets mall. Så fort det var möjligt bytte regeringen ut Sida:s ledning för att kunna göra en ”nystart för biståndspolitiken” . I juni 2023 ersattes den förra socialdemokratiska biståndsministern Carin Jämtin som generaldirektör samtidigt som Gunilla Carlsson (M) tog över som ordförande. Två ytterligare borgerliga politiker sattes in i styrelsen och som kronan på verket, medias särskilt omhuldade terrorexpert, Magnus Ranstorp. (Känd bland annat för att snabbt ha pekat ut Al Qaida som ansvariga för terrordådet i Oslo 2011...)
Vad var det då för information som fick den Tidöanpassade Sidastyrelsen att anse att IRS var ett ”osäkert fall”? Styrelsen hade först anlitat ett företag för att undersöka så att ingen som sökt stöd bryter mot reglerna genom att de ”bedriver eller stödjer antidemokratisk verksamhet, våldsbejakande extremism, islamism, antisemitism, terrorism, verksamhet som underminerar kvinnors och flickors rättigheter samt hatpropaganda riktad mot individer eller grupper.” Granskaren hittade inte några sådana problem med IRS. Inte särskilt förvånande eftersom organisationen är certifierad enligt Core Humanitarian Standards (CHS), den internationellt erkända standarden för organisationer som utför humanitärt bistånd, som certifierat bland andra de kristna hjälporganisationerna Diakonia, och Act Svenska Kyrkan liksom Röda Korset i flera länder. Styrelsen nöjde sig dock inte utan anlitade Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE) för att göra en särskild genomlysning av IRS. Inte heller denna rapport hade något att anmärka på verksamheten utan sammanfattar sitt resultat med orden:
”CVE har, givet den avgränsning granskningen haft, inte påträffat information som påvisar att IRS eller dess medllemsorganisationers faktiska verksamhet är antidemokratisk eller våldsbejakande i sig eller att den aktuella styrelsen utövar ett sådant inflytande över IRS:s verksamhet. …
Gällande nuvarande styrelse inom IRS ha CVE inte påträffat några kopplingar till våldsbejakande extremism eller antidemokratiska miljöer.”
I rapporten lyfter dock CVE fram att de hittat två problematiska personer. En av dem har ”familjekoppling” till någon som i sin tur ”kan kopplas till våldsbejakande extremism.” Den andre har tidigare varit anställd i ”vad som kan bedömas som en antidemokratisk miljö.”
Detta är alltså det enda Sida:s styrelse har att luta sig på för beslutet att dra in IRS:s pengar. Inte verksamheten, inte ledningen, bara två individer som eventuellt är problematiska, antingen för att de är släkt med någon eller tidigare arbetat i en antidemokratisk miljö. Med samma beviskrav skulle en stor del av Tidölagets organisationer vara diskvalificerade från statligt stöd. Men att ledande kristdemokrater har många och täta band till den högerextrema bosättarrörelsen i Israel och själva besökt illegala bosättningar är välkänt men påverkar inte stödet till KD:s Kristdemokratiskt internationellt center.
Alla vet också att det i Sveriges regering finns minst en minister som har mycket nära ”familjekoppling” till de våldsbejakande, högerextrema och och antidemokratiska så kallade aktivklubbarna.
Eller alla de ”nära personkopplingar” med våldsverkare, antidemokrater och kriminella som ständigt och jämt dyker upp i och kring SD-ledningen. Något som inte hindrat Sida att, efter uppenbara påtryckningar från biståndsminister Benjamin Dousas (M), bevilja SD:s ”biståndsorganisation” Hepatica 14 miljoner kronor.
För att inte tala om att regeringen i sin helhet har skänkt stora summor till uttalade islamister. Dels till den person ledde den Al-Qaida-allierade Nusrafronten i Syrien, landets nuvarande och till alldeles nyss terrorklassade president och dels till Somalias djupt korrumperade och islamistiske premiärminister. Men eftersom syftet med detta är att genomföra Tidöavtalets ”biståndspolitik”: att kunna utvisa så många som möjligt, är det inget problem.
Genom beslutet att inte finansiera IRS biståndsverksamhet har Tidöregeringen tagit ett stort steg mot en politiserad statsapparat.
Som David Isaksson chefredaktör, för Global Bar Magazine, sammanfattar det i en krönika:
”Det som nu sker handlar inte längre om de grundläggande principer som ska styr det humanitära arbetet –och absolut inte om biståndseffektivitet. Det rör sig bara om politik på beställning av Sverigedemokraterna. ”