Opinion|Uttalande Socialistisk politik
Fyra år har gått sedan Putins regim inledde sitt reaktionära anfallskrig mot Ukraina, ett imperialistiskt övergrepp riktat mot det ukrainska folkets rätt till självbestämmande. Ukrainas rätt till självförsvar är okränkbar men innebär inte politiskt stöd till Nato eller västmakternas stormaktspolitik, inte heller till Ukrainas korrupta högerregering med Zelenskyj i spetsen.
Kriget i Ukraina utspelar sig i skärningspunkten mellan olika imperialistiska intressen. USA-imperialismen och EU:s maktblock – trots inbördes motsättningar – driver sina egna geopolitiska och ekonomiska agendor. Putins krig och Natos expansion och militarisering av Europa har bidragit till en farlig upptrappning som idag hotar hela Europas säkerhet.
Det är inte Europas befolkning som tjänar på denna ohyggliga utveckling. Det gör däremot krigsindustrin. Vapenföretagens vinster slår rekord medan människor i Ukraina dödas, lemlästas och drivs på flykt. Även i Ryssland betalar arbetande människor priset – genom repression, ekonomisk utsugning och genom att skickas till fronten i ett krig som inte är deras.
Krigets mänskliga kostnader är fruktansvärda. Hundratusentals döda och sårade, sönderbombade städer, splittrade familjer, en generation märkt av trauma. Föreställningen att kriget ska “avgöras på slagfältet” innebär i praktiken en fortsatt masslakt. Varje steg i denna riktning fördjupar katastrofen.
Vi ser en livsfarlig rustningsspiral. Moskvas krig och Trumps imperiediktat gör att militärbudgetar exploderar. Sociala behov underordnas upprustning. I hela Europa normaliseras krigsekonomiskt tänkande. Det är en återvändsgränd. Militarisering skapar inte säkerhet – den förbereder nya och större konflikter där användningen av kärnvapen inte kan uteslutas.
Vår solidaritet är internationalistisk. Den står på de arbetandes sida – i Ukraina och i Ryssland. Vi stödjer de krafter i Ryssland som motsätter sig kriget och kämpar mot Putins auktoritära regim. Vi avvisar all ryssfobi; kampen riktar sig mot regimen, inte mot det ryska folket. Och vi säger nej till borgfredspolitik där ”nationell enighet” predikas för militariseringens skull – även i krigstid måste arbetarrörelsen försvara sin självständighet gentemot de härskande klasserna.
Nej till Putins krig.
Nej till Natos imperialistiska maktpolitik.
Nej till rustningsspiralen.
För vapenvila, rätt till självbestämmande och en hållbar fred
byggd underifrån – genom solidaritet mellan Europas arbetande.
Socialistisk politik
21 februari