Kristdemokraterna talar om att ”hålla packet borta” för att främja de ”svenska värderingarna”. Socialdemokraterna talar om en ”integrationsskuld” som måste åtgärdas. Båda sakerna handlar om att rensa Sverige från människor som är mörkhyade, svarthåriga eller har ”främmande” namn. Som anses icke önskvärda enbart på grund av sitt ursprung. Och som avhumaniseras med ett språkbruk som klumpar ihop alla invandrare som en annan och sämre sort, inte riktiga människor.
Kommentar|Karin Fridell Anter
Tidöregeringens utvisningspolitik har pågått från dag ett. Eller egentligen ännu längre eftersom Magdalena Andersson direkt efter förra valet stolt deklarerade att hennes regering redan hade genomfört det beryktade paradigmskiftet. Sedan dess har socialdemokraterna röstat med Tidölaget i alla frågor som rör migrations- och flyktingpolitik och ibland till och med velat gå längre än regeringen.
Det som just nu är brännande aktuellt är de så kallade tonårsutvisningarna. Barn i invandrar- och flyktingfamiljer utvisas när de fyllt arton, även om både föräldrar och syskon får stanna i Sverige. Var och varannan dag ser vi tidningsartiklar om gymnasieungdomar som rycks iväg från skolan eller får utvisningsbeslut i myndighetspresent. Många av dem får stöd av vänner och klasskamrater, och det cirkulerar en rad namninsamlingar mot utvisningsbesluten.
Grunden till denna groteska behandling av människor har lagts under socialdemokratiskt styre och förstärkts av Tidöregeringen, i båda fallen med stöd av nästan hela riksdagen. 2016 infördes en ”tillfällig” lag om att flyktingarnas uppehållstillstånd skulle kunna bli permanenta först när de visat sin duglighet genom att få fast anställning. Detta blev fastslaget i den nya utlänningslagen 2022. För arbetskraftsinvandrare gäller motsvarande otrygghet, deras tillstånd att leva i Sverige hänger på att de har jobb med tillräcklig lön, med en summa som har höjts kraftigt de senaste åren.
Barn får oftast samma uppehållstillstånd som sina föräldrar, med förnyelse vartannat år. Men när de har fyllt 18 så blir det ingen mera förnyelse. För dessa unga vuxna människor har inga egna asylskäl och inget förvärvsarbete som ger dem rätt att leva i Sverige. De ska ut, till det land som deras föräldrar en gång flytt eller flyttat från, och där de kanske inte ens har varit.
Fram till 2023 fanns en lagparagraf som fungerade som humanitär ventil, så att de unga åtminstone ibland kunde åberopa ”särskilt ömmande skäl” för att få stanna ytterligare några år med sina familjer, och kanske under den tiden hinna få permanent uppehållstillstånd. Men den möjligheten togs bort, gemensamt av Tidölaget och socialdemokraterna.
Nu när det visar sig att så många ungdomar drabbas så har det väckt en aktiv opposition. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har krävt att de unga ska få stanna genom anknytning till sin familj tills de är 21 och att ventilen om ”särskilt ömmande skäl” ska återupplivas. Centerpartiet stödjer deras initiativ som ett led i sin kampanj mot ”kompetensutvisningar”, inte minst för att förslaget drabbar familjer som har jobb och är viktiga för ekonomin. Kraven är inte på lång väg tillräckliga – det mänskliga och rättssäkra vore att återinföra permanenta uppehållstillstånd och sluta med de förnedrande och nedbrytande omprövningarna som håller människor i ett evigt limbo.
Men socialdemokraterna säger nej även till de små föreslagna förbättringarna.. ”Vi har en integrationsskuld att beta av” säger deras migrationspolitiska talesperson Ida Karkiainen, utan att förklara vad denna ”skuld” består av eller hur den minskas genom att man utvisar gymnasieungdomar och sliter sönder deras familjer.
Ett hopp är att inte alla socialdemokrater stödjer sin ledning. Både tonårsutvisningarna och andra delar av den ”strama invandringspolitiken” har upprört många medlemmar som har kvar tanken att arbetarrörelsens största parti ska bygga på solidaritet. I många kommuner har kommunpolitiker av olika färg protesterat mot förföljelsen av invandrare och flyktingar, och i Värmland har företrädare för alla partier utom SD skrivit en uppmärksammad debattartikel med rubriken Vi vill se en rimligare migrationspolitik (NWT 31/1).
Många invandrarfientliga lagförslag ska klubbas under våren. För att bromsa dem och stärka opinionen har aktivister från olika grupper tillsammans startat kampanjen ”För en human migrationspolitik”. Kampanjen drivs som en namninsamling på Skiftet och på gator och torg och i sociala medier via bland annat en hemsida. Helgen 14-15 mars planeras manifestationer i en rad olika städer – hur många och hur stora beror helt på vem som engagerar sig i att arrangera dem. Se länkar nedan – välkommen i kampen för en human migrationspolitik!
Skriv på och sprid namninsamlingen på Skiftet:För en human migrationspolitik | MittSkifte | namninsamling och kampanj på nätet
Hemsida som ger bakrundsinfo och länkar: För en human migrationspolitik
Facebooksida med löpande rapportering (2) Facebook
Du som vill arbeta med kampanjen – anmäl dig till den slutna arbetsgruppen på Facebook (2) För en human migrationspolitik – arbetsgrupp | Facebook
eller maila direkt till mig info@stottepelaren.se
Bilden: 18-åriga Jomana Gad som bott i Sverige sedan hon var 4 år och går tredje året på gymnasiet, ska utvisas ensam till Egypten, utan sin familj, ett av de fall som väckt stora protester.