Hur kan imperialism förstås? Internationalen publicerar under sommaren i flera avsnitt en serie om imperialism som underlag för studie- och diskussionscirklar och inledningar till vidare läsning och orientering i dagens världskonflikter. Här är del 3, om ”neo” eller ny-imperialismen som utvecklades ur de äldre formerna för världsdominans. Tidigare avsnitt har behandlat den äldre kolonialismen och den moderna industrikapitalismens imperialism.
Fokus | Alex Fuentes, Håkan Blomqvist
Neoimperialismen Det kalla kriget, Trumandoktrinen om militärt stöd till ”alla fria folk” mot kommunismen och den amerikanska Marshallplanen från 1947 kan i detta sammanhang ses som en inledande fas i återuppbyggnaden av Västs imperialism. Det handlade från USA:s sida inte främst om att stötta upp Storbritanniens, Frankrikes, Nederländernas, Portugals och Belgiens sönderfallande kolonialimperier även om sådana inslag fanns. USA:s deklarerade antikoloniala inriktning hindrade inte stödet åt regimer som blivit formellt oberoende från sina tidigare kolonialherrar i deras kamp mot inhemska radikalare antiimperialistiska rörelser. Ett skräckexempel är USA:s stöd till general Suhartus folkmord 1965-66 på bortåt en miljon anhängare av det indonesiska kommunistpartiet, världens största utanför Kina. Partiet hade 1945-49 kämpat för självständigheten från Nederländerna under Sukarnos ledning. Ett annat exempel var förstås stödet åt franska marionettregimer i Indokina efter Frankrikes förnedrande militära nederlag vid Dien Bien Phu 1954. Trots antikoloniala deklarationer kom USA att överta Frankrikes roll in i det förödande Vietnamkriget fram till nederlaget för USA 1975. För att inte tala om USA:s stöd till den portugisiska kolonialmaktens mot befrielserörelser i Angola, Mocambique och Guinea Bissau, listan kan göras lång.
USA:s kapplöpning om världsherraväldet har sedan andra världskrigets slut och Berlinmurens fall 1989 visat sig som en överbestämmande imperialism i den kapitalistiska världen.
Med kolonialimperiernas upplösning men kvarståendet av beroendet och utsugningen från världens härskande ekonomier av den tidigare kallade ”tredje världen”, numera ofta benämnd ”det globala syd”, utvecklade marxistiska tänkare som Paul Baran, Paul Sweezy och Ernest Mandel teorier om nyimperialismen och senkapitalismen som de transnationella globala bolagens epok. Modern imperialism definierades inte som erövring eller kolonisering utan som ett globalt förhållande mellan s k industriländers transnationella bolag och råvaruproducentländer med ojämlik ekonomisk fördelning och militär upprustning och dominans som följd.
Det handlar inte om en enda ledande imperialism utan om flera, eller ett sammansatt block. Vid sidan av USA har vi nygamla imperialismer som Storbritannien, men också Norge liksom EU:s Frankrike, Tyskland, Italien, Belgien, Danmark, Nederländerna samt även Sverige. Om än i olika grader och format, har de utmärkt sig som ”hungriga imperialistiska makter”, inte med nödvändighet genom militär expansion utan som profitörer på en imperialistiskt dominerad världsordning.
Ska man tro konventionella lärobokstexter tycks imperialism vara en företeelse som hör till en viss historisk period och inte en aktuell företeelse av betydelse runt om i världen. Skolans läroböcker gör det svårt att förstå hur Sverige efter andra världskriget kunde tjäna på att utvecklas till ett förhållandevis litet imperialistiskt land som del av de större sammanhangen. Något som anses vara ett typiskt kännetecken för det imperialistiska systemet är som nämnts en stor och växande kapitalexport. Ett exempel: Verkstadsindustrikoncernen Saab-Scania AB uppfattas av många som en av Sveriges största industrier fast huvudkontoret ligger i Brasiliens Sao Paulo. Saab-Scania AB var verksamt från slutet av 1960-talet, under 1990-talet löstes bolaget upp då personbilsdelen Saab Automobile bildades och 1995 blev en del av USA:s General Motors. Liknande imperieföretag är SKF, Ericsson, Alfa Laval, AGA, Asea/ABB. En kombination av storkapital och statlig politik som gynnar utvidgning av makt och herravälde för att direkt eller indirekt få ekonomisk kontroll över andra delar av världen. C H Hermansson, partiledare för dåvarande V:s föregångare VPK (1983) talade klarspråk: ”Verkligheten är emellertid att Sverige är en del av det imperialistiska systemet. Det kapitalistiska Sverige deltar på olika vägar i den utplundring av länderna och folken i tredje världen, som är kännetecknande för imperialismens system”.
Även det kapitalistiska Sverige är en del av det imperialistiska systemet, menade C H Hermansson, ordförande i Vänsterpartiet Kommunisterna 1964-75.
Multipolär imperialism? Världen är inte längre delad i förmodade två motsatta läger som under ”kalla kriget” utan splittras mellan olika imperialistiska intressen som under mellankrigstiden. Efter stalinismens kollaps i början av 1990-talet omvandlades Sovjetunionen i rask takt till en försvagad stormakt, planhushållningen såldes ut och avvecklades genom en ”chockterapi” som återinförde kapitalism som fundament för samhällsekonomin. I spetsen för det nya Ryssland stod oligarker som genomfört historiens största plundring av offentlig egendom tillsammans med det forna Sovjets s k ”djupa stat” med säkerhetstjänstens folk i allians med oligarkerna.
Invasionen av Ukraina 2022 är utan tvekan ett expansionistiskt projekt med imperialistiska ambitioner som står i direkt motsats till principen om nationernas rätt till självbestämmande. Men Putins Ryssland, en stormakt med kärnvapen och ambitionen att återupprätta vad ledarna ser som ett förlorat imperium, slåss inte i första hand med USA om världsmarknaderna, utan för att slå vakt om sin stat och sitt närområde i en ”multipolär världsordning”, alltså där de två tidigare supermakterna Sovjet och USA inte, efter Sovjets fall, reducerats till USA:s hegemoni utan balanseras av många starka poler, bland andra Kina, Iran, Sydafrika, Brasilien och Indien, bland annat uttryckt i det s k Brics-samarbetet.
Trumps USA däremot försöker bevara sin roll som världsledande imperium på jakt efter råvarutillgångar som olja, mineraler osv. Det är bl a därför som Trump, trots en ökande isolationism och handelstullar agerar fientligt mot Panama (om Panamakanalen), Kanada, Danmark (om Grönland) och Ukraina. Och samtidigt låta EU-Europa ta hand om sitt eget försvar och sina egna intressen. Utvecklingen är uttryck för växande inom-imperialistiska motsättningar som efter andra världskriget hölls i schack av den så kallade ”Atlantiska ordningen” under USA:s ledarskap.
Macrons erbjudande om ett kärnvapenparaply som västeuropeiskt skydd mot Ryssland distanserar sig delvis från Trumps Maga-projekt och söker göra EU-Europa till en mer självständig global maktfaktor, inte bara i förhållande till Ryssland utan även internationellt. Därmed kan EU mer komma att efterlikna de forna kolonialmakternas samarbetande Europa även på världsscenen. Just som Rosa Luxemburg varnade för, ett sekel bort; att imperialistiska ekonomiska intressen även kan drivas av demokratisk kapitalism i dess jakt på marknader, råvaror och handelsfördelar.
Trumps krigstullar mot den geopolitiska motståndaren Kina bemöttes (5/3 -25) av Kinas ambassad i USA: ”Om det är krig som USA vill ha, om det är ett tullkrig, handelskrig eller något annat slags krig, är vi redo att kämpa till slutet”. Men handlar dessa motsättningar om imperialistisk rivalitet? Kina är väl inte någon imperialistisk stormakt, invänder somliga inom vänstern. Jätten är förvisso, enligt detta resonemang, en stormakt men samtidigt en samarbetspartner vars handel gagnar det globala syd och motverkar västimperialism eftersom Kina har en fot i tredje världen. Man hänvisar till att Kina inte invaderar andra länder militärt eller etablerar egna militärbaser utomlands för att genomdriva ekonomiska diktat.
Bara solidarisk hjälp eller imperialistisk expansion?
Men man blundar här för det faktum att Kinas handel i världsdelar som Afrika och Latinamerika dammsuger dem på råvaror för att stärka sin ställning gentemot USA. Verksamheter utanför Kina, även om man också använder inhemsk arbetskraft, handlar inte om jämbördig affärsverksamhet. Kina har sedan länge öppnat landet för internationellt kapital som lockas dit av låga löner och av att arbetarna hålls på mattan genom repression och avsaknad av rättigheter. Bankväsendet är privatiserat och lån från Kina till ”tredje världen” innebär att kinesiska storbolag, inte inhemska företag, kammar hem kontrakt. Efter Irakkriget ”investerade” Kina i återuppbyggnad på imperialistiska villkor med alltifrån bygget av bostäder och skolor till att bli världens största importör av Iraks olja på villkor att Irak i FN stödjer Kinas behandling av uigurerna och andra muslimska folkgrupper samt Hongkongs nationella säkerhetslag.
Inhemska företag i Afrika knuffas undan av kinesiska osv. Kina som stormakt bygger på kapitalism med statligt stöd och med starka imperialistiska inslag (den kinesiska staten är medlem i IMF med dotterbolag i skatteparadis utomlands osv) och utgör idag en uppväxande imperialism som utmanar USA-imperialism om världsmarknader.
Det sägs ofta att vi befinner oss i en historisk övergång, från en ”unipolär världsordning” dominerad av USA till en ”multipolär värld” som delas av flera aktörer. Det är väl sannare att säga att USA:s ställning som härskande imperialism utmanas av andra imperialismer, främst av Kina. Från USA:s sida är nu relationen gentemot Ryssland förändrad och bland EU-imperialister ökar oron. Trumpregimen vill framstå som en global världsmakt, även om det sker genom en nationalistisk och protektionistisk politik som innebär tullkrig mot ett flertal länder och delvis expansionspolitik.
Västimperialismen å sin sida drabbas som följd av politiskt och militärt kaos. Sveriges nya beroende av Nato gör å ena sidan att dess imperialistiska roll förstärkts men samtidigt är Nato idag inte det Nato Sverige gick med i 2024. I och med att Sverige knutits hårdare till andra imperialismer i Väst behöver kampen mot all imperialism spela en allt viktigare roll varför solidariteten med till exempel folken i Palestina och Ukraina/Ryssland är central för antiimperialister.
Alla delar i Internationalens serie om imperialism:
Vad är imperialism (1)? – Internationalen
Vad är imperialism? (2) – Internationalen
Vad är imperialism? (3) – Internationalen