Det folkliga upproret för demokrati i Iran angrips från flera håll, av diktaturens massakrer, USA:s och Israels krigshot och även från anhängare av den kungamakt som störtades för snart femtio år sedan. På söndagen hölls ännu en manifestation i Stockholm för det iranska folkets och arbetarklassens frigörelse mot både diktatur, imperialism och kungamakt.
Inrikes | Håkan Blomqvist
Sara Abdollahi Lekta var en av talarna som spontant deltog. Här nedan är hennes ord.
No kings, No mullahs, No imperialism!
All Power to Kurds, Baluchis, Iranians.
All Power to the people.
Skrev jag på min amatörskylt när jag en snöig söndagseftermiddag tillsammans med vänner anslöt till en demonstration för Iran.
Höll ett spontant minital. Av tacksamhet.
Tacksam för att hittat en demonstration för Iran som inte kapades av dom få men högljudda röster i diasporan som påstår att alla i Iran vill ha tillbaka någon slags shah i form av en självutnämnd kronprins utan markkontakt. Som slår ned på minoriteter, arbetare och är anti-feminister, och på det vill att Trump bombar Iran. Som får stöd av SD för att de förenas i sitt hat mot muslimer och minoriteter.
Det är trendigt med fascism igen i hela världen, då kommer också somliga iranier att vara just fascister, med det menar jag pahlavisterna.
Var 90 miljoner människor ska ta vägen om det blir ett krig behöver man inte bry sig om när man bor i sin trygga villa i Washington D.C. Precis som varken Israhell som startade krig mot Iran i somras behövde bry sig, eller mullorna som nu massakerar människor.
Eller de som lobbar för sekten mujaheddin, en islamofascistisk grupp som också allierat sig med Trump och Israel, samt Saddam Hussein när han startade krig mot Iran. Allt för den egna agendan och makten.
Tacksam för att vi fortsätter och fortsätter.
Sara Abdollahi Lekta
Håkan Blomqvist, (undertecknad), varnade i ett anförande med ord från sången Internationalen mot förhoppningar på kungamakter och räddning från ovan.
Det är verkligen svåra tider nu, när tusentals iranier som protesterar mot massfattigdom och maktlöshet massakreras av den islamistiska diktaturen.
-När samtidigt Putins ryska invasionskrig mot Ukraina kostat bortåt en och en halv miljon människor livet på båda sidor.
-När Trump attackerat Venezuela och kidnappat landets president och hotar Columbia, Kuba och Grönland. Och sina egna invånare i Minneapolis och hela USA.
-När Netanyahus folkmord i Gaza och på Västbanken fortsätter och Israeloch USA tillsammans mobiliserar militärt för kanske ett nytt massivt anfallskrig mot Iran.
Mitt i en tid när klimatkrisen kräver gemensamma insatser av hela mänskligheten, när alla våra samhällen måste ställa om till fossilfri och hushållande energiproduktion – då ägnar sig de härskande klasserna åt krig, militära kapprustningar och repression. Det är inte bara upprörande och tragiskt, det är förbrytelser mot mänskligheten.
Men hur kan vi ta oss ur dessa återvändsgränder. Jag först och främst vill jag påminna om Internationalens ord på svenska språket:
”I höjden räddar’n vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.”
Innebörden är att friheten, ja den arbetande befolkningens räddning, inte kommer uppifrån, inte från gudar eller furstar – eller kan man tillägga som miljoner amerikaner demonstrerade för några månader sedan: ”No kings!”
Det finns dom som hoppas och tror att terrorregimen i Iran bäst kan ersättas med återupprättandet av monarkin som störtades i en av världens största folkrevolutioner 1979. Reza Pahlavi, den störtade shahens äldste son, som under ett liv levt i USA, kanske personligen hoppas på att bli återinsatt på påfågeltronen genom amerikansk och israelisk militär.
Jag har sett röster på nätet som menar att det är det enda alternativet till terrorstyret och mot kaos, om regimen skulle störtas.
Men terrorstyre var också den förra monarkins, Shahens regims specialitet med massakrer, SAVAKs tortyr, mord och avrättningar – just det blodiga förtryck som drev fram revolutionen 1979.
”Jo, men vi vill ha en monarki som i Sverige, med parlamentarisk demokrati”, säger några.
Men här vill jag verkligen varna. Det tog flera hundra år att få bort den svenska monarkins värsta sidor: envälde, förtryck, ständiga krig, naket och brutalt klassamhälle och svår fattigdom för de stora grupperna av befolkningen där en fjärdedel tvingades emigrera från fattigdom och maktlöshet.
Det var först genom mängder av folkliga uppror och strejker, revolutionshot och självständig massorganisering av arbetare och fattigfolk som monarkins makt på 1900-talet minskades så kraftigt att den idag är så begränsad.
En återinsatt kungamakt i Iran kommer inte att bli som dagens svenska. Den kommer, liksom shahens gamla, vara beroende av militärt stöd från USA och även Israel och deras säkerhetstjänster, den kommer att föra en marknadskapitalistisk nyliberal ekonomisk politik där oljan kommer i USA:s händer – alltså en fördjupning av just den typen av politik som störtat ned så många iranier i fattigdom. Och den kommer också att använda våld och terror mot dom som inte underordnar sig.
”Nej själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.”
Som Internationalens text lyder på svenska språket. Den handlar om att det bara är folket självt som kan driva fram och bära upp ett demokratiskt och mer jämlikt styre.
I Sverige var det folkrörelserna – fackföreningar och arbetarrörelsens organisering på livets alla områden – som den härskande klassen och monarkin till sist inte kunde nonchalera.
I Iran finns, såvitt jag vet, också sådana traditioner och lärdomar, mer eller mindre underjordiska fackföreningar, traditionen av arbetarråd, shoras, kvarterskommittéer och nationella minoriteters organisationer som inte alls söker ”räddningen i höjden” utan själva skulle kunna sköta samhället, nu eller framöver.
Så oavsett hur den nuvarande terrorregimen störtas – för den kommer att falla, förr eller senare – och oavsett hur det går till (genom kupper eller någon Quisling-monarki från amerikanska hangarfartyg) – ligger framtiden i den arbetande befolkningens självorganisering, underifrån, med arbetarklassens och folkets demokratiska skötsel och styre av sina arbetsplatser och bostadsområden och lokalsamhällen som både motmakt mot de härskande klasserna i och utanför Iran och som bas, grund, för ett framtida demokratiskt, jämlikt och solidariskt samhällssystem – det många av oss kallar socialism i djupaste, humanistisk och frihetlig mening. Det är den kampen det svenska folket och framförallt arbetar- och fackföreningsrörelsen ska stödja, inte illusioner om USA och kungamakt.
Ner med den iranska terrorregimen, stoppa massmorden, för det iranska folkets och arbetarklassens eget demokratiska styre – nej till imperialistiska angrepp, bara det iranska folket kan rädda Iran – och No Kings!