En av aktivisterna som deltar i Global March to Gaza är dansken Thomas Lund, medlem i danska Enhedslisten och till vardags socialarbetare i Köpenhamn. I en dagboksrapport från marschen berättar han om frustration och dramatik när egyptisk polis skingrade deltagarna och körde dem tillbaka till Kairo. Men också solidaritet och beslutsamhet att fortsätta.
Fokus|Thomas Lund
Torsdagen den 12 juni samlades de utomeuropeiska deltagarna i Global March to Gaza i Kairo. Allt skedde i det tysta, eftersom den egyptiska regeringen inte hade godkänt ansökningarna om att genomföra marschen – och redan hade deporterat flera aktivister före marschens början.
Fredagen den 13 juni gav vi oss iväg i hundratals bilar. Det hela skulle ske så diskret som möjligt. Därför valde vi att resa i små bilgrupper istället för i stora bussar, som annars varit planen.
För de flesta av oss tog resan slut efter ungefär 100 kilometer från Kairo, då vi stoppades vid en militär vägspärr. Där genomsöktes bilarna efter aktivister, som sedan hindrades från att fortsätta och fick sina pass beslagtagna.
Trots detta uppstod en stark stämning. Folk började ropa propalestinska slagord – tvärs över språk och nationaliteter. Man kände till orden eftersom den globala solidaritetsrörelsen har vuxit i en tid där sociala medier för oss samman.
Många i den danska delegationen deltog i ropen, medan andra sökte skugga eller samtalade med människor från andra länder. Några var rastlösa. Inom några timmar hade vägspärren förvandlats till ett slags internationellt Palestina-läger – fullt av öppenhet, hjälpsamhet, men också av begynnande vilsenhet. Vad gör man när man inte kan fortsätta – men inte heller vill resa hem?
Fram till dess hade polisen hållit sig passiv, men under kvällen började situationen skärpas. Efter tre–fyra timmar ställdes ambulanser upp och bårar togs fram – redo för dem som eventuellt skulle skadas. Rykten spreds om att myndigheterna planerade att rensa området inom kort.
Delegationer från olika länder skickade därför representanter till ett gemensamt möte. Inom den danska delegationen hade vi redan diskuterat möjligheterna och kommit fram till att majoriteten ville stanna – eventuellt övernatta – för att stå enade och uttrycka solidaritet tillsammans, istället för att splittras.
På mötet beslutade vi att genomföra en fredlig sittprotest på en stor gräsplan intill vägen. Ungefär 400–500 aktivister satte sig ner och vägrade flytta på sig – med budskapet att vi ville nå gränsen och lämna över vår protest där.
Snart omringade polis och militär området. En tät kedja av beväpnade män ställde sig runt demonstranterna. Stämningen var intensiv, men präglad av sammanhållning. Plötsligt började civila – troligen civilklädda poliser – att med våld dra ut människor genom kedjorna. Vissa demonstranter höll varandra så hårt att det inte gick.
Sedan anlände nya grupper – män i långa dräkter som uppträdde mer brutalt. De kastade föremål och slog. De var beväpnade med käppar och stavar.
Sakta pressades vi tillbaka. Vissa valde frivilligt att lämna platsen, medan andra satt kvar. Motståndet var segt, och det tog myndigheterna omkring en och en halv timme att rensa hela området.
Därefter fördes människor ut till bussar som polisen hade rekvirerat. I den buss jag satt i var vi en brokig skara – deltagare från Sverige, från arabländer och en liten grupp danskar. Stämningen var förvånansvärt god. Det samtalades tvärs över språkgränserna, några höll korta tal och vi ropade slagord tillsammans.
Vi fruktade att vi skulle köras direkt till flygplatsen och deporteras – eller kanske föras till polisförhör. Men det visade sig att bussarna bara släppte av folk på olika platser i Kairo.
Lördagen den 14 juni är vi därför fortfarande kvar här i staden – de flesta av oss åtminstone. Vissa har blivit deporterade, några har åkt hem.
I början av lördagen präglades stämningen av frustration över att inte ha kommit längre. Men under dagens gång, genom samtal sinsemellan, har vi hittat ny energi. Behovet av stöd till befolkningen i Gaza har inte minskat bara för att vi inte nådde fram. Så vi fortsätter. Hur? Det får ni höra om i nästa uppdatering.
Här kan man fortsätta följa Thomas Lunds dagboksanteckningar från Global March to Gaza.
https://solidaritet.dk/dagbogsnotater-fra-global-march-to-gaza/
Skicka meddelande till Copilot