Regeringen skärper villkoren för samhällets mest utsatta genom sänkt aktivitetsstöd, ett bidragstak och lägre stöd till barnfamiljer. Samtidigt larmar Bris om barn som är hungriga och som stjäl mat för att få mat på bordet.
Regeringens åtstramningar stannar inte vid socialpolitiken. Kulturpolitiken ingår i det som regeringen beskriver som ett nödvändigt paradigmskifte. Det offentliga stödet till kulturen minskar – och väntas minska ytterligare. Politiken kan sammanfattas med att regeringen angriper utsatta.
Kulturen|Gay Glans
Helt i linje med deras borgerliga ideologi banar regeringen väg för ökad privat kultursponsring. Konsekvenserna av åtstramningen märks redan. Bristen på replokaler är akut till följd av statliga nedskärningar. Den kommunala musikskolan, som anses vara en av de viktigaste orsakerna till det svenska musikundret, kämpar med ekonomin.
Ivar Lo Johansson var inte bara vår främste arbetarförfattare. Han var också en samhällsdebattör som aldrig upphörde att vara kontroversiell. Under sitt långa författarskap granskade han statarsystemet, idrottsrörelsen, romernas situation och åldringsvården.
Han tog konsekvent ställning för det arbetande folket. För honom var tillgången till kultur en demokratisk rättighet, inte ett privilegium för de redan välbeställda. Ställningstaganden som gjorde honom både älskad och hatad.
Hur skulle han ha sett på Tidöregeringens politik om han levt idag? På de kraftigt växande klyftorna, på nedskärningarna och på de intensifierade polisiära insatserna i förortsområden som Rosengård i Malmö och Ronna i Södertälje?
I Dagar och dagsverken från 1975 ger han en fingervisning som känns rykande aktuell: ”Det är fel att strypa kulturanslagen för att i stället ge dem till polisen. Det rätta är att stärka kulturen och individens ansvarskänsla och i och med det minska våldet och överflödiggöra en auktoritär polismakt.”