I slutet av januari nominerade tidskriften The Nation i USA staden Minneapolis invånare till Nobels fredspris för 2026 och gav den norska Nobelkommittén en chans något lite att reparera sitt solkade rykte… Ett sådant pris hade verkligen varit välförtjänt sedan de gamla svenskbygderna i Minnesota blivit en symbol för det folkliga motståndet mot Trumps institutionaliserade rasism och övergrepp på stora delar av befolkningen. Det imponerande motståndet mot ICE-invasionen exploderade till en verklig massrörelse som stängde ner Minneapolis efter att Trumps stormtrupper sköt ihjäl två av dem som deltagit i de fredliga protesterna. Men bakom de till synes spontana reaktionerna finns nätverk av folkrörelser med erfarenhet av organisering som vuxit fram ur en mängd lokala strider.
Fokus | Lars Henriksson, Bild: Lorie Shaull
Centrum för rörelsen mot ICE har funnits i delstatens storstadsområde, tvillingstäderna Minneapolis-St Paul, och med rätta gjort städernas namn till symboler för humanism och viljan att trotsa den allt mer autoritära regimen i landet. Genom grannsamverkan, visselpipor, observatörer, hjälp åt dem som inte vågar gå ut av rädsla för att bli kidnappade av de federala styrkorna och dagliga stora och små demonstrationer och olydnadsaktioner har städernas invånare satt rejäla käppar i hjulen för Trumps utvisningsmaskineri.
Historia av organisering
Vad som dock sällan talas om är vad bakgrunden till det starka motståndet i Minnesota. För även om ICE-truppernas väpnade provokationer och dödsskjutningar skapat en vrede som drivit motståndet till en ny nivå finns det en historia av organisering och samverkan som förändrat det politiska landskapet i Minnesota de senaste tjugo åren. Och utan denna förhistoria hade motståndet knappast blivit så starkt och uthålligt.
Starka tillsammans
I mitten av 00-talet började det fackliga initiativet Minnesotans for a Fair Economy växa fram i diskussioner mellan ledare för olika fackföreningar, grannskapsorganisationer och religiösa samfund. Sin första organisatoriska form fick det 2011 när servicefacket SEIU samlade ett antal politiska och religionsbaserade kampanjgrupper för att skapa en form för långsiktigt samarbete. Genom åren har detta utvecklats till ett ekosystem av rörelser av skilda slag som tillsammans lärt sig tänka strategiskt och vars medlemmar stöttar varandra i olika strider. Utgångspunkten är att arbetare också är hyresgäster, grannar, beroende av en god livsmiljö och en stad det går att leva i. Men framför allt en gemensam insikt om att deras styrka kan bli mångfalt större om de agerar tillsammans.
”Minnesotamodellen”
En viktig framgång kom 2017 när SEUI lyckades organisera och få avtal för fastighetsanställda vid ett antal stora företag i Minneapolis med hjälp av CTUL, en så kallad “workers center” där fackligt oorganiserade, framför allt latinamerikanska, arbetare samlats för att stötta varandra på jobbet.
Ett av arbetssätten är att sätta upp särskilda kommittéer – kallade Tables, Bord – kring olika konkreta frågor där de berördas organisationer knyter till sig allierade och planerar aktioner. Samarbeten som alltså inte börjar från noll varje gång utan bygger på tidigare gemensamma erfarenheter. Detta ökade självförtroende gjorde till exempel att ett antal fackliga organisationer våren 2024 kunde satt upp ett sådant Table och blåsa till en samordnad strid. Fastighetsskötare, vårdpersonal, flygplatsanställda, byggnadsarbetare och andra grupper som inte hade gemensamma motparter kunde utlysta en gemensam ”Week of Action” för att samordna strider kring sina respektive avtal där de även fick stöd av bland andra sjuksköterskefacket. Medlemmarna ställde upp på varandras demonstrationer, kortare strejker och politiska påtryckningsaktioner vilket ledde till flera nya och bättre avtal.
Viktiga segrar
Rörelserna har drivit krav på de flesta områden som påverkar livet för arbetare och låginkomsttagare. Ett exempel är striden som hyresgästorganisationen IX ledde mot en av USA:s största hyresvärdar, Progress Residential, vars fastigheter i den norra, mestadels svarta, delen av den segregerade staden var mögliga, kalla, bemängda med ohyra och giftiga av bly. Efter fler års kamp tvingades företaget att betala skadestånd och ge de värst drabbade nya bostäder. Förbättrad sjukvårdsförsäkring, gratis skolluncher, en höjningen av minimilönen till 15 dollar framgångsrika stopp för vräkningar, minskade skattekryphål och mycket annat kan skrivas på Minnesotamodellens konto. Mängder av framgångsrika samarbeten som inte bara förbättrat livet för många av delstatens sämst ställda utan även stärkt tilltron till den gemensamma styrkan.