Kärnkraftsdebatten i Sverige har fått ett mycket konkret och politiskt avslöjande exempel i Valdemarsvik. Många som säger sig vara för kärnkraft på riksnivå blir plötsligt betydligt mer tveksamma när reaktorerna riskerar att placeras nära den egna bostaden, skärgården eller turistnäringen. Det klassiska fenomenet ”Not In My Backyard” har plötsligt blivit högst påtagligt.
Kommentar|Bosse Frantzén
I Valdemarsvik blir motsättningen extra tydlig eftersom området länge marknadsförts som naturnära, skärgårdsidylliskt och attraktivt för turism och fritidsboende. Nu diskuteras istället planerna på en omfattande kärnkraftsetablering.
Bakom projektet står företaget Kärnfull Next genom dotterbolaget ReFirm Målma AB. Företaget vill bygga en så kallad SMR-park – små modulära kärnreaktorer, ”Small Modular Reactors”. Området som pekas ut är Målma sydost om Valdemarsvik, nära kusten och Gryts skärgård.
Projektet har blivit möjligt genom att Tidöregeringen öppnat för kärnkraft på nya platser i Sverige. Kärnfull Next har redan lämnat in den första formella ansökan om etablering i Valdemarsvik. Företaget och kärnkraftsförespråkarna argumenterar ungefär så här: Sverige behöver mer planerbar el, industrins elektrifiering kräver stabil kraftproduktion och SMR-tekniken beskrivs som modernare, säkrare och billigare än äldre kärnkraft. Dessutom utlovas jobb, investeringar och regional utveckling.
Men projektet handlar inte om någon mindre försöksanläggning eller symbolisk pilotverksamhet. Kärnfull Next beskriver platsen som en kandidatsite för fyra till sex SMR-reaktorer. Enligt företaget skulle reaktorerna tillsammans kunna få en effekt på omkring 1 200–1 600 megawatt – i nivå med ett större traditionellt kärnkraftverk.
När företaget höll informationsmöte i området möttes planerna av stark oro och kritik från boende. Många invånare reagerar mot att ett omfattande kärnkraftsprojekt planeras mitt i en kust- och skärgårdsmiljö som hittills förknippats med natur, turism och boendemiljö.
Det är här den politiska motsättningen blir tydlig. Många lokalt borgerliga väljare stöder utbyggnaden av kärnkraft i allmänhet – men när anläggningen riskerar att hamna i deras egen närmiljö uppstår plötsligt andra argument: naturen hotas, turismen kan skadas, fastighetsvärden riskerar att falla och transporter av kärnbränsle uppfattas som problematiska.
Det är argument som kärnkraftsförespråkare ofta avfärdar – tills anläggningen planeras nära deras egna hem.
Samtidigt beskriver borgerliga debattörer ofta kärnkraft som både säker, ren och framtidsinriktad. Men om tekniken verkligen är så oproblematisk som det påstås – varför vill man då inte ha den i det egna samhället?
Här blottläggs motsättningen mellan den abstrakta propagandan och den konkreta verkligheten. Frågan blir därför vem som ska bära riskerna – och vem som ska ta vinsterna.
Kritiker till projektet pekar dessutom på att SMR-tekniken fortfarande till stor del är kommersiellt oprövad. Nästan samtliga projekt internationellt är beroende av omfattande statliga stöd och garantier. Även ekonomer och energiexperter ifrågasätter idag den nya kärnkraftens lönsamhet.
Det väcker ytterligare en fråga: om kärnkraften är så marknadsmässigt överlägsen som förespråkarna hävdar – varför krävs då gigantiska statliga subventioner?
Motståndet i Valdemarsvik handlar därför inte bara om kärnkraft i sig, utan också om vilket samhälle människor vill leva i. Invånarna oroar sig för miljön, turismen och konsekvenserna för området på lång sikt. Många vill helt enkelt inte att deras hembygd ska bli försöksområde för en dyr och osäker teknik.
Samtidigt blir det svårt att argumentera för kärnkraft någon annanstans om man motsätter sig den när den planeras i den egna kommunen. Det är lätt att vara för kärnkraft så länge det är andra människors kust, natur och samhällen som får bära konsekvenserna.
Valdemarsvik är en gammal industristad, här låg Nordens största läderfabrik. Det handlar om kust, skärgård, natur och boendemiljö. Därför blir projektet också ett test på hur stark kärnkraftsentusiasmen egentligen är när den lämnar debattsidorna och flyttar in i människors närområde.
Frågan ser dessutom ut att bli känslig inför valet. För Vänsterpartiet i Valdemarsvik är kärnkraftsfrågan, tillsammans med vård och omsorg, en av de viktigaste frågorna i valrörelsen. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet säger nej till etableringen i kommunen. Sverigedemokraterna och KD säger ja, medan Moderaterna och LPO ( Landsbygdspartiet oberoende) helst vill undvika att frågan dominerar valrörelsen och istället vill se en folkomröstning efter valet.
En intressant sak i sammanhanget: LPO är inte ett lokalt missnöjesparti utan en nationell samordning. Det finns alltså på andra platser i landet. Det har varit turbulens runt det partiet, ett antal ledamöter hoppade av efter stora bråk, vilket innefattade sönderskurna bildäck bl.a. Kommunfullmäktiges ordförande, en LPO:are, mådde så dåligt att han flyttade härifrån. Sen gick den nationella styrelsen in och uteslöt de som satt i styrelsen vilket gjorde att ”vildarna” kom tillbaka och tog över partiet. Så nu är de före detta medlemmarna ”vildar” istället.
Vänsterpartiet planerar därför att gå till val på parollen: ”Gör valet till en folkomröstning om kärnkraft i Valdemarsvik.”
Kritiker till projektet pekar också på de omfattande ingrepp som anläggningen skulle kräva. Enligt uppgifter från motståndarsidan kommer kylningen av reaktorerna kräva mycket stora mängder havsvatten nämligen 90 kubikmeter vatten i sekunden. Det kommer att innebära att Valdemarsviken inre delar kommer att tappa i cirkulation och omvandlas till en syrefattig stillastående sötvattensjö. Kärnfull Next är också medvetna om vad som krävs för att kyla, däremot tar de i sin ansökan inte upp miljöpåverkan i den inre delen av Valdemarsviken. Kärnfull Next planerar dessutom enligt uppgift en cirka tio kilometer lång tunnel ut genom skärgården för kylvattenhanteringen.
Motståndare varnar för att detta kan få stora konsekvenser för havsmiljön och vattenomsättningen i området.
Nej till kärnkraft i Valdemarsvik betonar samtidigt att föreningen inte tar ställning till kärnkraft generellt, utan motsätter sig ett kärnkraftverk just i Valdemarsvik. För att projektet ska kunna genomföras krävs dessutom förändringar i lagstiftningen kring den obrutna kusten. Frågan väntas behandlas i riksdagen den 15 juni.
I kommunstyrelsen gick frågan igenom med minsta möjliga marginal: 7–6. Konflikten i Valdemarsvik visar därmed något större än en lokal strid om energi. Den visar vad som händer när den svenska kärnkraftsdebatten möter verkligheten.