▶ Tidögänget är illa ute
▶ Vänstern kan utnyttja läget
▶ Ny politik kräver rörelser
Ledare | Vecka 22 - 2026
När Johan ”Nu är det slutdaltat” Forsell säger att det känns fel i hjärtat att utvisa tonåringar och Elisabeth ”Pengarna är slut” Svantesson lånar miljarder för att regionerna ska sänka priset på månadskort, då behöver ingen läsa de senaste opinionssiffrorna för att förstå att Tidögänget är illa ute. De har insett att tidigare valvinnare, som invandring, bensinpris och hårdare straff, inte räcker och vi kommer att få se ett allt mer desperat fyrverkeri av valfläsk fram till valet.
Det är bra. Både för att deras desperation är välgrundad och det mesta pekar på att vi inte behöver stå ut med Tidöregeringen i mer än fyra månader till. Men framför allt för att det påverkar diskussionen. När de avviker från sina hjärtefrågor bidrar de mot sin vilja till att förflytta diskussionen bort från sin trygga hemmaplan. Alltså precis det socialdemokraterna och hela borgerligheten gjort under så lång tid i förhållande till SD. Där har varje högersväng eller försök att ”neutralisera” SD istället givit ytterhögern blodad tand och gjort det möjligt för dem att ta ytterligare kliv åt höger.
Att regeringen nu är på defensiven och öppnar för diskussion om saker som hur en human asylpolitik ser ut eller vad som är rimliga priser i kollektivtrafiken är goda tecken som bör inspirera till mer motstånd och organisering. Men då gäller det att utnyttja tillfället – och inte bara i dessa frågor. För alla som vill ha en ny politisk kurs är utmaningen nu att bygga upp ett tryck i fler frågor mot Kristerssons allt mer impopulära gäng. Det är det bästa sättet att försäkra oss om att bli av med dem i september. För även om inte mycket tyder på att de kan vända sitt opinionsras finns det inga garantier mot att S-ledningen inte ska schabbla bort ledningen och göra självmål. Men det är också avgörande för att den regering som kommer efter inte ska fortsätta i samma banor. Det finns nämligen inte mycket som talar för att en regering med Magdalena Andersson i spetsen kommer att innebära ett skifte från den politik som har gällt de senaste 40 åren, där de rika blivit rikare, välfärden urholkats och klyftorna vuxit i kapp med rasismen. S-ledningen undviker så långt som möjligt att knyta upp sig till konkreta löften om något som kan liknas vid en vänstersväng. Tvärtom visar socialdemokraternas senaste utspel, där de räcker ut en hand åt höger, att de mer än gärna vill fortsätta bedriva en politik som gynnar storföretagen och miljardärerna, helst av allt arm i arm med ett eller flera högerpartier.
För att ett regeringsskifte inte bara ska vara ett byte av ministrar utan också ett politiskt skifte krävs ett starkt tryck underifrån, från många människor i många frågor.
Naturligtvis när det gäller den ekonomiska politiken. Där kommer det att krävas oerhört mycket för att få S-ledningen att bryta med den uppgörelse de gjort med högern om finanspolitiken. Men även i det mesta annat, från upprustningen och uppslutningen kring Nato, över kriminal- och migrationspolitiken till den blinda tilltron till kapitalismen och dess förmåga att lösa allt, från arbetslöshet till klimatkris.
Hur viktigt det än är att bli av med Tidöregeringen handlar årets valkampanj därför inte bara om att gå till valurnorna utan lika mycket att stärka alla de strider och rörelser, stora som små, som bryter med högerpolitiken i praktiken. Alla som går mot nedskärningar i välfärden och på sina arbetsplatser. De som protesterar mot Nato och DCA-avtalets Trumpbaser. Kampanjerna för en human flyktingpolitik. Alla som mobiliserar mot den pågående klimatkatastrofen. Individer och organisationer som går ut i försvar för demokratin oavsett om det gäller rätten att jobba fackligt eller att demonstrera. Hyresgäster som protesterar mot hyreshöjningar. Ja, varje organisering som utgår från arbetares och låginkomsttagares intressen och behov, som sätter miljön före miljardärerna, som bygger på att att motsättningarna går mellan oss här nere och dem där uppe, inte mellan arbetande människor i vårt land eller i andra länder. Allt detta är delar av kampen för att bli av med Tidöregeringen och samtidigt en förberedelse för ett verkligt politiskt skifte.