▶ Vård efter behov inte plånbok
▶ Driv frågan inför höstens val
▶ Vården behöver mer resurser
Ledare | Vecka 24-2026
Äntligen diskuteras effekterna av den stora marknadsomvandlingen av svensk vård i en valrörelse. Bakgrunden är att svenska och engelska forskare lagt fram en ny rapport om effekten av de privata sjukvårdsförsäkringarna.
Idag har 826 000 svenskar privat sjukvårdsförsäkring, en åttafaldig ökning sedan år 2000. Den betalas oftast av arbetsgivaren, men kan även tecknas genom en fackförening eller av personen själv. Kritiker har länge hävdat att privata sjukförsäkringar skapar gräddfiler in i den offentliga vården. Försvarare av systemet hävdar lika bestämt att privata sjukförsäkringar avlastar vården och minskar vårdköerna. Det senare argumentet punkteras i den nya rapporten. Kort sammanfattat: privata sjukvårdsförsäkringar ger ökad tillgång till vård för personer med hög inkomst och minst behov. Effekterna landar i den offentliga sektorn, som undanträngning av personer med större behov och som ökade offentliga kostnader.
Höginkomsttagare har privat sjukvårdsförsäkring i mycket större utsträckning än låginkomsttagare. Låginkomsttagare, vilka som grupp har större vårdbehov, har betydligt mer sällan en privat försäkring. Grupper med särskilt stora behov – de äldsta och personer med kända kroniska, allvarliga sjukdomar – är ofta uteslutna från att teckna försäkring överhuvudtaget.
De försäkrades sjukvårdskonsumtion ökar kraftigt – med 23 procent enligt rapporten – efter att de fått försäkringen. Det är heller inget eftersatt behov som tillfälligt tillgodoses, konsumtionen av vård fortsätter att ligga på en högre nivå flera år framöver. Det gäller såväl besök hos specialistläkare som receptuttag och sjukhusinläggningar. Men gör inte försäkringen nytta? Jo för de privilegierade försäkringstagarna gör den ofta det. Forskarna studerade cancerdiagnoser. Det visade sig att de som hade en privat sjukförsäkring oftare screenades och fick diagnos och behandling tidigare för sin cancer – och deras dödlighet var lägre än de utan försäkring.
Det finns idag två vägar till vård. Personen utan privat sjukförsäkring går till sin vårdcentral och ska enligt vårdgarantin träffa en distriktsläkare inom tre dagar, därefter specialist inom 30 dagar ifall remiss skrivs. Behandling ska därefter vara i gång inom ytterligare 30 dagar. Det vill säga, så ser idealet ut. I själva verket är väntetiderna till specialist och behandling ofta mycket längre och regionerna bryter vårdgarantin för ett flertal diagnoser.
En person med privat försäkring kontaktar istället sitt försäkringsbolag som gör en första bedömning av om problemet ingår i försäkringen och ordnar tid direkt till en specialist, mestadels inom en vecka. Behandlingen ska sedan vara i gång inom cirka tre veckor. Det mesta av vården sker sedan inom det offentligas ramar. Sjukdomar som upptäcks hos specialisten remitteras dit för behandling. Dessutom kan de två vägarna finnas inom samma mottagning eftersom offentligt finansierade mottagningar också får ta emot det som vi kan kalla ”gräddfilspatienter”. Det finns två typer av patienter vid varje mottagning. De möter samma läkare och samma sjuksköterskor. Men pressen att ge förtur till de med privat sjukvårdsförsäkring är mycket större. Särskilt höginkomsttagare kommer ofta till mottagningen med remisser som är ”akut”markerade.
När SVT:s reportrar ringde runt till ortoped- och hudmottagningar och uppgav sig ha olika besvär men en privat försäkring fick de i flertalet fall besked att de skulle kunna få förtur. Så, ja privata sjukvårdsförsäkringar minskar vårdköerna. För dem som har råd med dem – och förlänger köerna för dem som skulle ha större behov av en snabb behandling.
Arbetsgivare får skatteavdrag ifall de skaffar privata försäkringar åt sina anställda. Och individen som får förmånen behöver bara skatta för 60 procent av värdet. Forskare har beräknat att två tredjedelar av kostnaderna som privata sjukvårdsförsäkringar leder till hamnar i den offentliga vården. Låginkomsttagare och personer med större sjukvårdsbehov betalar via skattsedeln för andras förmån att ha en privat försäkring. Systemet med privata sjukvårdsförsäkringar bryter mot Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om rätt till vård efter behov. Det leder till en mer ojämlik vård och underminerar tilltron till den offentliga vården.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kräver alla att vårdgivare som får offentlig finansiering ska förbjudas att ta emot patienter med privat sjukförsäkring. Denna fråga måste drivas med kraft i valrörelsen. Men det räcker inte; lidandet i en vårdkö är reellt, att försvara offentlig sjukvård betyder också att kritisera dess brister. Socialdemokraterna skriver ganska vagt i sin valplattform att de vill göra upp med ”marknadsmisslyckandena”. Låt oss därför bli konkreta; de privata sjukvårdsförsäkringarnas gräddfil måste omedelbart stängas. En väg till vården gör vägen snabbare för alla. Behoven ska avgöra vem som får snabbast vård. Inga gräddfiler i vården!
Att överbelastade vårdcentralsläkare inte hinner eller orkar fånga upp tecknen på allvarlig sjukdom kan leda till längre väntetider. Primärvården måste få de ökade resurser som utlovats i åratal. Allmänläkarnas patientlistor måste få ett rimligt övre tak, och tillsammans med övriga personalgrupper bilda fungerande team för bättre vård.
Vården måste få nödvändiga resurser och vårdpersonalen bättre arbetsvillkor så att köerna kan minskas. Personalen måste få ägna sig åt vård i stället för ändlös dokumentation. Ständiga kostsamma skandaler med nya journalsystem och it-kollapser kan bara förhindras om användarna får vara med och påverka systemen. Vården måste återtas från de privata vinstmaskiner som ätit sig in i den och förändrat den i grunden – den måste återföras i offentlig drift!