Som FN generalsekreterare António Guterres konstaterade redan hösten 2023 inträffade Hamas’ attack inte i ett vakuum. Det betyder inte ett försvar för dödandet av israeliska civila. Men det betyder att det som har skett sedan dess inte kan förstås om ockupationen och det palestinska folkets mer än sjuttioåriga historia av fördrivning suddas ut.
Kommentar | Alex Fuentes
Tre år har gått sedan Hamas och andra palestinska organisationer bröt igenom den israeliska blockaden av Gaza och genomförde den attack där omkring 1 200 människor dödades och 251 fördes bort som gisslan. Israels svar blev inte bara ett krig mot Hamas utan fullständig förstörelse. Gazaremsan ligger nu i ruiner, tiotusentals människor har dödats och den israeliska ockupationen av palestinskt territorium består.
Den 7 oktober 2023 har sedan dess använts av Benjamin Netanyahus regering som den stora legitimeringen av kriget. Men Palestinas historia började inte den dagen. Bakom den 7 oktober låg Nakban 1948, ockupationen av Västbanken och östra Jerusalem sedan 1967, bosättningarnas ständiga expansion och blockaden av Gaza. Som FN generalsekreterare António Guterres konstaterade redan hösten 2023 inträffade Hamas attack inte i ett vakuum. Det betyder inte att dödandet av israeliska civila kan försvaras. Men det betyder att det som har skett sedan dess inte kan förstås om ockupationen och det palestinska folkets mer än sjuttioåriga historia av fördrivning suddas ut.
Tre år av israeliska bombningar, markoffensiver, blockad och svält har förändrat Gaza till oigenkännlighet. Den officiella dödssiffran har nu passerat 74 000 människor. Men det verkliga antalet döda är sannolikt betydligt högre. En studie publicerad i Lancet Global Health, som Internationalen tidigare uppmärksammat, uppskattade att fler än 75 000 människor hade dödats av våld redan under perioden fram till januari 2025 – utöver tusentals dödsfall orsakade av sjukdomar och sammanbrottet för sjukvård och andra livsnödvändiga funktioner. Bakom siffrorna finns ett samhälle som bokstavligen slagits sönder.
Bostadshus, universitet, skolor, sjukhus, moskéer, vägar, vattenledningar och avloppssystem har förstörts. Hundratusentals människor har tvingats fly gång på gång. En gemensam bedömning från FN, EU och Världsbanken beräknar återuppbyggnadsbehovet till över 70 miljarder dollar. Nästan alla Gazas skolor har skadats eller förstörts och hundratusentals bostäder har drabbats.
Som Internationalens medarbetare Mallak Abuhamda skrev från Gaza i augusti: staden känner inte längre igen sitt eget ansikte. Inte ens vapenvilan i oktober 2025 gjorde slut på dödandet. Israeliska attacker har fortsatt, människor har fortsatt att dö och omkring två tredjedelar av Gazaremsan är fortfarande otillgänglig eller belagd med svåra restriktioner.
Mallak Abuhamda från Gaza: Tre år av sorg… Sedan kom han tillbaka levande – Internationalen
Mallak Abuhamda: ”Vem är en ”terrorist” och vem är en fånge?” – Internationalen
Under krigets första månader avfärdades ordet folkmord regelmässigt som politisk retorik. Tre år senare ser situationen annorlunda ut. International Association of Genocide Scholars slog 2025 fast att Israels politik och krigföring uppfyller folkmordskonventionens kriterier. Amnesty International har kommit till samma slutsats. Och FN oberoende undersökningskommission har konstaterat att Israel begått folkmord i Gaza och i år återupprepat den slutsatsen, bland annat med hänvisning till behandlingen av palestinska barn.
Samtidigt fortsätter den rättsliga processen som Sydafrika inledde mot Israel vid Internationella domstolen i Haag. Men medan internationella institutioner har dokumenterat brotten har USA fortsatt att vara Israels avgörande militära och politiska beskyddare. Även EU har, trots återkommande fördömanden, under lång tid vägrat att använda sina ekonomiska maktmedel för att tvinga Israel att upphöra med övergreppen. Det är också en del av historien om Gaza: folkmordet har inte ägt rum dolt för världen.
Samtidigt har utvecklingen på den ockuperade Västbanken gått i samma riktning. Bosättningar byggs ut, palestinsk mark beslagtas och palestinska samhällen attackeras av bosättare, ofta under den israeliska militärens beskydd. FN beskriver bosättarvåldet som rekordhögt. Mer än tusen palestinier har dödats på Västbanken sedan den 7 oktober 2023 och familjer och hela samhällen har drivits från sina hem. Det gör det allt svårare att beskriva det som händer som enbart ett ”Gazakrig”. Gaza och Västbanken är delar av samma fråga: ett palestinskt folk som lever under ockupation, blockad, kolonisering och fördrivning.
Kanske illustrerar dokumentärfilmen NAZA tydligare än mycket annat vart det israeliska samhället är på väg. De israeliska filmskaparna Yuval Abraham och Rachel Szor har intervjuat över hundra källor om hur den israeliska militären valt mål i Gaza och om användningen av artificiell intelligens i krigföringen. Filmen skildrar bland annat hur civila palestiniers liv reducerats till kalkyler över hur många som kan tillåtas dödas när ett mål bombas. NAZA (film) – Wikipedia
Reaktionen från den israeliska regeringen har varit rasande. Netanyahu har talat om att förändra lagen så att israeler som anses ”smutskasta” landets soldater ska kunna fråntas sitt medborgarskap. Ministrar har anklagat filmskaparna för förräderi och de har utsatts för hot. Samtidigt finns ett annat Israel. Soldater som vägrar tjänstgöra, israeler som vittnar om vad de sett i Gaza och judiska och palestinska aktivister som tillsammans protesterar mot kriget, ockupationen, rasismen och bosättarvåldet.
Tre år efter den 7 oktober är det därför inte möjligt att göra bokslut. Gaza är sönderbombat men kriget och ockupationen är inte historia. Västbankens kolonisering fortsätter. Palestinier fördrivs fortfarande från sin mark. Men någonting annat har också förändrats. Miljoner människor över hela världen har demonstrerat för Palestina. Studenter har ockuperat universitet. Fackföreningar, kulturarbetare och solidaritetsrörelser har krävt bojkott, sanktioner och stopp för vapenhandeln med Israel. Föreställningen att Israel oavsett sina handlingar kan räkna med omvärldens politiska tystnad har fått allt svårare att upprätthållas.
Det palestinska folkets tragedi började inte den 7 oktober 2023 och den kommer inte att lösas genom att återvända till den 6 oktober. En varaktig fred förutsätter någonting betydligt mer grundläggande: ett slut på ockupationen, blockaden, bosättarkolonialismen och fördrivningen – och lika politiska och mänskliga rättigheter för palestinier. Efter tre år av död och förstörelse borde åtminstone en sak vara omöjlig att förneka: Det finns ingen militär lösning på Palestinafrågan. Så länge förtrycket och ockupationen består kommer också motståndet att bestå.