Magdalena Andersson toppar sitt lag inför valet om ett år.
Det ger en antydan om vilka frågor hon kommer att satsa på.
Det är inte välfärd och social rättvisa.
Kommentar|Kjell Östberg
Batong-Tessan Carvalho (hon som utan att blinka accepterar, och gärna trumfar över, Tidöregeringens allra mest repressiva politik – bara de senaste veckorna har hon gått med på dubbla straff, att sätta barn i fängelse och internera fångar i Estland) blev redan på partikongressen i somras upphöjd till det allra heligaste; Verkställande utskottet.
Nu ska Lawen Redar (ni vet, hon som kräver att alla som vill stanna i Sverige ska bli svenskar i sina hjärtan och älska den svenska friheten, solidariteten och rättrådigheten över allt annat – och att de som inte klarar av transplantation utan pardon ska kastas ut ur detta humanaste av länder ) blir vallokomotiv, skickas ut i landet för att bevisa att socialdemokraterna numera inte står Sverigedemokraterna efter när det gäller att svinga den svenska fanan högst.
Hon ersätter stackars Anders Ygeman som åter få ta en kula för laget. Sist fick han sparken som statsråd för att rädda Peter Hultqvist. Han ansågs kanske för vek, hans bakgrund som polisminister, migrationsminister och ytterst ansvarig för integrationsfrågor under socialdemokraternas historiska högervridning de senaste åren räckte inte. Istället får han självmordsuppdraget att ansvara för utbildningspolitiken och inte minst frågan om vinster i skolan. Dessa har partiet dyrt och heligt lovat att avskaffa.
Samtidigt bygger Anderssons hela strategi på att bli statsminister med Centerpartiets stöd – ett parti som inte för sitt liv tänker acceptera något sådant. Grattis, Ygeman.