Den 9 oktober var det 58 år sedan Ernesto ”Che” Guevara mördades i Bolivia. Men Che dog inte. Kulorna som genomborrade hans kropp kunde inte döda hans idéer. De förvandlade honom till en symbol för motstånd, solidaritet och internationalism, en ikon för den revolutionära drömmen om en värld utan förtryckare och förtryckta.
Kommentar|Alex Fuentes
När världen i dag bevittnar det pågående folkmordet i Gaza, med Israels bomber över civila och med USA:s och västvärldens aktiva medskyldighet, får Ches antiimperialistiska arv ny sprängkraft. Det finns ett nästan bortglömt kapitel i hans liv som påminner oss om att han såg den palestinska kampen som en del av samma globala uppgörelse med imperialismen: hans besök i Gaza 1959.
Gaza är kolonialismens öppna sår. Che Guevara anlände till Gaza på inbjudan av Egyptens president Gamal Abdel Nasser, som vid den tiden var en centralgestalt i den unga Alliansfria rörelsen. Gazaremsan var då redan en symbol för den palestinska tragedin, ett koncentrat av al-Nakba, den etniska rensning som sedan 1948 fördrivit över 750 000 palestinier från sina hem. Che anlände inte som diplomat, utan som revolutionär. Han vandrade genom flyktinglägren, såg ruinerna efter de israeliska massakrerna i Khan Younis och Rafah, där hundratals palestinska män avrättats kallblodigt tre år tidigare. Han mötte motståndsledare och flyktingar som berättade om sina förluster och sitt beslut att fortsätta kampen.
Enligt vittnen från mötet sade Che till dem:
“Ni måste fortsätta kampen för att befria ert land. Det finns ingen annan väg än motstånd mot ockupationen.”
Che Guevara förstod den palestinska kampen som en del av en större helhet. I mötet med de fördrivna i Gaza såg han detsamma som han sett i Latinamerika, samma imperialistiska struktur, samma koloniala logik, samma rasistiska förakt för de besegrade.
Guevaras besök i Gaza måste förstås i sin historiska kontext. Fyra år tidigare hade Bandungkonferensen 1955 lagt grunden till den Alliansfria rörelsen, där länder i Asien, Afrika och Latinamerika försökte bygga en självständig väg bort från både USA:s och Sovjetunionens dominans. Från Bandung till Gaza bildades en global front och Nasser, Nehru, Sukarno och Tito blev rörelsens symboler. Che Guevara, som nyss bidragit till att störta den USA-stödda diktaturen på Kuba, såg sig som del av detta globala uppror. När han mötte Nasser i Kairo diskuterade de kampen mot imperialismen som en gemensam plattform.
I ett av sina tal i Kairo 1959 uttryckte Che det så här:
“Det finns ingen verklig frihet i världen så länge en enda nation hålls i träldom. Vår frihet är ofullständig om den inte förenas med folkens befrielse i Asien och Afrika.”
Det var i den andan han reste till Gaza. Efter besöket beslutade Kuba, på Ches initiativ, att ge stipendier till palestinska studenter och stöd till palestinska befrielserörelser. Kuba blev ett av de första latinamerikanska länderna att erkänna PLO och konsekvent stå på Palestinas sida i internationella forum.
Che Guevaras närvaro i Gaza 1959 var mer än en symbolhandling. Det var ett besök som tydligt visade att för Che var kampen mot imperialismen en och odelbar, oavsett om den fördes i Sierra Maestra, Kongo eller Palestina. Den uttryckte hans insikt om att imperialismen inte bara var en ekonomisk struktur utan ett globalt system av dominans, våld och rasism. Samma system som i dag manifesteras i Israels koloniala projekt, i USA:s militära hegemoni och i kapitalismens globaliserade utsugning. Palestina var redan då och är fortfarande en front i kampen mot imperialismen.
När Donald Trump och hans efterföljare legitimerar Israels brott, när EU tiger och när USA:s bomber levereras till Tel Aviv, då ser vi den imperialism Che Guevara ägnade sitt liv åt att bekämpa. Hans ord från 1966, i talet till Tricontinental-konferensen i Havanna, låter fortfarande som en maning till vår tid:
“Varje dag måste vi förklara ett oförsonligt hat mot imperialismen som driver oss bortom de naturliga gränserna för mänskligheten och förvandlar oss till effektiva, våldsamma, selektiva och kalla dödsmaskiner. Ett folk utan hat mot imperialismen kan inte besegra den.”
Che Guevara såg Palestina som en del av denna kamp. Han såg Gaza inte bara som en plats, utan som en symbol för världens förtryckta folk. I dag, när ruinerna tornar upp sig över Gaza, är det omöjligt att inte höra hans röst ropa genom historien:
“Rätten måste till slut återställas.”
Att minnas Che Guevaras besök i Gaza är att påminna sig om att internationalismen inte är en romantisk idé, utan en nödvändig strategi för mänsklighetens överlevnad.